Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Ken Ring: "Jag vill ha fler barn"

Så mycket ... folkligare! Tv-succén presenterade en ny bild av hiphopparen och fyrabarnsfadern Ken Ring. I många år har Ken Ring kämpat för vårdnaden om sin äldsta dotter och lever nu lyckligare familjeliv än någonsin.

Lugnet råder i ett kliniskt välstädat vardagsrum. Det är eftermiddag och Ken Ring, snart 35, ägnar sig åt den av föräldrar ofta så eftertraktade ”egentiden”. De tre (av fyra) barnen är i respektive skolor och förskola och Ken vräker sig i den mörkblå divansoffan och kisar (närsyntheten) mot teven som visar ”Mitt Afrika” med Meryl Streep och Robert Redford. Någon timme in i filmen pekar Ken på rutans vita paradisstrand.

– Det här är där jag bor, filmen är inspelad bara några kilometer därifrån, berättar han stolt.

Rapartisten Ken Ring vill ha fler barn

Rapartisten, en gång Sveriges most wanted för uppviglande mot kungahuset, det utflippade festande och användandet av en jargong som får känsliga att prenumerera på luktsalt och valium (och ringa kvällstidningarna), som i höstas äntligen fick visa sin sanna sida i folkliga tittarsuccén ”Så mycket bättre” – är nämligen även byggherre i sitt numera första hemland Kenya. Ken emigrerade för tre år sedan och uppför i takt med när pengarna kommer in hotell, bar, pool samt studio på vykortsvackra Diani beach, hittills har han hållit på i fyra år och plöjt ned knappt en miljon kronor i projektet.

LÄSTIPS FRÅN VÅR SYSTERSAJT DAMERNAS VÄRLD: "Så mycket bättre”-aktuella Jill Johnson om kritiken: ”Det var som en baksmälla på succén”

Men det är förvisso här i svenska förorten vardagen pågår. De har inte riktigt kunnat bestämma sig, Ken och hans sambo Camila, om, när och hur de ska göra den stora Afrika­flytten, Camila är mer realist, konstaterar Ken.

– Hon vill att vi ska färdigställa och sedan flytta dit. Och jag vill att vi åker ned och färdigställer, förstår du? Men jag håller med henne.

För här i Sverige är det även fullt upp med Kens publika vårdnadstvist, den han gärna både pratar och skaldar om. I ”Så mycket bättre” blev Ulf Dageby äkta paff när Ken struntade i en högtidlig tolkning av hans ”Barn” och i stället ännu en gång sjöng ut sin förtvivlan över att inte fritt kunna umgås och uppfostra sin äldsta dotter, men just nu är 13-åriga Rebecca trots allt hos honom på heltid. Andra dottern, Angelen, 7, bor med sin mor i Norge. Kelians, 13, och Knasters, 6, mamma Camila har hängt med Ken i över 20 år, till och från. De möttes när de var 13, men när Ken vid 20 slog igenom 1999 med singeln ”Eld och djupa vatten” blev ungkarlslivet som hiphopstjärna för oemotståndligt och ”då gjorde vi typ som ett uppehåll”.

När den här reportern träffade Ken Ring samma år kallade han sig ”Guds gåva till kvinnorna” och hade just haft en fling med jämnåriga artisten Robyn. Den unge casanovan sportade dreads och finnar och gick ingenstans utan hallickrullet (hasande halt gång) och ja-sägande entourage. Linkandet är intakt, men frisyren nu snäv över skallen och hakan prydd av – sedär – hipsterskägg. Ett och ett halvt decennium senare och Ken Ring är sinnebilden av både en fridens man och kärnfamiljens. Även om, som han säger, ”Min familjesituation är ganska komplicerad.”

Den är lite rörig!

– Vi måste gå igenom det: alltså, jag träffade min sambo när vi var väldigt små. Och vad ska man säga, man är liten, man är ung, man växer, man går genom ungdomen, annat blir intressant och fram och tillbaka. Så när jag släppte min första platta, då träffade jag Rebeccas mamma och hon blev gravid. Och när jag kände att hon kanske inte var den kvinnan jag ville leva med, då gick jag tillbaka till Camila. Och då fick vi Kelian.

Då blev inte Rebeccas mamma glad.

– Nej, självklart inte.

Var det roten till vårdnadstvisten?

