Filippa Reinfeldt: ”Jag är inte Fredriks hönsmamma!”

Rikets första dam. En rätt så vanlig trebarnsmamma! Men det har varit körigt med graviditet på kryckor och sönernas svåra allergier. Här berättar Filippa Reinfeldt, 39, hur hon dribblar sin framgångsrika politikerkarriär med det eviga familjepusslandet.

mama nr 1 2007

FILIPPA REINFELDT

Född: 14 juni 1967

Yrke: Moderat sjukvårdslandstingsråd

Familj: Gift sedan 14 år med statsminister Fredrik Reinfeldt, 41, barnen Gustaf, 13, Erik, 11 och Ebba, 6.

Bor: Villa i Täby

av Katerina Janouch foto Eric Josjö styling Jennifer Jansch och Louise Rizell hår och makeup Jessica Johansson/Mikas

När en unge i bekantskapskretsen får vattkoppor brukar man vara generös mot andra familjer och erbjuda kopporna till alla behövande. Exakt det hände Filippa Reinfeldt, 39, i somras.

– En kompis ringde och frågade om vi ville ha vattkoppor, och jag sa nej. Det fick jag ju ångra…

Istället råkade vattkopporna krocka med ett val och en småbarnspappa som blev statsminister. Mitt i allra mest hektiska tiden i familjen Reinfeldts liv, med turbulens kring avgående ministrar och nya budgetar, blev Ebba, 6, täckt av förargliga kliande koppor, och det spruckna livspusslet var ett faktum.

LÄS OCKSÅ: Vattkoppor: Symptom, vaccin – och det händer om du får det som gravid

– Vi fick skjuta upp många saker, turas om, och våra mammor fick hjälpa till en hel del, suckar Filippa.

Hon är inte bara en moderat politiker i medvind, sjukvårdslandstingsråd och hustru till vår nya statsminister. Filippa Reinfeldt är också i allra högsta grad en helt vanlig trebarnsmamma med tonårsson, en son i förpubertetet och en liten dotter som är mitt uppe i sitt första år i sexårsverksamheten. Kylskåpet hemma i Täbyvillan pryds av en almanacka där föräldrarnas tider och barnens alla aktiviteter samsas. Det blir kladdigt, näst intill oläsligt. För det är verkligen ”mycket” i familjen Reinfeldts liv just nu. Dagarna börjar tidigt och slutar sent.

Hur klarar ni morgonruschen?

– Vi hjälps åt. Jag får kaffe på sängen av Fredrik nästan varje dag, han ställer en kopp på sängbordet så jag kommer upp. Han springer på löpband på gym på morgnarna för att hålla sig i form. Sen hjälps vi åt att plocka fram frukosten.

Var ni överens om hur många barn ni ville ha?

– Vi har aldrig planerat ett visst antal, man är glad att det blir några barn alls. De första två var vi så glada över att de föddes så tätt och att de var killar båda två, de har haft så himla roligt ihop. Sen började vi prata om att vi ville ha ett barn till, men det dröjde några år. Men så kom hon, trean, och det var så roligt. Nu tror jag att jag är ganska nöjd. Samtidigt vill jag ändå inte tänka att Ebba är vårt sista barn, jag tänker hellre att hon är vårt senaste. Jag har ju inte ens fyllt 40. Man vet aldrig.

Har du bebislängtan?

– Nej, inte direkt… Träffar jag en bebis vill jag gärna hålla den och snusa på den, men jag känner ändå inte att, ”wow jag vill ha en”. Jag är nog inte främst bebismamma, utan mer en större barn-mamma som tycker om att göra saker ihop med barnen.

"Ebba är lite lillgammal, men hon är tuff och modig."

Hur har dina graviditeter varit?

– Första graviditeten mådde jag ganska bra, men fick problem med njurarna, det var lite stökigt. Andra graviditeten fick jag njursten, tredje gången mycket foglossning. Jag gick på kryckor delar av graviditeten.

Förlossningarna, då?

– Den med Erik gick väldigt fort och Ebba föddes ännu snabbare. Det är annars svårt att beskriva förlossningar, jag har ju bara min egen upplevelse. Kroppen har enorm potential, jag är förvånad att inte alla kvinnor sätter igång och springer maraton efter de fött barn! Det är en jätteprestation. Nu när jag fött tre barn känns liksom ingenting omöjligt.

Vem tog mest ansvar under bebistiden?

