DEN ÄR MIN! Någonstans mellan ett- och två års ålder debuterar det – ha-begäret. Denna familjemedlem gör anspråk på allt lösöre i hushållet och som förälder bevittnar du hur du fråntas äganderätt till såväl småspik som balkongräcke.
Hushållets Krösus Sork lägger de fruktmoskladdiga små tassarna på allt som kommer i hens väg och det kan ibland vara svårt att hänga med i hur dessa ägandeförhållanden hastigt och lustigt förändras, synnerligen diktatoriskt.
Här kommer därför Hormoner & Hemorrojders guide som kan hjälpa dig att förstå resonemangen som din arvsmassa för när det kommer till föremål i omgivningen:
15 argument till att ditt barn har äganderätt till precis allt
- Jag har sett den, alltså är den min.
- Allt som ligger på golvet är mitt.
- Och det som står i hyllan.
- Eller ligger i soffan.
- Om jag har snorat på den, så är den min (här ryker i regel 70 procent av lösöret).
- Om den ser ut att vara min, så är den min.
- Allt som syns är mitt.
- Om jag gillar en sak är den min.
- Om du gillar en sak blir den per automatik min.
- Om jag har rört vid en sak räknas den som min. For life.
- Säger jag att den är min, så är den min.
- Säger du att den är din så har du fel. Den är min.
- Om den inte ser ut att vara min, så är den ändå det.
- Om du lägger ifrån dig en sak så blir den min.
- Om den är trasig är den din.
