Elaine Eksvärds uppmaning till alla föräldrar: Våga ställ de känsliga frågorna!

”Jag är en sån där besvärlig förälder”, ursäktade sig en mamma efter föräldrarådet på förskolan. Hon hade haft en massa bra frågor och lite feedback till personalen. Jag protesterade och sa ”Du är inte besvärlig, du är en engagerad förälder”. Hon log generat till svar, men efter det följde en känsla med mig hem. Hur får vi fler föräldrar att känna sig bekväma med att ta upp frågor som är viktiga för barnen? 

Den (oacceptabla) verkligheten är att många barn blir sexuellt utnyttjade, utsatta för misshandel och försummade i vårt samhälle. Därför måste vi vuxna engagera oss och våga prata om förebyggande åtgärder och lösningar. Inte minst i förskolan och grundskolan. 

Här ger jag förslag på hur man kan ta upp besvärliga frågor – på ett snyggt sätt:

”Ett barn slår andra barn”
Det är enkelt att som förälder bli arg på ett barn som slår ens eget och andras barn. Men att ett barn slåss är oftast inte en definition av hur bra eller dåligt barnet är – utan hur det mår. Därför är metoden ”Fråga och specifik situation” en bra metod. Säg ”Jag undrar hur Alfred mår. Jag har märkt att han är rätt fysisk och hårdhänt emellanåt”. Samma tillämpning är rätt avväpnande i vuxenvärlden när en kollega varit otrevlig – att man inte säger ”Vad dum du är” utan frågar ”Hur mår du?” först och sedan pekar på den specifika situationen som gjort att du frågar. 

”Kom ihåg – du är inte besvärlig”

”Barnen har varit nakna i kuddrummet”
Här är det läge att prata om läroplanen i förskolan som innefattar respekt för den egna kroppen och för andras – integritet helt enkelt. Fråga därför inte ”Varför har inte barnen lärt sig?”, eftersom det är anklagande. Ge i stället tips på vad personalen kan göra istället: ”Det finns böcker om integritet som är bra och lärorika för barn och vuxna, har ni några sådana här?”. Har du otur kan du möta en rektor som känner sig hotad av förslag eller inte är lyhörd för det du säger. Då är det bra att du rekat med andra föräldrar innan så att de kan stötta dig och visa att ni är fler som är angelägna om frågan. 

”Ett barn blir mobbat”
När man är förälder till mobbaren eller den mobbade är det svårt att vara vältalig eftersom det är en sådan affektiv situation. Jag är själv förälder i en klass där mobbning förekom, men mitt barn varken utsatte eller var utsatt. Däremot såg jag hur förtvivlade alla berörda föräldrar var. I detta fall kan man som utomstående förälder peka på situationen och fråga hur man kan avhjälpa den. Många brukar hacka på föräldrarna till mobbaren och säga ”Men gör något åt ditt barn!” men det är inte alltid så lätt. Dessutom är det ett väldigt ensamt ansvar när barnet trots allt finns i ett sammanhang. Säg därför ”Jag har sett att barn A och B inte verkar må så bra tillsammans. Hur kan vi avhjälpa det så att barn A vill gå till skolan igen?”. 

Våga ställa de känsliga frågorna – för barnens skull. Foto: Unspalsh

Kräv en åtgärdsplan

Försäkra pedagogerna om att du inte är emot dem utan för barnen och att du vill engagera dig för både barnens, pedagogernas och din egen skull. Om du upptäcker att förskolan gör något fel så utgå från att de inte menar illa utan att det blev fel, samt att du vill prata om hur man kan undvika att det blir fel igen. Acceptera inte svar som ”Vi gör vårt bästa” eller ”Jag hör vad du säger”, åtgärdsplaner ska alltid vara melodin. Om rektorn hänvisar till paragrafer ska du säga ”Jag förstår läroplanen och paragraferna, men jag förstår inte hur ni omsätter dem i barnens vardag”. Ge dig inte förrän du förstår. 

I en värld där många barn blir utsatta behövs många engagerade förälder. Vi behöver vara fler som vågar adressera och förebygga problem. Kom ihåg – du är inte besvärlig. Du är modig. 

Text: Elaine Eksvärd

Du kanske också vill läsa Elaines krönika: Inget annat barn ska behöva vara med om samma sak som jag
Eller vår intervju med Elaine Eksvärd om hennes dotter Evelyn som har Williams syndrom