– Jag var hemma i stort sett hela första året. Det var himla turbulent när vårt första barn, Gustaf, föddes. Det visade sig att han var väldigt allergisk mot nästan all mat, gluten, äggprotein, sojaprotein, mjölkprotein, alla nötter, röda frukter, bär och grönsaker och baljväxter, och fick astma väldigt tidigt. Han fick äta rent kött, potatis och gröna grönsaker. Det var en rörig kombination, att få sitt första barn och så sjukdom...

Ammade du Gustaf?

– Kanske i fyra månader drygt. I övrigt var det en helt fantastisk tid. Vi flyttade till Täby när Gustaf var tio dar, jag visste inte så mycket om Täby. Det var bara mammor hemma, nästan inga pappalediga. Min mamma hjälpte oss, hon gick ner i arbetstid, sen blev det dagis några timmar per dag. Det fick bli kort, han hade så jobbigt med sin allergi, det var ett evigt pusslande. Så blev jag gravid snart igen.

Du var svårflörtad i början, Fredrik fick uppvakta dig länge?

– Jag tyckte Fredrik var kul att vara med, vi gjorde massa saker ihop, men det var liksom inte VI från början… För mig växte det fram en känsla i och med att vi umgicks mycket. Sen var det plötsligt helt självklart! Vi gifte oss 1992, det blev en stor fest, helt traditionellt. Jag i lång vit klänning och Fredrik i frack. Sen bröllopsresa till Turkiet.

Och så blev du gravid…

– Ja, det blev där nånstans. Det blev i alla fall i rätt ”ordning”, haha.

Vad är du för typ av mamma?

– Jag är nog både kompismamma och hönsmamma. Jag gör mycket saker ihop med barnen, står väldigt sällan och tittar på när de åker pulka eller skidor. Så är jag tjatig, om cykelhjälmar och vantar och mössor. Oron sitter i, kanske sen tiden Gustaf var så allergisk.

”Mammar” du din egen man som en del fruar gör…

– Nej, haha, jag är verkligen inte nån hönsmamma mot Fredrik! Han har en egen mamma.

Vem ansvarar för gympapåsarna?

– Haha, nuförtiden försöker vi få pojkarna att ha ansvar för sina gympapåsar själva!

Hur hinner ni handla?

– Vi brukar storhandla ungefär varannan vecka, gör listor innan, har inga veckomatsedlar, utan den som kommer hem först lagar mat. Vi har en au pairflicka som bor hemma hos oss och ibland lagar hon mat, men ofta gör jag det. Maken plockar undan. Gustav hjälper också till, han vill gärna laga middag en dag i veckan.

Övriga vardagsbestyr, då?

– Vi måste städa ganska mycket, det måste vara dammfritt eftersom både Gustav och Erik är pälsdjurs- och dammallergiker. En städfirma hjälper oss med det. Men har man flera barn är det ett ständigt plockande, så jag plockar och så får vi göra storryck på helgen. Fredrik tar mest hand om tvätten. Våra mammor hjälper också till, de tycker att på det sättet blir de en naturlig del av familjen. Det är härligt.

"Vi är oerhört tajta", säger Filippa om sin fotbollsfamilj. (Foto Anna-Lena Ahlström.)

Hur får ni ihop barnens aktiviteter?

– De flesta aktiviteterna ligger lyckligtvis i anslutning till skolan. Erik spelar piano och Gustaf sjunger solosång, Ebba går på barnkör. Sen är det mycket fotboll. Vi köpte en van för att kunna hjälpas åt att skjutsa. Vi har ett körschema tillsammans med de andra familjerna. Ändå kör det ihop sig ibland.

Har dagis och skola fungerat?

– Ja, jättebra! Först gick killarna på ett ur- och skur dagis, men sen skaffade de höns och det fungerade inte med allergierna. Vi bytte och fick ett annat toppendagis. Skolan har också mestadels varit bra, även om det ibland varit lite buffligt, så är det väl med killar.

Hur blir det nu, för ”statsministerns barn”?

– Visst funderar jag på det. Lyckligtvis är de trygga, har sina kompisgäng och fotbollslag och jag tror att de bara är sig själva. Vi har inte riktigt bestämt om vi ska bo kvar i Täby eller flytta till stan (Sagerska palatset). Barnen måste vara med och bestämma. En kille som snart fyller 14 tycker nog det är ganska tufft och lockande att bo i stan. Men det är viktigt att de inte tappar sina kompisar och kan fortsätta spela med sina fotbollslag.

Men, vad innebär ert kändisskap i praktiken?

