Elaine Eksvärd: ”Jag berättar om övergreppen för barnens skull”
mama-bloggaren och retorikexperten Elaine Eksvärd, 34, blev sexuellt utnyttjad av sin pappa från att hon var två år. I hela sitt liv har hon tigit, men när hon fick egna barn ställdes allt på sin spets. "Jag måste berätta, för att hjälpa andra barn", säger hon.
Elaine Eksvärds lilla Evelyn, 9 månader (vid intervjutillfället), har somnat i sin babysitter hemma i vardagsrummet, och Elaine bär varsamt över henne till ett annat rum, för att inte väcka henne. Som en vakande ängel som alltid finns där för att skydda bebisen från världens buller och ondska.
Någon sådan hade Elaine Eksvärd inte under sin egen barndom.
När hon var två år skilde sig hennes föräldrar, och på helgerna bodde hon, mot sin mammas vilja, hos sin pappa.
– Förmodligen började övergreppen på en gång. Jag minns inget annat än att han sov med sina händer innanför mina trosor – alltid. Jag hade ett eget rum, men där var jag aldrig, jag skulle sova i hans säng, säger Elaine.
Vi känner Elaine som retorikproffs, succébloggare på mama och powerkvinna. Stark och modig. Modigare än någonsin just nu, när hon ger ut en bok om hemligheten hon och familjen burit på så länge. ”Medan han lever” är en uppgörelse med familjehedern och ett samhälle som alldeles för ofta står på förövarens sida.
Det var när hon väntade Matheo, nu 3,5, som minnena började tränga sig på.
– Jag började reflektera över min egen barndom, som jag tror att alla gör när de själva blir föräldrar. Det bubblade upp, och jag frågade mig för vems skull jag var tyst. Svaret var: för familjehedern. Det är den som tystar offren. Anhöriga som tycker att det är genant och pinsamt. Men varför ska en hel familj bära bördan av skammen? Lägg den på förövaren – ensam. Vi är så rädda att anklaga oskyldiga att vi struntar i att värna om barnens säkerhet, säger hon.
Elaine beskriver hur hon hade två barndomar. Den lyckliga, på vardagarna tillsammans med sin mamma, och på helgerna en helt annan, hos pappa. Eller ”Jävla Sten”, som Elaines farfar kallade honom, så ofta att Elaine trodde att det var hans riktiga smeknamn (Elaines pappa heter egentligen något annat, reds. anm.).
– Jag satt på soffan och tittade på tv medan han sov bort förmiddagarna. Sedan hyrde vi film – han porrfilm, jag ”Kalle Anka” eller ”My little pony”. Men så småningom skippade han helt barnfilmerna och vi tittade bara på porr, eller ”naturfilm”, som han kallade det. Ett av mina tidigaste minnen är att jag tittar på porr på den där soffan. Jag var två år, jag borde ha lärt mig nya ord och byggt med klossar, säger Elaine.
– Vi åt på McDonald's och tog turer till Malmskillnadsgatan (i Stockholm, reds. anm.), där pappa plockade upp prostituerade. Sedan satt jag och väntade hemma på soffan tills han var ”klar” med dem. Då sov jag i hans säng, aldrig i min egen.
Det är starka scener Elaine målar upp. Hur den lilla flickan – hon själv – tycker att de prostituerade kvinnorna på Malmskillnadsgatan är så söta, hur pappa berättar att de ”säljer kärlek”, att det är vackert och naturligt. Och hur lilla Elaine sedan sitter och lyssnar på ljuden från pappas rum, medan ”Kalle Anka” rullar på tv:n, och får ett pärlarmband av tjejen som pappa ”bjudit hem”. Och hur pappa sedan smeker sin dotter till sömns. Men inte som en pappa ska smeka sitt sömniga barn.
Var det ingen som märkte något?
– Min mamma misstänkte min pappa hela tiden. Varje gång jag varit hos honom undersökte hon mig, men hon hittade aldrig några spår. Men övergrepp behöver inte lämna spår, det är så sjukt att det krävs teknisk bevisning i form av ett trasigt underliv för att komma åt någon som utnyttjar sexuellt. Mamma pratade ständigt med socialen, men pappas rättighet att träffa sitt eget barn gick hela tiden före min säkerhet, säger Elaine.