– Det har varit väldigt många faktorer, men såhär ligger det till: jag gjorde det klassiska misstaget som många män tyvärr begår, att jag skrev över vårdnaden i en tidig ålder, för att Rebeccas mamma skulle få större bostadsbidrag etcetera. Männen blir aldrig riktigt informerade om vad vårdnaden betyder för framtiden. Det vore bättre att man på sjukhusen ger en folder till pappan där det står ”Vad innebär vårdnaden av ditt barn?”

Men har det alltid bara varit bråk?

– Det var inte så att jag och Rebecca inte träffades under åren mamman hade ensam vårdnad, men jag hamnade i fängelse en gång i tiden och då sa hon, ”du får aldrig mer se Rebecca”. Och när jag satt där, det var då jag bestämde mig för att gå den rättsliga vägen. Det resulterade i tre års, fullskalig vårdnadstvist. Men jag fick gemensam vårdnad och ansågs som den mest lämpliga vårdnadshavaren.

Vad säger Rebecca själv?

– Hon vill kunna bo hos båda utan tjafs. Hon vill inte att vi ska vara osams.

Är det bara Rebeccas mamma som bråkar?

– Nu har vi hållit på i åtta år, det är självklart att det inte bara är från ett håll, det ska jag inte sitta och säga. Å andra sidan har vi inte haft så mycket kontakt, för hon har inte velat det, överhuvudtaget. Och de flesta problemen har faktiskt uppstått av medierna. I vår tvist har det ofta varit skandalrubriker om mig som gör att hon tror att jag är sådan människa som jag var för tolv år sedan. Men den personen är jag inte längre.

Varför fungerar du och Camila så bra?

– Vi småtjafsar aldrig, du vet, sådant som brukar käka upp andras förhållanden. ”Varför lägger du strumporna på golvet när du duschat, varför lägger du dem inte i tvättkorgen?” Utan vi är mer såhär, ”Okej, ska vi röja?” Så städar vi upp hela huset. Vi har lärt oss att leva med varandra. Jag vet att hon till exempel kraftigt ogillar morgnarna. Vakna tidigt. Hon är inte den personen. Så man får småväcka henne, så hon får snooza och vakna utan skrällande väckarklocka.

Hur engagerad har du varit i graviditeterna, kanske bara sönernas?

– De gångerna Camila varit gravid har hon varit sådär väldigt stark kvinna. Hon klagade aldrig. Hon är nog den som skött alla graviditeter bäst. Jag har faktiskt upplevt döttrarnas graviditeter också och där har mammorna varit … fast jag tror personligen att det var för Camila hade killar i magen, för när de andra väntade båda mina döttrar var de inte alls…

Lugna?

– … sedan kanske det var personligheten.

Förlossningarna?

– Två kejsarsnitt och två ”vanliga”. Mina söner var kejsarsnitt och mina döttrar kom ”vanligt”. Med Kelian gick det för långt över tiden, då var det inga värkar överhuvudtaget, så blev det akut kejsarsnitt.

Dramatiskt!

– Ja, så åtta år senare blev det kejsarsnitt igen. Jag skulle nog säga att känslan är lite annorlunda. Alltså inte alls mellan mig och personen som föder med snitt, utan mer mellan mig och barnet. När man gör kejsarsnitt lyfter man liksom ut ett barn ur magen. Ljuden är annorlunda, kampen är inte riktigt där. Men å andra sidan, vid kejsarsnitt, som pappa får man barnet först, så det är också annorlunda. Första timmarna är det jag som är ”mamman” och inte mamman, för hon ska vidare och sys.

På så sätt är snitt bättre för pappan.

– Ja, nästan bättre. Men jag tycker fortfarande att den där kampen är rätt vacker.

Hur har det känts när barnen kommit?

– Alltså, jag vill ha fler barn fortfarande, det är Camila som inte vill. Jag tycker det är soft med barn. Men när de blir äldre och jobbigare, då saknar man dem när de är små.

Vad är svårast med barn?

– Jobbigast är de ständiga upprepningarna vad de ska göra. Men det sköna är på något sätt att det alltid är liv i huset. Ibland när man är typ på en spelning så går inte tåget hem förrän två på eftermiddagen, så vaknar man liksom åtta, för man är van att vakna klockan åtta. Så sitter man på ett hotellrum och tittar på tv och så känner man, ”Fan, vad kefft det är när det bara är helt tomt och tyst.” Jag gillar det här med folk och rörelse.

