Fråga mama-psykologen: ”Hjälp! Mitt barns kompis har dåligt inflytande”
Hur gör man när barnets kompis visar sig vara ”bad news”? Psykologen Anna Bennich hjälper tre mammor som vill styra upp sina barns umgängen.
Julia, 32: ”Grannpojken är en buse”
”I vårt grannhus bor en pojke som min son Leon, 5, älskar att vara med. Grannpojken är två år äldre än min pojke och jag märker att han ser upp till honom, nästan avgudar honom. Problemet är att grannpojken är ouppfostrad och uppkäftig mot både mig och min man, han förstör saker, äter upp min sons godis och beter sig allmänt illa. Nu har jag börjat ana liknande tendenser hos min son, i synnerhet efter helgerna när de lekt mycket. Jag och min man har börjat fundera på att förbjuda dem att umgås, men hur bra eller smart är det? Känns lite Romeo och Julia eller ja, Romeo och Romeo då. PS. Jag skyller beteendet på grannpojkens föräldrar som aldrig säger nej och bara skrattar när sonen är gränslös och oförskämd”.
Expertens svar: ”Sätt upp tydliga regler och agera på dem”
”Ja, det är ju väldigt vanligt att vi som barn ser upp till dem som är lite äldre, och då i synnerhet de som uppfattas som ”tuffa”. Vi minns nog alla några sådana personer - och spänningen i umgänget med dem! Att er son börjar ta efter beteendet är inte heller det minsta konstigt, det är ju så vi människor ofta gör, vi härmar, tar efter, lär oss av andra, särskilt dem vi gärna vill vara lika (i det här fallet lika tuffa) som. Jag kan förstå att funderingar på förbud har uppstått, eftersom det på flera sätt blir stökigt varje gång barnen umgås. Ibland är det kanske den enda lösningen, men ni kan prova med tydligare gränser samt konsekvenser innan”, säger psykologen Anna Bennich
Jag vet inte hur många kompisar er son har, men om han umgås mycket med den här pojken och inte heller har så många andra kan det vara ännu viktigare att göra ett försök. Berätta tydligt för er son om vilka beteenden som inte är okej, varken från din son eller hans vän. Tala om att ni inte accepterar att det förekommer hos er och att om ni märker av sådant får leken avbrytas. Var också tydlig med grannpojken; ”det du säger nu är inte snällt och om du ska prata på det viset får ni leka en annan dag då det funkar bättre”. Och agera på reglerna, beter sig han eller båda två ändå illa bör du avbryta deras umgänge - som en direkt konsekvens. Om ni orkar göra så några gånger blir det tydligt att vissa beteenden inte får förekomma. Då är möjligheterna ganska stora att det blir en skillnad. (I alla fall hemma hos er.) Funkar det inte och ni märker att er son blir påverkad på ett negativt sätt, försök erbjuda andra lekkompisar hem till er istället. Lycka till.
Sanna, 37: ”Min dotter mår dåligt tillsammans med sin vän”
”Min dotter är snart 8 år. Hon har sedan hon var 6 umgåtts en hel del i skolan (och på fritiden) med en klasskompis som jag upplever har negativt inflytande på henne. När de hängde som mest tog min dotter efter hennes beteende, blev nedtryckt och hade dålig självkänsla. Det var en jobbig tid för oss och jag är så rädd att detta ska hända igen. Jag ska tillägga att min dotter inte haft så lätt att få kompisar innan den här flickan kom in i hennes liv och nu när hon fått fler tjejkompisar upplever jag att den andra tjejen blivit ännu mer styrande, ställande och manipulativ. Min dotter är väldigt snäll och jag märker hur hon låter sig köras över av den andra tjejen. Hon bestämmer allt och ger min dotter dåligt samvete om hon väljer att leka med någon av sina andra vänner. Min dotter har själv uttryckt att hon ibland blir ledsen av den här tjejen, men att hon ändå är hennes bästa vän. Vad gör jag och hur pratar jag med min dotter?”
