Knivlisa: "Hjälp, jag drack tändvätska!"

Knivlisa skulle inte ens andas på en grönmögelost. Hon gjorde allt korrekt. Tills kompisen bytte ut innehållet i hennes vattenflaska ...

Ämnen i artikel:

”RING ETTETTTVÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!” Det var en varm förmiddag och mitt skrik skar genom den annars lugna campingen, så högt att ungdomar med sovmorgon förmodligen hoppades att mitt ärende var extremt livshotande.

Det var det också. Åtminstone så långt jag visste. Jag stod böjd mot marken och hyperventilerade, hysteriskt gråtande. – SPARKA, SNÄLLA BEBIS!

Alla ni som varit gravida och någon gång råkat få i er en liten pyttebit camembert, och trott att ni därmed har skadat ert barn för livet. Det finns de som råkat göra värre saker. Till exempel jag.

Det finns inget sätt jag kan säga det på som gör att jag låter normal, och det blir bara värre om jag lindar in det i bomull. SÅ: Jag hade fått i mig tändvätska. TÄNDVÄTSKA. 

Ja, inte med flit alltså. Även om det lät så när jag till slut fick prata med 112. Orden ”Hjälp, jag har druckit tändvätska” har liksom alltid den underförstådda innebörden ”Det var fel, nu ångrar jag mig”. Hur lyckas man annars om det inte är med flit? (I mitt fall handlade det om att en kompis utan min vetskap tagit min Loka päron-flaska som jag druckit vatten ur i flera veckor, och hällt tändvätskan i den eftersom vi skulle campa. Jättekorkat, speciellt eftersom det var gaskök vi hade, men detta är en bitter parentes). 

Under mina graviditeter har jag alltid varit universums nojigaste. Jag är hon som har gjort googlingarna ”missfall av hög musik”, ”två koppar kaffe + gravid + farligt + hjälp” och ”bebis utmattad pga fosterrörelser”. Jag gjorde allt korrekt enligt det mest notoriskt dömande trollet på familjeliv.se. Jag skulle inte ens andas mögelostlukt. Det var inte RÄTT att MIN vattenflaska blev fylld med tändvätska. Okej, ingen förtjänar det, men ALLRA MINST JAG. 

Sekunderna efter att jag fattade att det inte var vatten, utan något betydligt mer hälsovådligt i flaskan, är de värsta i hela mitt liv. Det svartnade för ögonen och jag var säker på att jag förutom att dö, dessutom skulle bli blind. Vad nu en död ska med syn till. 

Men synen kom tillbaka, jag höll förmodligen bara på att svimma på grund av chock-koncentration. På Giftcentralen hade de ingen aning om ifall tändvätska går över till moderkakan (”Det hör inte till vanligheterna att gravida ringer och halsar tändvätska”) (Oh, you don’t say) och jag funderade seriöst på spontant kejsarsnitt med närliggande kniv så att åtminstone bebisen hade chans att klara sig. Till slut fick vi dock beskedet att vätskan inte kan gå över, det är mest mina tarmar som tar skada (om du läser detta, är läkare med specialisering inom tändvätskeförtäring (troligt) och säger annat. Var tyst för evigt). Den glädje jag och min man kände när vi insett att vår bebis inte var marinerad i brandfarlig vätska kan nog ingen annan förstå. Jag tror nämligen att vi är ensamma i hela världen om just den glädjen. 

Kontentan då. Jag säger inte att det är okej att äta camembert som gravid, jag säger bara att om du någon gång råkar få i dig något dumt så kan du alltid tänka på mig. Jag gjorde det allra värsta. Men det gick ju bra och nu är både jag och min bebis normala. Möjligtvis tänder vi till lite snabbt ibland.

Krönikan har varit publicerad i mama nr 8, 2014.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som 60 000 andra mamas - läs vårt magasin! Se erbjudande