Din far Kenneth var äventyrare och idealist som stack tidigt och din mamma Rebecca dog i cancer när du var 14. Många män som blivit lämnade gör samma sak mot sina barn. Men du är tvärtom. Vad beror det på?

– Jag hade en mamma som var där. Så jag tror att mina föräldrainstinkter kanske kommer mer från min mamma. Föräldragenen.

Dina barn, hur är de?

– Om man ska ta Rebecca, hon är den som är lite mer on the edge hela tiden. Gillar att testa saker, en orädd person. Saken är, att hon är väldigt smart också. Hon är inte sådan som skulle göra misstag. Om hon skulle gå in på sociala frågor och politik skulle hon bli grym.

Kelian, då?

– Han är tänkaren, han är väldigt lugn, väldigt sharp i sitt huvud. Han vet exakt hur han ska göra för att ta sig fram i livet. Men när han var yngre var det nog honom jag var orolig för.

Han är inte så hårdhudad?

– Precis, han har inte alls den här hårda fasaden. Han tycker inte det är häftigt att följa med på konsert. Han är en väldigt snäll människa. Han är väldigt snäll mot sin lillebror. Och Knaster, han … saken är den, det ska man inte glömma, det finns säkert också anledningar till att alla barnen har de personligheter som de har. Knaster är den enda som i hela sitt liv aldrig haft problem omkring sig.

Han har varit självklar?

– Han har alltid växt upp med mig och Camila, vi har varit tillsammans sedan han föddes. Han har aldrig känt tjafs och bråk och skrik och stök, poliser och du vet, det här som mina andra barn faktiskt fått uppleva. Han har bara varit kärleksomfångad.

Han är trygg?

– Han är väldigt trygg. För honom är familjen självklar. Han är också minsta barnet, den som är mest bortskämd. Han är vildast av alla. Han är född dagen efter mig och är VÄLDIGT lik mig, säger Camila. Han gillar att rappa, musik och vapen och kickboxning.

Och din norska ängel?

– Hon är extremt intelligent. Jag skulle säga att hon och Kelian är väldigt lika. Också en tänkare. Väldigt lugn och försiktig i livet.

Var hon planerad?

– Allt som allt, nä. Det var slut mellan mig och min tjej i ett och ett halvt år och då träffade jag Angelens mamma. Det är inget tjafs mellan oss, jag träffar Angelen när jag är i Norge och gör grejer, men hon har sin skola i Norge och jag får finna mig i det.

Tycker barnen aldrig att du är pinsam?

– Jo, de tycker jag är pinsam när jag dansar med Lill Lindfors i tv, det tyckte de var det pinsammaste jag har gjort. När jag sitter på tunnelbanan och sjunger, det tycker de är skitpinsamt. Men de tycker inte jag är pinsam för att jag släpper en platta eller en video. Då är de stolta. Det är fett, du vet.

Balansgången att vara bad boy-Ken och pappa till två nyblivna tonåringar?

– Först och främst: jag festar inte när jag är hemma, BARA när jag är ute och gigar.

Dina barn kan också läsa tidningen.

– Ja! Det är jobbigt, samtidigt, mina barn vet vem pappa är. De känner mig. De skulle kanske mer reagera: ”Ja, nu var pappa med sina kompisar och drack lite öl.” Men det är jobbigt att det ska stå om det i tidningen.

Och när man ska diskutera med rektorn …

– Jag vet, och det är jävligt jobbigt, och det är inte bara det, det är överallt, det är i rätten, det är soc, det är familjerätten, överallt så är det: går jag in på det mötet så har folk en bild av mig, det kommer jag ALDRIG ifrån.

Du tycker det är viktigt att barnen hjälper till hemma, hur är det med det i praktiken?

– Inte så jättemycket, men det handlar inte så mycket om att jag är sträng. Jag vill att de ska klara sig från en tidig ålder. Jag vill inte att de ska hamna i en situation att de blir hungriga och så vet de inte hur de ska klara sig om jag inte är där. Jag vill att de ska kunna laga mat, veta hur man städar.

Visste du det när du levde i tunnelbanan som liten tonåring?

– Nej, problemet var, att jag hade inga föräldrar. Och om jag dör i morgon, så skulle nog mina barn veta mer än jag visste. Det skulle nog rädda dem en bit på vägen.