– Offentligheten har ju inte kommit över en natt. Fredrik var igenkänd innan han blev statsminister och barnen är vana vid att vi syns. De har alltid varit med när vi varit och pratat på möten. Men det är klart, nu när vi är på löpsedlarna oftare, så blir det mer. När det var löpsedelar om knivmannen förra året (som tog sig in på moderaternas hundraårsjubileum) tänkte jag att nu får vi köra omväg så att inte barnen ska se bilden på den stora kniven.

Är du rädd för vad offentligheten ska innebära för barnen?

– Jag har genom åren varit mer orolig för vad barnen ska få i sig, som soja och jordnötter, så egentligen har jag mest varit upptagen av det. Jag har varit mån om att de har sprutor och mediciner med sig jämt. Men jag går inte omkring och bär på någon oro att det ska hända dem något annat.

Är det skillnad på pojkar och flickor?

– Absolut! Jag vet inte om det alltid är så, men när jag tittar på hur barnen leker kan jag tycka att killar är tuffare medan tjejer gnäller mer, de har olika sätt och metoder att få sin vilja igenom. Flickor kanske lirkar lite mer medan pojkar är rakare.

Nu har du även en tonårspojke.

– Det är spännande men även oroligt. Vi är ännu inte där att Gustaf inte vill umgås med oss, vi får se hur länge det varar.

…till första tonårsfyllan…

– Vi har nolltolerans kring alkohol och droger. Gustaf har ju astma, så det är inte aktuellt med tobak, lyckligtvis. Droger har vi pratat om och det är skrämmande statistik. Droger finns överallt. Vi är inga storkonsumenter av alkohol nån av oss, men visst händer det att vi dricker ett glas vin en fredagskväll. Dock kan man inte göra det innan man vet om man ska hämta barn någonstans – det är ganska bra.

Det är nog många som oroar sig över hur man ska hantera sina plötsligt stora barn.

– Jag får väl bli nattvandrare… Det krävs en annan typ av engagemang med tonåringar helt enkelt. Det är inte varje dag tonåringar har lust att berätta om sina funderingar, då är det viktigt att vara ständigt närvarande.

Men hur hinner du det med det uppslukande jobb du har?

– Jag prioriterar barnen, så jag får tacka nej till vissa saker helt enkelt. Jag har en liten mobiltelefon som mina barn alltid kan nå mig på. Eftersom jag har många kvällsmöten i mitt jobb försöker jag ibland istället vara hemma vid två på eftermiddagen…

"Jag är nog mer en större-barn-mamma än bebis-mamma."

Räcker tiden till åt varje enskilt barn?

– Det där är en jättebra fråga… Det är inte så himla lätt. Jag försöker hitta saker som passar de olika barnen. Jag och Ebba gick och simmade en gång i veckan, satt och pratade i bastun. Nu gör vi inte det längre, jag blev för igenkänd. Det var så många som kom fram och ville prata. Våra äldsta tränar fotboll, jag försöker vara engagerad i det som är stort i deras liv. Ibland kör jag dem till träningen och sen springer jag en egen löprunda.

På semestern gillar ni att bara köra iväg? 

– Ja, Fredrik kör och jag sitter med vandrarhemkatalogen i knät. Under resans gång kommer vi fram till var vi ska äta och bo... Det har lett till att vi är tajta i familjen, det blir en oerhörd närhet när man bor i samma rum och lagar mat ihop. Man kommer heller ingenstans när man sitter i bilen, det blir ett sätt att umgås.

Hur löser ni konflikter hemma?

– Hm, vi är ingen gå-på-tå-familj. Alla är rättframma, och barn i olika åldrar blir osams, som syskon mest. Det kan bli högljutt, men vi står inte och gapar och skriker på varandra, även om jag kanske är mer yvig än Fredrik. Gustaf är sin pappa upp i dagen, kolugn, medan Erik är mer otålig. Ebba är lite lillgammal men hon är tuff och modig.

Vad har du för uppfostringsfilosofi?

– Jag är för en viss frihet inom tydliga gränser. Men det är en sån sak som skulle kunna leda till konflikt, när barnen inte vill acceptera det som är sagt.

Hur vårdar du och Fredrik er relation?

– Vi har alltid kontakt under dagen via sms, skickar en liten puss eller nåt annat. För mig har det varit väldigt viktigt att vara nära i relationen, att prata mycket, berätta vad som är viktigt för mig, att vi är delaktiga i varandras liv. Däremot måste man inte veta exakt allt om varandra. Jag tror att de flesta har funderingar som den andra inte känner till.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av mama + ett hårkit från IDA WARG för 199 kr. Köp nu!