Elaines mamma kommer från Brasilien. Eftersom hon inte behärskade svenska till hundra procent hamnade hon hela tiden i underläge gentemot sin svenska exman i kontakten med myndigheterna. Några gånger var det ändå nära att sanningen avslöjades, som när lilla Elaine frågade mammas nya sambo om hon fick titta på porrfilm, hon trodde att det var något alla pappor och döttrar gjorde tillsammans. Hos socialen blånekade Elaine, ljög och anklagade sin bonuspappa i stället.
– Pappa hade hotat med att om jag berättade något skulle jag aldrig få träffa honom igen, att han skulle hamna i fängelse. Min pappa var min superhjälte, jag älskade honom villkorslöst, som barn gör. Vi tror att allt är vårt fel när vi är barn. När föräldrarna bråkar, när de skiljer sig – till och med när vi blir slagna – tror vi att det beror på oss. Barn är sådana små kärleksklumpar, som föräldrarna har fått till låns, säger Elaine.
– Pappa manipulerade mig och fick mig att känna skuld och skam. Att det som hände var mitt fel: ”Du frågade ju om du fick titta på porrfilm? Tycker du inte att det är skönt?” Jag visste inget annat, jag trodde alla pappor gjorde som han.
Har du konfronterat honom med vad han gjorde?
– Ja, men han nekar alltid, säger att jag hittar på. Utom till att han visade mig porrfilm, det försvarar han med: ”Du var ju en så kåt unge”. Det är helt vidrigt. ”Unge” och ”kåt” går inte ihop. Men det är många saker i min barndom som inte är förenliga. Med min bok vill jag rädda andra barn från den barndom jag hade – helt i onödan. Om jag lärt mig integritet som liten, i förskolan, i sexualundervisningen i mellanstadiet, hade det här kanske aldrig hänt. Jag tycker att det borde vara lika naturligt som att lära barn att säga tack och hej – att säga nej.
– De få barn som vågar berätta blir misstrodda och får följdfrågor som: ”Är du säker”. Fatta hur det känns för ett litet barn att mötas av det, från människor som ska älska dig, men i stället tvivlar. Jag har upptäckt att blod inte är tjockare än vatten i sådana här fall, offret är oftast helt ensamt.
Hur gick det till när övergreppen tog slut?
– När jag till slut råkade erkänna för socialen att pappa visat mig porrfilm var jag 10 år. Jag visste inte att det var olagligt, för då hade jag väl aldrig sagt något. Efter det fick jag bara träffa pappa tillsammans med en kontaktman. Då var det över. Och pappas lägenhet var plötsligt städad och fräsch. Han använde deodorant. Det var som en ny värld. Pappa gifte om sig med en fin kvinna.
– Men när hon gick bort några år senare och kontaktmannen var ute ur bilden började porrfilmerna rulla igen. Jag var tonåring och tyckte att både jag och pappa var äckliga. Jag skämdes för honom och ville inte att han skulle vara min förälder. Sedan slängde han och hans nya kvinna ut mig. Efter det har vi haft väldigt lite kontakt, säger Elaine.
Hur kommer det sig att du skriver en bok nu?
– När Matheo var bebis skickade min pappa en porrfilm till mig, som jag polisanmälde honom för, och som han sedan dömdes för också. Samma dag som jag fick filmen ringde jag min förläggare och sa att jag ville skriva en ny bok.
Han skickade en porrfilm till dig för två år sedan? Han fortsätter alltså att förfölja dig som vuxen?
[adSpace placement="auto"]
– Den enda gången pappa har fått reaktioner från mig sedan jag bröt med honom är när jag blivit riktigt arg, så han skickar väl sådana där filmer för att provocera fram en reaktion, få ett livstecken. Och för att ha kontroll, men nu har han inte det längre, jag har blockerat hans nummer. Kommer han åt mig kommer han åt barnen, genom att de får en instabil mamma. Det kan jag inte låta honom påverka.
Hur har din uppväxt påverkat relationen till dina egna barn?
– Jag kommer aldrig ha någon stolthet gentemot mina barn. Alltid säga förlåt och erkänna när jag har gjort fel. Det är så viktigt för barn att få höra det, det stärker dem så mycket. Min pappa skyllde allt på mig.
