Knivlisa fnissade åt kompisar som valde Teneriffa med barnen. Aldrig att hon skulle bli sån! Men hur fel hon hade. Säg hej till mamas nya Gravid & Baby-krönikör!

Lisa ”Knivlisa” Eriksson

Ålder: 34.

Familj: Linus, 33, Sixten, 2, Harry, 5 månader.

Bor: Stockholm.

Gör: Journalist, bloggar mama.nu. Ny krönikör i mama.

”Vi kommer att bli en sådan där familj som reser runt i typ Afrika med blonda dreadsbarn som pratar flytande swahili i djungeln.”

Ett autentiskt utdrag från min blogg. Från innan de där barnen kom till världen alltså, inte nu. Herregud. Stor skillnad.

Det var på den tiden jag inte hade en aning om att jag var hönsig. På den tiden folk sa: Du kommer att bli en SÅ cool mamma.

Jag nickade frenetiskt. Jag drömde om att ta med mina kommande barn på RIKTIGA resor, och fnissade i mjugg åt kompisar som började åka till Teneriffa bara för att de fick barn. Töntar.

Sedan kom barnen. Folk snackar om att det är ett mirakel att det kommer en bebis ut ur kroppen.

Det egentliga miraklet består i allt den där bebisen tar med sig ut ur
kroppen. Mod, äventyrslust, obryddhet – essensen av allt som leder till begreppet cool mamma.

WTF hände?

Jag befinner mig i skrivande stund i Thailand med min lilla familj. Inget är som förr. Allt är faktiskt tvärtom.

Då: Vi kan väl bo i det skabbiga kackerlacksrummet för 15 kr natten. Så kan vi spara till ett bungyjump.
Nu: Jag vet att lakanen är rena, men ska man alcogela dem ändå på grund av annan bakterieflora?

Då: Vi drar till ett ställe där invånarna aldrig har träffat någon utanför sin stam. Kulturellt utbyte är det bästa jag vet, näst efter hundra år gamla trasiga hängbroar (SÅ spännande att man kanske dör när man går över. YOLO!).
Nu: Vi drar till ett ställe med en massa svenskar, det känns tryggt. Eller vet du vad feberkramp, krupp och SOS nödläge heter på thai till exempel? Nä, just det.

Då: Hoppa på här, vi får plats fem på mopeden så blir det tre kronor billigare. Ser chauffören drogad ut? Jaja, det är bara en mil.
Nu: Det är en hel kilometer bort, jag vet en taxifirma som har supersäkra babyskydd. Det kostar typ en månadslön, lätt värt.

Då: Vad överbeskyddande alla föräldrar är. Flytväst på båtutflykten? De hoppar väl inte i heller!
Nu: Är det PK att surra fast tvååringar vid masten? Om man vadderar med skumgummi mellan då?

Då: Vaccin? Äh, lite hepatit har ingen dött av. Har de? Jaja, det ordnar sig.
Mitt motto är ”Tropisk sjukdom makes a terrific story”.
Nu: Jag har ringt Smittskyddsinstitutet och pratat riskkalkylering angående denguefeber.

Den där denguen alltså. Hur härligt det än är här i Thailand, det ligger alltid ett litet hot om dengue och lurar i en mygga nära oss. Det jobbigaste är att inkubationstiden kan vara typ 10 dagar. Efter ett myggbett ska man alltså inte få slappna av helt förrän 10 dagar senare? Det har gått så långt att jag känner sann eufori när jag ser jättemyggbitna barn på stranden. Inte av elakhet, utan för att det gör det osannolikt att mina barn skulle drabbas. Inte ens jätteprickiga barnen har ju dengue. Lägg dessutom till att mina
barn typ inte fått något myggbett eftersom jag vakar som en hök.

Det är bara att inse: Jag blev ingen särskilt cool mamma.

Det enda som egentligen stämmer in på bilden jag hade av mina framtida resor är väl att barnen är blonda dreadsbarn. För tiden jag skulle ha kunnat ägna åt hårborstning går i stället till googlande av ”dödsmaneter Thailand”.

Krönikan är publicerad i mama nr 5, 2014.

NUVARANDE Knivlisa: ”Det är bara att inse – jag blev inte en särskilt cool mamma”
NÄSTA 16 roliga SMS från barn på förskolan (vill vi ens veta allt som händer där?)