Ellinor lämnades efter förlossningen: ”Han blev ihop med en yngre kollega”

”När jag skriver detta närmar vi oss min födelsedag. För två år sedan blev min dotter gjord på just den dagen. Hon var ett litet ”oops” men väldigt välkommen. Tyvärr blev andra halvan av graviditeten tuff för vårt förhållande då min fästman inte alls var närvarande. Enkelt förklarat är han en person som sätter sig själv och sina behov främst, medan jag var gravid samtidigt som jag ensam tog hand om vår gemensamma son som fyllde 2 år strax innan dottern föddes.

När dottern kom fick jag komplikationer efter förlossningen, blev inlagd på sjukhus och opererad. Jag var borta nästan en vecka från familjen. Då steppade pappan upp och var fantastisk, men så fort jag kom hem föll han tillbaka i sitt vanliga, icke-närvarande tillstånd. Jag kände att vi hade en dålig period i förhållandet men att vi skulle ta oss ur det när dottern blev lite äldre. Det var som en deja vu för mig, eftersom vi gick in i samma fas när sonen var nyfödd. Nyfödda bebisar ”var bara så tråkiga”, tyckte min fästman.

”Han kläckte ur sig att han inte tyckte om att tillbringa tid med mig”

Vid min födelsedag för ett år sedan blev det inget firande. Dottern var då drygt 2 månader och min dåvarande fästman hade en personalfest inplanerad med sitt jobb. Festen ägde rum i en annan stad så han fick sova på hotell. När han kom hem efter ett dygn hade han med sig en födelsedagspresent till mig och sedan var allt ungefär som vanligt. Klart att jag i efterhand kan se att något var väldigt fel…

En månad senare kom alla hjärtans dag och jag ville göra något extra för oss, så jag köpte vin och ost och vi umgicks hela kvällen efter att jag nattat barnen. Först när kvällen var slut kläckte han ur sig en kommentar om att han inte tyckte om att tillbringa tid med mig. Jag blev oerhört sårad och gick och la mig.

Dagen efter frågade jag honom vad han menade; ”vad händer med oss nu?”. Han svarade att han ville ta en paus. Då blev jag arg och ville göra slut – han kunde väl ändå inte pausa ett förhållande som var mitt uppe i småbarnsåren!

”Han ville så desperat bli av med mig och det var fruktansvärt sårande”

Jag tog barnen och åkte till mina föräldrar. Grät dygnet runt och ville absolut inte att vi skulle göra slut. Jag bad om att han skulle fundera en vecka och att vi sedan skulle prata.

När vi möttes igen bad han mig att börja. Jag la mitt hjärta på bordet, bad på mina bara knän om att vi skulle fortsätta tillsammans. När det var hans tur sa han: ”Den här veckan har varit så skön för mig. Jag har haft det underbart. Jag vill inte vara ihop med dig”.

Följande sex veckor bodde vi ihop medan jag letade efter ett nytt hem till mig och barnen i min hemstad. Jag och min fästman hade stunder då vi var nästan som vanligt, men också många med bråk. Han ville så desperat bli av med mig och det var fruktansvärt sårande.

En kväll, när jag precis nattat färdigt, kom han och sa: ”Jag måste berätta en sak för dig. Jag har träffat en annan”. Min värld föll isär, för just då förstod jag vad som hade hänt. Jag visste precis vem han skulle säga att han var ihop med för när jag satt med facit i hand var allt så tydligt. Han var ihop med sin kollega, en 15 år yngre tjej. Han blånekade till att deras förhållande skulle ha startat under tiden vi var ihop. De blev tillsammans direkt efter att han hade gjort slut med mig, påstod han. Inte särskilt trovärdigt och självklart stämde det inte.

”Anledningen till att han till slut berättade var för att hon hade blivit gravid”

Det tog några dagar men sedan kom smäll på smäll på smäll för mitt psyke. Deras förhållande hade börjat på personalfesten. Han hade henne vid sidan om en månad innan han ville ha en paus från mig. De träffades i vårt hem, i min säng när jag var hos mina föräldrar med barnen. Och anledningen till att han till slut berättade var för att hon hade blivit gravid.

Som tur var, fick jag en lägenhet i min hemstad samtidigt som allt kom fram. Jag fick mer eller mindre fly.

Nu lever jag ensam med barnen och de träffar bara sin pappa varannan helg. Hans förhållande med kollegan tog slut i samma veva som jag flyttade. De fick en son en månad efter min dotters 1-årsdag, men så vitt jag vet har de ingen kontakt idag. Som grädde på moset har kollegan gett sin son samma namn som min sons smeknamn…

Det är snart min födelsedag igen och då har det gått ett år sedan allt började. Mitt livs värsta! Jag vill se mig själv som stark – jag har tagit hand om barnen genom allt trauma och de har ett väldigt stabilt liv. Men jag är inte ute på andra sidan än. Jag sörjer väldigt mycket och är väldigt arg. Det är förvirrande för ens hjärta och sinne när den man älskar sviker en på så här många plan. Och det är även förnedrande att jag älskade en man som kunde behandla mig så.”

Har du en historia att berätta? Mejla till minstory@mag.bonnier.se
Du kanske också vill läsa om Jennys var son föddes i vecka 25: ”Han var 3 veckor när jag fick se hans ansikte” .
Eller vår intervju med Elena Belle: ”En utmaning att vara ensam förälder”.