– Det är bara jag och min man Gustav som byter blöja på barnen här hemma, och jag har ögonen öppna hela tiden, överallt. Jag är väldigt aktiv på förskolan och lyfter frågan. Man kan se den här vaksamheten som en skada – eller som en tillgång. Och det är otroligt viktigt för mig att lära mina barn integritet och gränser. När vi pottränade Matheo kom vi till en punkt när jag tyckte att han klarade att torka sig själv när han hade kissat. När han sa: ”Mamma får torka snoppen” svarade jag att nej – ingen får röra Matheos snopp utom du själv. Inte mamma, inte pappa, inte fröknarna på förskolan.
Det du varit med om … det måste tränga sig på hela tiden nu när du har egna barn ?
– Ja, ibland när jag lägger Matheo nu tänker jag på att han är i precis samma ålder som jag var när pappa började förgripa sig på mig. Det blir så påtagligt: Hur kommer man på idén att stoppa handen mellan benen på sitt barn? Hur fattar man beslutet att visa porrfilm för en tvååring? Jag kommer aldrig att förstå det, för det går inte att förstå. Det är bara fel och brottsligt.
Du vill ändra bilden av att offer själva blir förövare?
– Ja, för den myten är så stark. Vissa som är i min situation vågar inte skaffa barn eftersom de är så rädda för att själva bli pedofiler. Men det är bara att titta på statistiken för att förstå att det inte stämmer: 90 procent av förövarna till sexualbrott är män och 90 procent av offren är flickor. Det går inte ihop.
Kände du själv en sådan rädsla?
– Ja, jag var livrädd. De första veckorna efter att Matheo hade fötts vågade jag inte byta blöjor på honom, för jag var så rädd för att jag skulle känna sjuka känslor. Jag hade bestämt mig för att om det någonsin hände skulle jag ta livet av mig. Men Gustav tog mig till skötbordet och sa: ”Det här är din son och du kan byta hans blöja”. Självklart kände jag bara moderskänslor i den stunden. Och ilska mot min pappa – hur kunde han känna något annat för sitt barn, för mig?
– Mörkertalet av sexuellt utnyttjade är stort, delvis på grund av att man själv blir misstänkt om man berättar att man varit utsatt för pedofili. Det bäddar för att vi ska vara kvar i mörkret. Men jag har klivit ut ur mörkret och vill att vi ska prata om det. Om alla vi offer pratar om det kommer det att synas hur stort problemet är, och då kan samhället inte värja sig längre.
Fast det var en jobbig tid ville du har barn direkt igen när du fött Matheo?
– Ja, jag tror att jag var hög på hormoner! Men det var inte så lätt. Vi blev gravida direkt med Matheo, och därför berättade jag för alla att nu skulle vi försöka igen, på min blogg också. Och då frågar ju alla hela tiden hur det går, så klart … Det var väldigt jobbigt att inte kunna bli med barn och det är fan inte kul att ”göra barn”. Det blir väldigt kliniskt. Vi testade allt, jag gick i akupunktur och vi ställde oss i kö för ivf. Jag mådde inte så bra under den där tiden heller, pappa skickade filmen och det blev rättegång där jag måste konfronteras med honom. Kroppen kände nog att det inte var läge.
Och sedan?
– Jag släppte hela gravidtanken och började göra sådant som får mig att må bra, både fysiskt och psykiskt. Jag tränade mycket, och sedan ville det bara till ett bröllop också, så blev Evelyn till. Det tog två år. Båda våra barn har blivit till på bröllop: Matheo den 17 september 2012 och Evelyn den 6 september 2014.
– Men sedan kom misstankarna mot Gustav. Tänk om vi skulle få en flicka och han skulle visa sig vara pedofil? Som tur var kunde jag hantera det på egen hand och det gick över nästan på en gång.
Hur var det att skriva boken under graviditeten?
– Jättejobbigt. Äckligt. Att skriva den över huvud taget var som att ta simtag i gyttja, att ständigt vara antastad och känna pappas händer på min kropp.
Hur gick förlossningen?
– Det gick väldigt snabbt, men det gör ju så jäkla ont att föda! Evelyn kom fyra dagar tidigt, precis som Matheo, men var mycket mindre. Jag satt på ett kafé och skrev på min bok, jag hade deadline samma dag som BF. Klockan ett hade jag en mvc-tid, som jag tänkt skippa, men av någon anledning släpade jag mig dit ändå. Och då var jag öppen sju centimeter! Barnmorskan sa ”men du ska ju föda”, skickade mig till Södersjukhusets bb, och vid tre föddes Evelyn.
