Frida blev gravid med semesterflirten: ”Syrran var med på föräldrakursen”

Hur är det att vänta barn när blivande pappan är kvar på andra sidan jorden? Med värme och humor berättar mamaläsaren Frida om hur hon träffade kärleken i Karibien och ensam fick gå igenom graviditeten i Sverige samtidigt som hon kämpade för att få hit sin David.

”2016 bestämde jag mig ganska slumpmässigt för att tillbringa ett år i Dominikanska republiken. Jag kände ingen när jag kom dit men det ändrades snabbt. Via nyfunna vänner fick jag jobb på en bar och andra veckan möttes jag och David första gången. Redan då, så fort jag fick se honom på sin SUP, visste jag att någonting skulle hända mellan oss, men jag hade väl aldrig kunnat drömma om att vi skulle hamna där vi är idag.

Han uppvaktade mig flitigt och jag stretade emot eftersom jag skulle resa vidare. Han höll mig kvar och i oktober fick vi erbjudandet om att driva en bar ihop. En kärlek växte fram mellan oss och ju mer jag såg David med våra vänners barn, desto mer sugen blev jag på ett eget.

Jag var 25 år då men tänkte att det ju kan vara svårt att bli gravid och säkert skulle dröja tills jag blev 30. Så länge ville jag dock inte vänta, så i februari bestämde jag mig för att sluta med p-piller. Det kunde väl inte ha gått så mycket snabbare…

”Jag grät eftersom vi några dagar tidigare hade bestämt att jag skulle åka hem till Sverige”

Det var en regnig lördag i april och jag hade kräkts på fredagen och sagt att jag nog var matförgiftad. David skrattade lyckligt och sa att vi skulle få barn men jag påstod att det inte kunde gå så fort. Vi åkte till sjukhuset där de tog blodprover för att vara helt säkra och fick svaret i ett brev där det stod ”positivo”. Va, är jag gravid? Jag var helt chockad och rädd och glad och allt däremellan.

David hoppade jämfota och ropade ”Jag ska bli pappa!”, medan jag grät eftersom vi några dagar tidigare hade bestämt att jag skulle åka hem till Sverige. Vår bar gick inte så bra som vi hoppats och pengarna var slut. Vi skulle ansöka om visum till David som skulle komma till Sverige under sommaren.

Kärleken mellan David och Frida växte fram.

Precis så enkelt som det låter trodde vi också att det skulle vara. Men icke – vilken kamp det var som började! För att få komma in i ett EU-land måste nämligen vissa länder, däribland Dominikanska republiken, ha ett så kallat Schengenvisa, vilket ges av de länder som har en ambassad i utgångslandet. I vårt fall blev det Spanien. Det visade sig att en ung man i Dominikanska republiken inte får visum, särskilt inte utan kontakter och eventuella mutor i form av pengar på ambassaden. Vi hade ingetdera och fick avslag två gånger.

”Jag hade accepterat att David inte skulle vara med på förlossningen”

”Han kan väl komma hit som turist någon vecka i alla fall,” sa de flesta jag pratade med här i Sverige. Men inte ens det gick, utan Schengenvisa kunde han inte komma in i Sverige.

De var nu september och vi hade fått BF den 2 januari. Jag hade en fantastisk graviditet fysiskt sett. Gick upp några få kilon och mådde toppen, lite illamående första månaden men det blev inte mer än så. Jag brukar säga att det var för att allt fokus låg på att få hit David. Så bebisen blev åsidosatt, den hängde ju ändå med inne i magen.

Jag hade accepterat att David inte skulle vara med på förlossningen utan att vi skulle ses när den lille var redo för att resa. Jag hade tagit reda på att det var möjligt vid 2 månaders ålder så mitt mål och nya fokus blev att vi skulle kunna åka till David i mars.

