Sluta ha dåligt samvete över att ditt barn går långa dagar på förskolan. Den svenska förskolan håller oftast hög kvalitet, förskolebarn får ofta bättre resultat i skolan och har lättare att anpassa sig socialt, skriver Linda Öhrn Lernström, chefredaktör på mama.

Min förra chef berättade en gång att båda hennes barn, som är
i övre tonåren, var med i en grupp på Facebook som heter ”Vi som alltid blev hämtade sist på dagis”. Samma dag gick jag själv in och gillade gruppen. Jag minns själv hur jag ofta satt kvar med en dagisfröken (ja, man sa ju så då) i väntan på att min mamma eller pappa skulle komma.

Jag har så klart tänkt ganska mycket på det där nu när jag själv fått barn. Hur påverkade det mig att få vara så många timmar på förskolan? Som jag minns det så älskade jag att vara där, och den där sista timmen var liksom lyxtid där jag fick full uppmärksamhet av personalen.

Min dotter Bibi fick börja på förskolan när hon var precis fyllda ett år, och sedan starten har hon gått mellan sju och nio timmar varje dag. Både jag och Bibis pappa jobbar ganska mycket, så för att få ihop våra liv har detta varit den bästa lösningen för vår familj. När vi skolade in Bibi var det många som frågade om det verkligen var lämpligt att sätta ett så litet barn på förskolan (”hon kan ju inte ens gå!”), medan de fantastiska förskolepedagogerna menade att just ettårsåldern ofta är en ganska okomplicerad inskolningsålder, då de ännu inte är lika medvetna om omgivningen. Vilket också stämde på Bibi.

Bibi är inte ensam om att gå långa dagar på föris. Enligt en rapport från Skolverket går 13 procent av Sveriges 1–5-åringar på förskolan mer än 40 timmar i veckan. Barnpsykologen Kerstin Kruber kommenterade rapporten i Aftonbladet med att vi ”behöver lyfta detta till politisk nivå för att införa en maxtid för hur många timmar barn får vara på förskolan”. Hon menade att det inte är rimligt att barn ska ha sådana långa ”arbetsdagar”.

Varken rapporten eller debatten kändes särskilt nyanserad. Det är klart att vi alla vill umgås mer med våra barn, men de flesta av oss måste jobba och ha våra barn på förskolan. Jag ställer mig också tveksam till att det skulle vara skadligt för barn med långa dagar på förskolan (även om det så klart passar olika bra beroende på hur ditt barn är). Det som i stället borde debatteras ÄNNU mer är storleken på våra förskolegrupper. Skulle frågan om maxtid på förskolan också drivas vidare skulle detta drabba de föräldrar som redan har det som svårast. Jag blir provocerad av dessa experter som ska gå in och prata om alla barn och vuxna som en homogen grupp som påverkas lika och ska göra på precis samma sätt för att barnen ska må bra.

Vår förskola i Sverige är oftast väldigt bra, och alldeles för sällan pratas det också om vilka positiva effekter den har på våra barn. Det finns forskningsrapporter som visar på att en väl fungerande förskola gör att barnen får bättre skolresultat i framtiden, har lättare att anpassa sig
socialt och har mindre utagerande beteendeproblem. Dessutom har det också visat sig att barn som börjar tidigt, runt ett års ålder, klarar sig bättre kunskapsmässigt i skolan.

När Bibi var bebis sa en sköterska på bvc att ”det viktigaste för barnen är att de har glada föräldrar”. Det viktigaste är så klart att barnen mår bra, men det kanske är något vi ska tänka mer på – att vara snällare mot oss själva! Ha inte dåligt samvete för att ni lämnar era barn på förskolan, försök att släppa hämtningshetsen. Ditt barn kanske kan vara kvar en timme längre och få träffa en mamma och pappa som inte stressat lika mycket? Det gör oss förhoppningsvis till bättre föräldrar. Och då spelar det ingen roll om ditt barn varit på förskolan i fyra timmar, eller mer än det dubbla.

Som förälder ska du inte ha dåligt samvete för att du lämnar dina barn på förskolan. Men som barnpsykolog kanske du däremot ska fundera över om det är så framgångsrikt att ge oss föräldrar det.

NUVARANDE Linda Öhrn Lernström: ”Släpp ditt dåliga föris-samvete!”
NÄSTA Fotograf fångar nyfödda bebisars leenden – de här bilderna är helt fantastiska