Författaren Johanna Schreiber: ”Jag blev en bättre mamma av antidepressiv medicin”

Foto: Liderina / Liderina

När författaren Johanna Schreiber väntade sitt andra barn drabbades hon av en graviditetsdepression och behövde ställa om flera delar i livet. Här är hennes egna ord om hur (framför allt) antidepressiv medicin har hjälpt henne.

”Har du någon gång skämts över att du tagit en Alvedon, eller över att du behöver äta medicin mot din pollenallergi? Nej, jag tänkte väl det. Ändå går tiotusentals mammor runt och skäms över att de behöver äta medicin mot psykisk ohälsa. Så ska det inte behöva vara.

Enligt en studie från Folkhälsomyndigheten som presenterades år 2017 blir nästan var fjärde svensk kvinna diagnostiserad med depression någon gång i sitt liv. Alldeles för många mammor kapslar in sitt dåliga mående. Fortsätter le stelt på föräldramöten. Fortsätter gå till jobbet. Fortsätter hetsäta smågodis för att orka vika tvätt när ungarna har somnat, och fortsätter ha låtsas-mens för att sexlusten lyser med sin frånvaro.

Det är förhoppningsvis ingen förälder i hela världen som på allvar tror att livet ska vara som ett Instagram-flöde fullt av leende barn, glansiga heliumballonger, färgmatchade outfits och galna utekvällar. Men det är milsvid skillnad mellan att önska sig ett sånt liv, och att önska sig en vardag där man inte ständigt är på gränsen till en panikångestattack eller ett nervsammanbrott.

Tack vare min observanta MVC-sköterska fick jag hjälp i tid när jag drabbades av en graviddepression i våras i samband med att jag blev gravid med mitt andra barn. I samråd med läkaren som hon såg till att jag fick träffa började jag med serotoninhöjande tabletter – det som de flesta kallar för antidepressiva. Och jag la om mitt liv. Jag började jobba sextimmarsdagar. Jag slutade boka upp helgerna. Jag tog paus från sociala medier. Men jag tvivlar på att något av det där hade hjälpt om jag inte börjat med medicin. För ganska direkt började jag känna mig som mig själv igen. Jag fick bättre tålamod med min dotters usla morgonhumör. Jag brusade inte upp om min man glömt köpa mjölk. Jag tappade inte koncentrationen två minuter in i ett möte, och jag kunde sitta och skriva på mina bokmanus längre stunder än 15 minuter åt gången. Men framför allt såg jag fram emot alla de där små sakerna som gör livet till livet igen. En ledig lördag i solen med familjen. En middag med tjejerna. Och när jag fick en timme för mig själv orkade jag faktiskt göra något annat än att sova.

Svenska forskares åsikter om antidepressiva går isär. ”Ett stort experiment!” tycker någon. ”De gör enormt stor nytta!”, tycker någon annan. Jag är varken läkare eller forskare. Jag vet bara vad jag själv tycker: Att varenda mamma som mår så dåligt att hon vaknar av sitt eget tandagnissel, att hon sjunker ihop på golvet och gråter när treåringen vägrar ta på sig overallen, som inte kan finna någon som helst glädje i sitt jobb längre, och som knappt har någon sexlust kvar förtjänar att må bättre. Det är inte en slump att man får upp 64400 resultat om man googlar ”sömnbrist + depression”. Det är ingen slump att vi kvinnor drabbas, efter år av sömnlösa nätter. Jag vet inte hur länge jag kommer fortsätta äta serotoninhöjande medicin. Men jag vet att jag är glad att jag vågade prova. Och jag tänker inte skämmas över att jag gör det, lika lite som jag skäms över att jag tar en Alvedon om jag har ont i huvudet, eller Clarityn mot min pollenallergi.”

Läs även Johannas krönika om förväntansångest: ”På Instagram hör ingen din bebis skrika” 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som 60 000 andra mamas - läs vårt magasin! Se erbjudande