”Syrran och jag gick en föräldrakurs tillsammans vilket faktiskt kändes helt naturligt”

Jag jobbade i en matbutik tills början av november då jag fick godkänd havandeskapspenning. December kom och jag och lillsyrran, som tidigare bott i kollektiv, flyttade tillfälligt ihop i en större lägenhet då jag inte ville vara ensam eftersom det började närma sig. Vi två gick även en föräldrakurs tillsammans vilket faktiskt kändes helt naturligt. När barnmorskan berättade att förlossningen ofta startar med närhet och värme, då oxytocinet utsöndras, visste jag; När min familj kommer till Stockholm i jul så gör lillen det med!

Och mycket riktigt! Det var julafton och vi låg i soffan och kollade på film när jag kände att jag kissade på mig. Jag ställde mig upp och sa med en skräckblandad förtjusning ”Jag tror att vattnet gick!”. Jag blev exalterad men också väldigt stressad, jag var rädd inför förlossningen. På juldagsmorgonen åkte vi till Huddinge sjukhus. Mamma och min syster följde med men syrran blev snabbt avskräckt och åkte hem. Jag förstår henne verkligen och mamma var det bästa stöd jag kunde få. Hon har fött tre barn och är undersköterska, så hon var lugn och servade mig hela tiden.

Frida åkte tillbaka till Dominikanska republiken när Lili var 2 månader.

Morgonen den 26 december, 29 timmar efter att vattnet gått, kom den lille äntligen ut. Vi hade hela tiden varit ganska säkra på att det var en pojke, men det visade sig vara en liten prinsessa! De la henne på mitt bröst och vi hade pappa David med via videosamtal. Eftersom förlossningen tog så lång tid och jag var i en annan värld uppdaterade mamma honom lite då och då, men just som bebisen kom ut ringde en sköterska upp honom. Mamma klippte navelsträngen och David stannade en stund i telefonen. Jag var så trött och lättad över att det var över att jag somnade med Lili i famnen.

”Lili var en frisk och stark liten flicka, så jag bestämde att vi skulle åka till David!”

Tiden efter förlossningen gick bra, det kändes helt fantastiskt men ändå så orättvist att David inte fick vara med den första tiden i hennes liv. Hela min familj var här några dagar och hjälpte till. Sedan bodde jag med syrran medan mamma åkte hit så fort hon kunde från Dalarna. I början av februari var vi på 6-veckorskontroll på BVC och vår dotter Lili var en frisk och stark liten flicka. Då bestämde jag att vi skulle åka till David!

Tidigt på morgonen den 8 mars åkte jag, min mamma och bror till Dominikanska republiken. Det var kväll i Punta cana när vi landade och jag var otroligt nervös och spänd. Tänk då hur David måste ha känt sig! Efter att vi hämtat väskorna och stått i några köer kom vi äntligen ut, och där var han – Lilis pappa! Han lyste upp, gav mig en lätt kram och lika lätt puss, tog försiktigt Lili och traskade mot bilen. Vilken känsla. Äntligen var vi tillsammans igen alla tre!

”Vi skulle visa upp oss och fylla i ett faderskapsintyg som skulle vidare till migrationsverket”

Vi tillbringade de första dagarna i sydöstra delen av ön där David är född och uppvuxen. Vi träffade släkten och döpte vår Liliana Jaquelin. Efter det körde vi norrut där vi hade bott, med ett stopp på svenska generalkonsulatet i Santo Domingo. Vi skulle visa upp oss och fylla i ett faderskapsintyg som skulle vidare till migrationsverket för att David senare skulle få komma till Sverige. Vi stannade i Dominikanska i två månader, då det blev dags för Lili att få påfyllning av vaccinet i Sverige.

Tre veckor efter hemkomsten fick jag ett mejl från vår handläggare på migrationsverket. Det var godkänt – David skulle få komma hit och bo med oss! En vecka senare, den 5 juni 2018, anlände han på Skavsta flygplats. Då hade vi väntat på myndigheterna i exakt ett år. Nu har vi nyligen firat Lilis första födelsedag tillsammans. I Sverige.”

Allt kämpande lönade sig! Nu är familjen äntligen återförenad.

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.

Läs mer

Gör som 60 000 andra mamas - läs vårt magasin! Se erbjudande