Fråga mama-psykologen: ”Hjälp, jag har blivit så ensam sedan jag blev mamma”
24-timmarsjobbet som nybliven mamma är omvälvande och tar på krafterna – och förändrar ofta våra relationer till andra. Att känna sig ensam är inte ovanligt. mama-psykologen Anna Bennich ger råd och svar.
Läs också: Fråga mama-psykologen: ”Jag fick katastroftankar när jag blev mamma”
Viveca, 35: ”Flytten har gjort mig ensam och känns som ett misstag”
”Jag är uppvuxen i Stockholms city och har bott där hela mitt liv. När jag och min man fick vårt första barn började vi längta bort från trafiken och vår lilla lägenhet. För ett år sedan, när vår pojke var 3 år, köpte vi ett renoveringsobjekt i en förort till Stockholm. All vår lediga tid har gått åt till att komma i ordning i huset. Nu när jag är gravid med vårt andra barn och tänker på hur framtiden kommer bli känns det tungt. Alla mina vänner finns kvar i stan. Och även om jag förstår att man kan lära känna nya vänner, känns det så mycket svårare nu när jag är ”fast” hemma. Jag har inte klickat med någon av föräldrarna på förskolan och det finns inga trevliga grannar att närma sig. Dessutom måste min man ofta jobba sent, så jag är väldigt ofta ensam hemma med vår son och tar ett större ansvar när det gäller tvätt, städning och matlagning. Hallå kvinnofälla? Jag tar ut mycket av min frustration på min man, och vi bråkar ofta. Mitt tidigare fria cityliv är ett minne blott i mitt gyllene fängelse i förorten. Hur ska jag tänka?”/Viveca, 35
”Jag är väldigt ofta ensam hemma med vår son”
”Nybliven mamma – och så ensam” – läs artikeln på vår medlemssajt Vi Föräldrar
mama-psykologen svarar: ”Fundera över orsakerna till känslan av ensamhet och isolering”
Hej Viveca!
Jag kan verkligen förstå din känsla av isolering och frustration i situationen du beskriver. Att sitta fast med tvätt och ansvar för en liten i en alldeles tyst, på tok för stillsam, villaförort, långt bort ifrån vännerna skulle få nästan vem som helst att längta tillbaka – till och med till störande trafik och parkeringskaos. Den första tanken är ju så klart; flytta tillbaka. Inte alla trivs med förortslivet och det går faktiskt att prova något, inse att det inte blev bra, och göra om. Men innan ni kastar er in på bostadssajterna kan det vara bra att fundera igenom möjliga andra orsaker som också påverkar din känsla. Kan frustrationen delvis handla om att ha ett barn, ett till på väg och en man som ofta jobbar sent? Vilket innebär att du är fast där hemma med tvätten och andra tråkiga göromål. För det ändras ju inte av att flytta, utan det läget skulle många känna sig ensamma i.
Möjligen behöver ni ta samtalet kring arbetsförhållanden och fördelning. Det kan ju vara svårt även i innerstaden att hinna med att träffa massa vänner etcetera, om man har hela ansvaret i hemmet och snart ytterligare ett litet barn. Sen, det tidigare fria citylivet – fundera över om det möjligen blivit lite ”glorifierat” nu när det är utom räckhåll? Och vännerna, finns de kvar där inne i city även över lite tid? I den period du befinner dig nu brukar ju vänner göra ungefär samma sak som ni, bilda familj, och inte sällan lämna stan. Bra att tänka igenom om isoleringen och ensamhetskänslorna skulle finnas även innanför tullarna.
”Om det fortfarande känns isolerat och tråkigt tycker jag ni ska överväga en flytt”
Det är ändå möjligt att ni landar i att det skulle vara mindre ensamt i stan. Det låter ju rimligt om ni faktiskt har ett närverk där. Ju lättare det är att träffa vänner desto större chans att det blir av. Kanske kan ni invänta bebis, kolla om till exempel en föräldragrupp på BVC kan ge lite nya trevliga kontakter, eller kanske babysimmet eller andra aktiviteter i området. Om det fortfarande känns isolerat och tråkigt tycker jag ni ska överväga en flytt tillbaka in till ert tidigare sociala liv. För ingenting känns roligt när tystnaden plötsligt hörs högt omkring oss. /Psykolog Anna Bennich.
Fråga mama-psykologen: ”Hjälp, jag favoriserar ett av mina barn”
• 3 mammor berättar: Mina bonusbarn gör mitt liv till ett helvete!