Evelyn har vaknat och ler ett stort leende innan hon vill ha mat. Elaine går runt i rummet medan hon ammar.
– Evelyn är van vid att vara på väg någonstans och vill helst ha utsikt för att vara nöjd när hon ska äta. Mina barn har förändrat mig väldigt mycket, och det är jag glad för. Innan jag fick barn tänkte jag att jag självklart skulle skyla mig när jag ammade – det har jag lämnat bakom mig nu.
Känner du samma längtan efter fler barn den här gången?
– Jag vill ha ett till, men jag vill ha tid för dem också. En graviditet frestar ju på. När jag väntade Evelyn tog jag powernaps på 4–5 timmar, jag såg knappt dagsljus! Nu är jag i gång och föreläser en del, Evelyn och jag är ett bra team, hon gillar att följa med mig upp på scenen.
Lillan är mätt och landar på den mjuka mattan för att gå loss i sitt babygym. Elaine sätter sig bredvid och tittar ömt på henne.
– Gud, vad jag älskar mina barn, utbrister hon.
– Det är det mest överväldigande jag varit med om. Jag kan faktiskt tycka synd om pappa, som inte fick känna den kärleken, utan i stället känna något sjukt. Det är en tröst och en glädje att titta på dem och tänka att: ”Dina ögon har inte sett det som jag såg, och jag kommer att lotsa dig och skydda dig”. Och när Matheo gråter över sina problem, som att han måste ta på overallen fast han inte vill, så känns det så skönt att hans problem är helt normala.
Din uppväxt drev dig i extrema riktningar innan du skaffade familj?
[adSpace placement="auto"]
– Först blev jag pingstvän. Jag mötte Gud, hetsåt och gick upp 30–40 kilo, gömde mig i stora kläder och levde i celibat. Jag tror jag behövde några år helt utan sexualitet. För andra utspelar sig den tiden när de är barn, men jag hade ju inte haft en sexfri barndom.
Sedan blev du ”hippie”?
– Ja, då gjorde jag min riktiga sexuella debut, utan pappa, och utforskade min sexualitet ordentligt. Men jag hamnade i ett destruktivt förhållande med en kriminell man. Det där behovet av sexuell bekräftelse var rätt jobbigt, det är skönt att inte ha det längre. Det var så jag fick kärlek av min pappa – men det var inte kärlek, det var ett brott. Sedan funderade jag faktiskt på att bli lesbisk ett tag … men jag orkade inte med en till fas … jag tänder ju inte på kvinnor. Så jag gick i terapi i stället.
Och på andra sidan av terapin hittade du den stora kärleken?
– Ja, det tog tre års pingstliv, två års hippieliv och fem års terapi, men på andra sidan väntade Gustav.
Hur har du tagit dig igenom det här, varifrån kommer din styrka?
– Från min mamma, som alltid kämpat för mig. Jag har också världens bästa vänner, som har stöttat mig. Och jag har fortfarande en stark tro på Gud, det har varit en tröst och en styrka att ha en fader i himlen när jag inte haft någon på jorden.
Fem kronor för varje sålt exemplar av din bok går till Rädda barnen.
– Förutom att berätta min historia vill jag också ge verktyg för att läsaren ska kunna agera. Det finns ingen mening med att jag blev sexuellt utnyttjad, men jag har skapat en mening. Jag vill att vi ska göra något för att förhindra att det här händer om och om igen.
– I boken finns Rädda barnens skrifter ”Stopp min kropp” och ”Nätsmart”. Om vi lär barn att respektera egna och andras gränser från början -behöver de inte bli offer. Vi måste våga prata, lära vuxna att se varningssignaler och veta vad de ska göra med dem.
Vilka signaler är det vi ska titta efter?
– Var uppmärksam på barns beteende. Använder de ord som ”knulla”? Har de ett sexuellt beteende? Jag strippade och tog av mig alla kläder på ett barnkalas när jag var liten, till exempel. Reagera på vuxna som inte respekterar barns gränser. Jag är väldigt noga med att Matheo inte ska behöva krama och pussa folk om han inte vill. Närhet ska inte vara påtvingad, han ska få välja själv.
