Josefin fick barn med en våldsam man: ”Misshandeln pågick hela graviditeten”
År 2019 anmäldes 1720 fall av grov kvinnofridskränkning i Sverige, men mörkertalet är stort. Tvåbarnsmamman Josefin, 24, är en av de kvinnor som dagligen fick utstå fysisk och psykisk misshandel. För mama berättar hon om det grova våldet under graviditeten – och vägen tillbaka.
Det är lördag i början av maj och den första riktigt varma vårdagen är äntligen här. På gatan i området där Josefin och hennes familj bor springer barnen omkring, hoppar hopprep och cyklar.
– Barnen är i parken med sin pappa och farfar, så vi får passa på nu när vi har lite lugn och ro, för snart blir det full rulle igen. Jag städade igår och nu ser det ut såhär, säger hon och pekar ut över vardagsrummet.
Visst är det leksaker på golvet, men i en familj med två barn, en på 4 år och en på 8 månader, förväntas inget annat.
Familjelivet har inte alltid varit självklart för Josefin, som själv växte upp med en mamma med psykisk ohälsa. Från det att hon var 6 år bodde hon i perioder hos sin pappa, mamma, i jourfamiljer och på behandlingshem.
– Min uppväxt var väldigt turbulent. Jag har aldrig haft en vuxen människa som jag riktigt har litat på och alltid känt mig väldigt ensam och osäker på min omgivning.
När hon var 16 år och gick på gymnasiet blev Josefin introducerad för Johan. Han var fem år äldre och bodde i en stad en och en halv timme bort.
– Vi blev tillsammans väldigt snabbt, men vi bråkade konstant redan från början. När jag träffade Johan var jag en väldigt trasig person som var enkel att styra och utnyttja. Nästan direkt började han vara dominant, manipulera mig och misshandla mig psykiskt. Han kunde kalla mig hora för att jag var med en kompis, påpekade ofta mitt utseende och kallade mig för en fet kossa.
”Han kunde kalla mig hora för att jag var med en kompis”
Samtidigt byggde Johan upp en bild av hur deras framtid skulle bli. Hur han skulle ändra sig och att allt skulle bli bra – han mådde bara lite dåligt. Hans mamma var allvarligt sjuk i cancer, vilket Josefin trodde var anledningen till att han var så arg, men samtidigt som mamman blev sämre gick den psykiska misshandeln över till fysisk.
– Han var våldsam nästan varje dag och tryckte upp mig mot väggen så att jag var helt fast och fick svårt att andas. Och han slog mig ofta i ansiktet, men det var bara lavetter, som han själv kallade det.
Berättade du för dina vänner vad Johan utsatte dig för?
– Mina två tjejkompisar tyckte väldigt tidigt att det var jobbigt att jag var tillsammans med Johan. De märkte hur han manipulerade mig. Jag ringde ofta och berättade att vi hade bråkat men fick det att låta som att det var ett litet tjafs, när han egentligen hade sparkat på mig när jag låg ner. Det var när jag lämnade Johan första gången som jag berättade vad som faktiskt hade hänt.
Samma natt som Josefin fyllde 18 år dog Johans mamma. Efter det blev Johan mer och mer aggressiv och efter ungefär två års förhållande lyckades Josefin lämna honom. Johan fortsatte att trakassera henne genom samtal och sms och vid ett tillfälle satt han utanför hennes lägenhet i två dygn.
– Jag minns inte hur, men helt plötsligt började vi ses igen. Han hade lyckats övertyga mig om att han skulle ta hjälp och aldrig skada mig igen.
Några månader senare visade det sig att Josefin var gravid.
– Jag visste inte vad jag ville, men veckorna bara fortsatte att gå och jag levde i en dimma. Han ville att jag skulle behålla barnet och jag kan inte säga att jag inte fick ta bort det, för jag minns verkligen inte våra samtal kring det. Det var bara så mycket bråk, som sen ledde till att misshandeln började igen.
Graviditeten blev inte alls som Josefin hade förväntat sig. Hon kände sig ofta ledsen, grät mycket och var konstant spänd och stressad inför vad som väntade.
– Min största oro var att Johan skulle vara våldsam mot vår dotter men jag försökte intala mig att han aldrig skulle vara det mot henne, utan bara mot mig – för att det var mig det var fel på.
”Min största oro var att Johan skulle vara våldsam mot vår dotter”
Johans våldsamma beteende fortsatte under hela graviditeten. Att Josefin klarade de tuffa månaderna berodde på att hon visste att något väldigt fint väntade – lilla Alice.
