Diagnos: bokstavsbarn

De så kallade bokstavsbarnen blir allt fler. Eller har vi drabbats av kollektiv diagnoshets? ”Många tycker att de här barnen ska skärpa till sig, men de kan inte”, säger en mamma. Vi spanar in fenomenet.

Du har säkert hört uttrycket ”bokstavsbarn” om ungar som har svårt att sitta still. De hamnar lätt i slagsmål och sätter sig på tvären. Föräldrarna är konstant trötta och syskonen kommer ibland i skymundan. I dag talar man om en funktionsnedsättning som fått samlingsnamnet adhd (se faktaruta). Det finns flera olika varianter. Damp har med motoriken att göra, add innebär att barnet har koncentrationssvårigheter och svårt att ta initiativ och leka.

 – Ibland kan man undra om det är omgivningen eller barnet som behöver en diagnos, säger Sofia Söderman, förskollärare på för-skolan Brandstegen i Midsommarkransen utanför Stockholm. 

 Hon har arbetat i förskolan i tio år och kan konstatera att marginalerna för hur barnen får bete sig har krympt. Det finns helt enkelt inte plats för att mogna sent, vara speciell eller ha svårt med koncentrationen.

 – I dag anser man att ungefär tjugo procent av alla barn är hyperaktiva, men av dem är det bara runt fem procent som verkligen har adhd. Då ska barnet ha en så allvarlig funktionsnedsättning att det påverkar dess förmåga att klara sig i vad vi kallar normala miljöer, säger psykolog Åsa Täpp på Inside  Team, en mottagning i Stockholm som arbetar med att testa och behandla både vuxna och barn med uppmärksamhetsstörning.

 – Ofta har de barn vi möter haft det jobbigt länge. Kanske redan från spädbarnstiden. Men det är först i skolan som problemen verkligen slår igenom. Därför är det först då som många testas.

 Men adhd är både omdiskuterat och svårformulerat. Diagnosen bygger på djupintervjuer med föräldrar och lärare, standardiserade frågeformulär, en läkarundersökning samt en kombination av begåvningstester och neuropsykologiska tester. All information ställs sedan samman och utifrån resultaten avgörs om barnet uppfyller kriterierna för en adhd-diagnos.

 – Det kanske låter krångligt, och det ska det vara. Det gör att vi inte ställer onödiga diagnoser när det kan finnas andra anledningar  – till exempel svåra upplevelser och trauman – som kan få barn att reagera på liknande sätt, säger Åsa Täpp.

 Frågan är om barn som ändå anses ha adhd blir hjälpta av att få en diagnos. Ämnet är laddat och många har svårt att prata om det. Ingen förälder vill att det ska vara fel på deras barn. Och det är upp till varje enskild skola att bestämma vilken hjälp de tycker att barnet behöver, oavsett diagnos – lagstiftning saknas. Oftast handlar det om personal som kan vara med barnet och hjälpa det till rätta. 

 Hemma i familjen fungerar barnen ofta bättre. En del föräldrar vilseleds därför och tror att det inte är så farligt. Andra föräldrar blir inte lyssnade på och får inte hjälp till sina barn fast de bönar och ber.  – Jag tycker nog ändå att de flesta blir hjälpta av att få veta att de har en funktionshinder och inte är ”dumma”. En diagnos kan dessutom vara viktig för både lärare och föräldrar. Då får de verktyg att hantera barnet på rätt sätt, menar Åsa Täpp. – Man kan jämföra adhd med att hjärnan mognar senare. Alltså att barnet är i snitt två år yngre på vissa nivåer i jämförelse med sina jämnåriga.

 Har man grava problem blir diagnosen ofta en hjälp. Då förstår barnet att alla ”misslyckanden” inte  beror på deras person, utan på att de har svårt med vissa moment. Det är lätt att hamna i bråk och utanförskap om man är stökig och har svårt att ta initiativ till lek eller vänta på sin tur.

 – Många av de här barnen hinner ju inte lära sig hur man ska vara i sociala sammanhang. De missar sådant eftersom de har fullt upp att hantera sig själva, säger Åsa Täpp.

 En del blir hjälpta av medicin. Och den debatten har varit kantad av ännu högre svallvågor än själva begreppet. Många tycker att det låter oetiskt att ge barn minidoser av ett amfetaminliknande preparat.

 – Men vi kan se en enorm skillnad från en vecka till en annan hos vissa. Plötsligt kan de sitta still och orka ta till sig kunskap. Och då är det snarare oetiskt att låta bli.

 Samtidigt understryker hon att långt ifrån alla reagerar så. Hos många barn blir det ingen skillnad alls. Och medicineringen ska omprövas ofta för att se om barnet kommit ikapp och kan vara utan den.

 Större grupper, mindre resurser och annan pedagogik i förskola och skola spelar förstås också in. Att ständigt ta beslut, ofta under tidspress, är inget för den omogna hjärnan.

 – Jag tycker det är fler som har svårt att hänga med i dag än för tio år sedan. Till viss del har det med dagens pedagogik att göra. Det ställer högre krav på barnen när vi uppmuntrar till egna val, säger Sofia Söderman.   

 Det moderna sättet att lära ut, genom att låta barnet utforska och upptäcka utan att ge exakta ramar, hjälper kreativiteten. Barn som klarar det och har stöd hemifrån trivs medan alla andra får kämpa. Och man ser en tydlig skillnad mellan könen, säger Åsa Täpp:

– Skolan är inte utformad för vilda pojkar. Och när en pedagogik så tydligt missgynnar en hel grupp kanske man ska tänka på om det verkligen är bra att ha det som standard. Jag missunnar inte flickorna att bli favoriserade, men problemen går ju faktiskt ut över alla i skolan. Ingen mår bra av stök och bråk.

 

 Allra minst barnen.

Fakta om adhd

– Adhd är ett neuropsykiatriskt handikapp med biologisk bakgrund som förekommer hos ungefär 5 procent av alla skolbarn. Det är vanligare hos pojkar än hos flickor.

 – Adhd innebär att barnet har problem med impulskontroll, koncentration och överaktivitet och ibland viss motorik (damp). 

 – Den drabbade kan ha svårt att förstå instruktioner, vara oorganiserad, verka splittrad och disträ samt ha lätt att glömma och tappa bort saker i så hög grad att barnet får svårt att klara av normala miljöer och uppgifter.

 – Uppfostran och miljö påverkar inte uppkomsten av adhd. Däremot har bemötande stor betydelse för hur allvarliga konsekvenser funktionshindret får. 

 – Fysiskt kan tillståndet liknas vid att hjärnan är sent utvecklad. En del barn ”tar igen” sin försening med åren. 

 – Adhd är till viss del ärftligt.    

 – Adhd (attention deficit/hyperactivity disorder) används som samlingsnamn för flera olika uppmärksamhetsstörningar. 

Källa: ADHD-center i Stockholm

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Just nu - 5 nr av mama + solprodukter för bara 199 kr. Köp nu!