– Vi har brandövningar på förskolan, men det brinner inte alls lika ofta som ett barn blir sexuellt utnyttjat. En av fem utsätts! Bläddrar dui en skolkatalog kan du räkna med att tre barn i varje klass är eller har varit ett offer. Jag tänker på mina egna förskole- och lågstadiebilder där jag står med rosett i håret bland alla mina klasskompisar. Där syns det inte att jag kollar på porrfilm, varje helg.
Du skriver att överallt där barn finns, finns pedofiler?
– Och det är sant. Jag kommer alltid att prata om det här, jag kommer att se vuxna i ögonen och kräva att de har en policy för barns integritet.
Hur gör du själv för att skydda dina barn?
– När det dyker upp vikarier på förskolan hör vi oss för om de får vara med på vilan och byta blöja. Det är i de situationerna som övergrepp sker, och man vet att pedofiler söker sig till vikariepooler. Vi är också noga med att presentera oss för vikarierna och visa att vi är engagerade, pedofiler siktar in sig på utsatta barn som inte har engagerade vuxna omkring sig.
– Jag och Gustav hjälps åt att hålla koll på varandra och sätta barnen först. Vi säger åt varandra om någon av oss pratar med barnen med en ton som inte känns okej. Och vi är inte rädda för att säga till kompisar heller. Hela mitt fokus är på mina barns bästa, jag kan inte tänka på att andra kan ta illa upp.
Har din pappa träffat dina barn?
– Han har träffat Matheo. När min älskade farfar låg för döden möttes vi av en slump på sjukhuset och när pappa fick hålla Matheo grät han. Han grät och grät, som om han insåg vad han hade gjort. Han visste väl att det här var enda gången han skulle få hålla sitt barnbarn, att han var ensam nu. Håller man i sin heder för hårt och sätter den över sanningen, över sina barn, så står man till slut ensam kvar. Han har fortfarande bilden på sig själv med Matheo som profilbild på Whats app.
– Jag är glad att min farfar inte lever längre, så att han slipper uppleva att boken kommer ut. Han tillhörde en generation där man inte pratade om obekväma saker.
Vet din pappa om att du har skrivit boken?
– Jag har ju ingen kontakt med honom längre, men jag vet att förlaget informerar honom.
Tror du att han kommer att läsa den?
– Jag hoppas det, säger Elaine, och hennes ögon fylls av tårar.
– Någonstans här inne finns fortfarande det där lilla barnet som hoppas att han ska säga förlåt. Säga: ”Gud, vad hemskt det jag gjorde var, jaglovar att söka hjälp”. Men hans anseende har alltid varit mycket viktigare än hans kärlek till mig.
Samtidigt skriver du att du är fri nu, när du har fått berätta sanningen.
– Jag kan bli fri från min egen barndom, men så länge andra barn utsätts för sexuella övergrepp är jag aldrig helt fri. Därför känns det så viktigt att berätta om det här. Och att kämpa för att alla barn ska få en trygg uppväxt.
Om Elaine Eksvärd
Ålder: 34.
Familj: Maken Gustav, 40, Matheo, 3,5 år, och Evelyn, 10 månader.
Bor: I lägenhet i Liljeholmen, Stockholm.
Gör: Retorikexpert, föreläsare, författare och bloggare på mama.nu.
Aktuell: Med boken ”Medan han lever”, om hennes uppväxt med en pappa som förgrep sig på henne.
Här finns hjälp!
Misstänker du att ett barn är utsatt för sexuella övergrepp? Du hittar hjälp här:
Rädda barnen jobbar mot övergrepp på många sätt. På deras hemsida hittar du råd om hur du lär barn integritet och skyddar dem på nätet. I Stockholm finns Centrum för barn och ungdomar, raddabarnen.se.
Föreningen Anhöriga till sexuellt utnyttjade barn stöttar anhöriga till utsatta och hjälper till i kontakten med myndigheter. De kan också ordna terapeuter och stödsamtal, atsub.se.
Bris har en vuxentelefon för stöd, vägledning och information 0771-50 50 50, bris.se.
Text: Nina Hampusson
Foto: Karl Nordlund
Styling: Li Svärd Edwall
Hår och makeup: Carina Nilsson
Stylistassistent: Katia Jando
Fotoassistent: Emil Magnusson
Läs Elaine Eksvärds blogg på mama.nu!