– Vid ett tillfälle, halvvägs in i graviditeten, sparkade och slog han mig och jag blev jätteorolig att det hade hänt bebisen något. Jag ringde 1177 som tyckte att jag skulle åka in, men istället fick jag panik när de frågade vad jag hette och var jag bodde, så jag la på. Misshandeln fortsatte under hela graviditeten.
Var Johan med på mvc?
– Han var inte med på ett enda möte. Barnmorskan märke att något inte var som det skulle och jag fick olika typer av broschyrer av henne. Det var flera som märkte det, både socialen och lärare, men det var ingen som vågade ifrågasätta det tillräckligt mycket.
På kvällen samma datum som Alice var beräknad gick vattnet och paret åkte in till förlossningen.
– Även om jag då tyckte att förlossningen var underbar, för att jag fick Alice, var den ganska traumatisk. Den var långdragen och slutade med att hon kom med sugklocka. Jag var hela tiden fokuserad på Johan, fastän det var jag som skulle föda barn. Jag var på min vakt för att inte kliva honom på tårna och direkt när vi kom upp på BB drog han ut bäddsoffan och la sig och sov. Han var tydligen så himla trött…
”Jag var hela tiden fokuserad på Johan, fastän det var jag som födde barn”
Johan bodde inte med Josefin och Alice, men krävde ändå att Josefin skulle åka den nästan två timmar långa bussresan för att hälsa på honom.
– Han tryckte på att han faktiskt var hennes pappa och hade rätt att träffa henne.
Han hade även bestämt att Alice skulle gå på förskola i den stad där han bodde och det blev inte längre hållbart för Josefin att pendla. Paret beslutade sig för att flytta ihop men samma kväll som Josefin kom dit med flyttkartongerna eskalerade ett bråk och Johan blev väldigt aggressiv.
– Jag blev livrädd för honom och låste ut mig på balkongen. I ren panik ringde jag min pappa, som jag haft en sporadisk relation med. Han ringde polisen och några minuter senare stormade det in fyra poliser i lägenheten.
– Allt jag tänkte på var Alice. Jag hade aldrig ringt min pappa om det bara var mig det handlade om, men Alice låg inne i lägenheten och skrek. Det var hennes liv jag var rädd för.
Efter bråket blev Johan häktad i ett dygn och Josefin gjorde en anmälan om grov kvinnofridskränkning. Josefin och Alice, som då var 3 månader, flyttade in på ett skyddat kvinnoboende där de sedan bodde i två månader.
– Jag trivdes inte alls där. Det var inte hemtrevligt eller barnanpassat utan bara ett stort hus med ett allrum och massa små rum där alla bodde. Jag gick runt med vagnen i korridorerna och i mitt rum fick vagnen knappt plats. Det var svårt att försöka leva normalt med ett spädbarn.
”Det var svårt att försöka leva normalt med ett spädbarn på kvinnoboendet”
Efter två månader lyckades Josefin få tillbaka den lägenhet som hon hade sagt upp när hon flyttade till Johan men skulden över att dottern inte fick ha kontakt med sin pappa gjorde att hon la ner anmälan och gick tillbaka till Johan en tredje gång. Det var i december 2015, precis efter att Josefin flyttat ut från det skyddade boendet, och de började planera Alice första jul.
– På juldagen skulle jag för första gången gå ut och fira med mina kompisar. På förfesten träffade jag Erik, min första pojkvän som jag hade när jag var 14 år. Vi satt och pratade hela natten och jag bröt ihop. Erik kände mig ju sen innan och när han frågade hur jag mådde brast det.
– Vi började skriva och blev snabbt väldigt nära. Han visste min situation med Johan och fanns med mig genom allt.
Efter att Johan blev häktad involverades även socialen eftersom Alice fanns med i bilden. Josefin fick en kontaktperson, Camilla, och hade nu två personer som hjälpte henne att våga lämna Johan.
– Under ett parterapisamtal sa jag bara rakt ut att jag ville lämna honom. Utan Erik och Camilla hade jag aldrig vågat ta steget. Camilla var den första vuxna människa som jag vågade berätta allt för. Hon är en extremt viktig person i mitt och Alice liv och finns med i bilden än idag. Vi kallar henne Alices mormor!
Hur reagerade Johan när du ansökte om vårdnaden för Alice?
– Då började helvetet igen. Han började ringa, sms:a och hota med att han skulle komma och knäcka nacken av mig för att jag hade berättat om hans våldsamma beteende för socialtjänsten.
Hur gick vårdnadsprocessen till?
– Vi träffade familjerätten och hade massor av intervjuer för att se vem som skulle få boenderätten för Alice. När papperen kom insåg Johan att det var ganska kört för honom, det fanns inte en enda mening om att han skulle vara en lämplig boendeförälder.
