Mjukare mage, läckande bröst, en rumpa som ”ramlat ner” en våning… Att kroppen förändras när vi fött barn är ingen hemlighet – ändå ser vi den sällan på bild i våra flöden. Möt fem mammor som vill ändra på det! Här är läsarmamman Jennifer Lofland Gustafsson som pratar om den berg-och-dalbana som amningen inneburit.

Jennifer Lofland Gustafsson

Ålder: 27.

Familj: Leah, snart 2, och katten Simba. 

Bor: Hagsätra söder om Stockholm.

Gör: Jobbar som husmor i Solna församling.

Amningen gjorde ondare än förlossningen de första dagarna, menar Jennifer Lofland Gustafsson, 27. Hon ringde på barnmorskorna varje gång hon skulle amma för att få rätt grepp, men såren blev bara större och mjölken ville inte rinna till.

– Hela bröstvårtorna var som sårskorpor, det var fruktansvärt. Jag vägrade att sätta på mig bh när jag var på BB, utan gick runt med bar byst och svor högt för mig själv varje gång någon skulle komma och hälsa på eftersom jag inte ville täcka mig.

Jennifer kämpade på med pump och koppmatning för att vara så skonsam mot bröstvårtorna som möjligt. Det var en stor lättnad när mjölken äntligen rann till efter några dagar.

– Från att det var helt torrt kom det floder. Jag trodde att jag hade spillt något på mig. Hela sjukhusrocken var helt blöt framtill, då lärde jag mig att man ska ha pads på det andra bröstet, ha ha. Det hade jag inte förstått tidigare.

Växlade med ersättning

Amningen fungerade bättre under den första månaden – nästan lite för bra.

– Leah ville alltid ligga vid mitt bröst. Hon hade bröstvårtan i munnen oavsett om hon åt eller inte. Jag vågade inte introducera napp för tidigt och lät henne suga på mig i stället. Vi sträckammade i timmar. Efter någon månad valde jag att ge henne ersättning på kvällarna i stället. Det fungerade bra
för mig, jag kände mig lite för låst när jag satt där själv i soffan.

Jennifer är ensamstående och behövde använda sina två händer till mer än att hålla i bebisen. Hennes fästman gick plötsligt bort i ett hjärtstopp när Jennifer var i vecka 15. Hela livet vändes upp och ner under en tid som skulle handla om den växande magen, inte om förlust och sorg.

Han som var så full av liv, alltid glad och skrattade högt åt sina egna skämt, fanns inte mer.

De hade bott tillsammans i två år och precis påbörjat resan mot att bli föräldrar tillsammans – men så blev det inte. Jennifer fick resa vidare själv. Hon mådde skit den där första ofattbara tiden och skrek på golvet varje kväll.

– Jag var i chocktillstånd samtidigt som jag uppfylldes av en stor kraft. Jag tog tag i allt praktiskt, sparade dna för att kunna fastställa faderskap och packade ihop hela hemmet och flyttade. Jag behövde leva vidare, för Leahs skull. (Läs hela Jennifers berättelse om när hennes sambo dog.)

Foto: Emily Dahl

Leah, snart 2, och Jennifer fick kämpa med amningen i början – och nu är det en utmaning att sluta (vi är många som känner igen oss).

Mitt i allt kaos hade hon en bra graviditet.

– Jag var nog skonad. Jag mådde jättebra fysiskt, och hade en drömlik förlossning.

Nu har Leah börjat på förskolan. Två år och en hel evighet har passerat.

– Jag mådde ju pissigt i början, men jag trodde faktiskt att det skulle vara värre, att jag skulle tappa fotfästet. Det är en hårfin gräns mellan lycka och sorg. Jag har fokuserat helhjärtat på mitt barn och blir så gränslöst lycklig av henne.

”Det kan fortfarande vara mysigt att amma”

Amningen har alltid varit en tröst. Närheten har gjort dem båda gott. Men det dröjde tills Leah var 6 månader gammal innan Jennifer upplevde att den fungerade felfritt.

– Tidigare hade jag en bild av att man inte skulle amma längre då. Men den funkade äntligen så bra och Leah var inte ett dugg intresserad av mat. Jag valde att fortsätta amma och har glesat ut amningen allt eftersom. Nu handlar det mest om mysamning.

– Så fort vi kommer innanför dörren vill hon amma och tanka närhet eftersom vi har varit ifrån varandra. Vi sitter alltid 30 minuter i soffan innan vi börjar med något annat. Leah tycker även om att amma om nätterna, och eftersom jag inte har bh på mig när jag sover läcker det alltid från det andra bröstet.

Det finns fler utmaningar med att amma ett större barn. Nu handlar det inte längre om en liten spädis, utan en fullt medveten Leah som spänner ögonen i Jennifer och gräver i hennes tröja.

– Hon drar i mitt bröst och säger ”tutte”. Hon beordrar mig. Det kan fortfarande vara mysigt att amma, men ibland blir jag galen. Det börjar nog bli dags för oss att fasa ut amningen helt. Men jag kommer alltid vara glad för alla fina stunder vi har haft tillsammans.

Foto: Emily Dahl
Stylist: Meghan Scott
Hår och makeup: Petra Stenhammar/Agent Bauer

Intervjun är publicerad i mama nr 6, 2018, som fortfarande finns i butik. 

Här är fyra andra kroppsstolta mamas: Fi Lindfors, Tina BrotkeFoki Soirak och Susanne Magelsen.

Fi Lindfors med döttrar

Foto: Emily Dahl

Fi och döttrarna Charlie Marielle och Bonnie Corinne på omslaget av mama nr 6, som finns i butik nu.

NUVARANDE Jennifer Lofland Gustafsson: ”Mina amningsbröst läcker om nätterna”
NÄSTA Lindra barnets eller bebisens hosta med löktricket – mammornas bästa knep