Expertens svar: ”Uppmuntra din dotter till andra relationer”
”Ja, vilken svår balansgång det är, när det inte heller finns något särskilt stort annat umgänge att vända sig till. Rädsla för ensamhet och kanske utsatthet gör ju att även ganska destruktiva relationer känns ”bättre än ingenting”. Det är klokt att faktiskt prata med din dotter om det här, och det verkar du ju göra redan. Fortsätt prata med henne, ställ frågor om hur det är i skolan, hur kompisen beter sig och hur din dotter mår. Eftersom hon själv uttryckt att hon ibland blir ledsen kan det ju vara lättare att adressera. Just det där med att ge skuldkänslor kan vara bra att uppmärksamma, ha samtal med henne om att det aldrig är okej att ge dåligt samvete över att man leker med fler än en.
Stötta henne generellt i att umgås med andra när det är möjligt. Ibland kan man ju hjälpa till lite med det, t ex genom att fråga om någon specifik person vill sova över eller följa med på någon utflykt på helgen. En annan sak du kan göra är att prata med lärarna i skolan, beskriva hur det varit och be dem hålla ett öga på deras umgänge och hjälpa till att aktivt sätta henne med andra kompisar i klassrummet eller vid indelningar i grupparbeten. Så stöd, samtal och små puffar åt andra sociala håll kan göra skillnad över lite tid. Jag rekommenderar att ni börjar där, säger Anna Bennich.
Jasmin, 34: ”Min dotter blir triggad av sin bästis”
”Jag har en tjej på 4 år, vars bästa vän är en kille i samma ålder. De är hur söta som helst och kramas ofta och gärna. Men, de triggar varandra något oerhört när de leker tillsammans och blir till sist sjövilda. Med sina andra kompisar leker min dotter oftast lugnt, de kan pyssla i evigheter och hon är lugn och harmonisk när de skiljs åt. Med den lilla pojken (som hon själv beskriver som sin bästa vän i hela världen) är hon uppe i varv och högljudd lång tid efter att de sagt hejdå. Det händer även att de slåss och bråkar, vilket jag aldrig har sett henne göra med något annat barn. Hur hanterar jag detta?”
Expertens svar: ”Avbryt barnen och varva ner”
”Så härligt ändå att ha en ”bästa vän i hela världen”. Jag kan förstå att du funderar över det här med tanke på hur vilt det går till när de leker, mellan kramarna. Jag tror dock inte du behöver oroa dig. Du beskriver att din dotter leker med andra kompisar, på ett mer stillsamt sätt, vilket får mig att dra slutsatsen att hon har en bred palett av umgängen och sätt att relatera till andra. Hon har alltså en förmåga att anpassa sig efter situation eller person. Toppen att hon kan uppskatta och tycka om olika kompisar och typer av lekar, det är en styrka att kunna. Lite mer utmanande skulle det vara om hon enbart ville leka uppvarvande lekar och slogs omkring sig till höger och vänster.
Det du kan göra om du behöver lugna ner dem är ju att göra upp några regler som är lätta att förstå. Till exempel avbryta och säga ifrån när de börjar slåss. Du kan också sätta gränser om det blir alltför vilt och högljutt, ”nej hörni, vilket oväsen, det kanske är dags för xx att gå hem nu” eller ”nu räcker det med den här leken, nu får ni leka något lugnare” (och kanske erbjuda något alternativ, som ett barnprogram på TV eller spel i soffan). Du kan också hjälpa henne komma ner i varv lite efter upprymd lek, till exempel med ett bad eller en bok.
Sen kan du nog också vara trygg med att din fyraårings ”bästa vän i hela världen” kommer att skifta över tid. Låt henne härja lite med den här rackaren ett tag till, säger Anna Bennich.
Mer experthjälp på mama.nu! Läs: ”Hjälp, min svärmor är skitjobbig!” och ”Jag har skaffat barn med en idiot - experten ger råd”.