Trots att Josefin kände sig ganska lugn över att få vårdnaden om Alice fanns oron att Johan skulle få rätt till umgänge.
– En dag kom helt plötsligt ett mejl till min advokat, om att Johan lämnat hela vårdnaden till mig, utan yrkande på umgänge. Jag var helt chockad, men har aldrig varit så lättad i hela mitt liv. Sedan dess har Alice inte träffat honom.
”Johan lämnade hela vårdnaden till mig, sedan dess har Alice inte träffat honom”
För några månader sedan slungades Josefin tillbaka då hon fick ett meddelande från en tjej på Facebook, Nathalie. Det visade sig vara tjejen som Johan träffade efter Josefin, som han sedan fick barn med och som nu är i samma rättsliga vårdnadstvist.
– Nathalie kontaktade mig för att få hjälp eftersom Johan hade utsatt henne för samma typ av våld. Nu försöker hon få vårdnaden över deras dotter. Hon har visat mig meddelanden som han skickat till henne, och det är som att han har klistrat in de han en gång skickade till mig.
Josefin och Nathalie hörs dagligen och har byggt upp en fin relation. Än så länge har de inte kunnat träffas på grund av corona, men för Josefin är det viktigt att finnas där för Nathalie, som också lyckats lämna Johan.
– När jag tänker tillbaka på de här åren av mitt liv känns allt som en dimma men mycket kommer tillbaka när jag pratar med Nathalie.
”När jag tänker tillbaka på de här åren av mitt liv känns allt som en dimma”
Josefin poängterar många gånger under intervjun att hon antagligen hade varit fast med Johan än idag om hon inte hade träffat Erik på den där festen. Idag är hon och Erik ett par.
– Jag kunde ta mig ur det för att jag hade bra människor omkring mig. Framförallt Erik. Och när det blev tungt eller för mycket för honom att hantera så kom hans pappa och mamma och ställde sig bakom för att hjälpa till.
– Erik är det absolut bästa som kunde hända mig och Alice, han både visade och sa hur mycket jag var värd. Jag minns första gången han höll i Alice, det kändes bara så självklart, och sen dess har han varit hennes pappa. Det finns så mycket Erik i henne, bland annat har hon fått hans lugna sida.
Erik har nu adopterat Alice och för åtta månader sedan kom lillasyster Wilma. Alice, som idag är 4 år, är i den åldern när hon frågar om allt. Både Josefin och Erik är inställda på att frågorna om hennes biologiska pappa kommer komma.
– Erik har pratat med en psykolog om hur han ska förklara för Alice. Den största rädslan är att hon ska känna sig annorlunda mot sin syster men Erik är väldigt noga med att båda är exakt lika mycket hans barn.
– Den dagen vi berättar att Erik inte är hennes biologiska pappa vill jag att hon ska vara stor nog att kunna fråga det hon vill och kunna sätta ord på det hon undrar. Jag tror också att det är viktigt att jag berättar min sida av historien. Det är fortfarande tabu att prata om kvinnovåld, som att det ligger en skam över det, men jag har bestämt mig för att säga att det var han som inte kunde bete sig, att han var våldsam och att det inte var mitt fel.
”Han var våldsam och det är inte mitt fel”
Trots Josefins tuffa historia säger hon att det har kommit något gott ur relationen med Johan.
– Nu vet jag vad jag vill jobba med i framtiden; jag vill hjälpa andra som har det svårt genom att bland annat föreläsa på skolor. Det är så otroligt viktigt att prata om kvinnomisshandel, redan med unga tjejer.
Vilka är dina tips till andra som är i samma situation som du var?
– Du är aldrig problemet i en destruktiv relation. Du kommer aldrig att vara ensam ifall du lämnar, även om det känns så. Snälla, våga be om hjälp! Jag vet att känslan inom en bygger på hopplöshet, att man är rädd att lämna för man tror att man inte har något på andra sidan, men i själva verket är det när du lämnar som ditt eget liv startar. Nu är mitt liv så himla fyllt av kärlek. Jag har mina barn och jag har min Erik, min underbara Erik.
Hit kan du vända dig om du behöver hjälp
Du kanske också vill läsa om två småbarnsmammor med varsitt trauma – nu bor Linn och Anna ihop i Dubai
Eller om adopterade Madeleine In Hwa Björk: Jag fick fysiskt ont när mina egna barn blev 1,5 år
Av: Veronica Henriksson
Alla namn i artikeln har blivit utbytta. Personerna på bilderna har inget med texten att göra.
