Trebarnsmamman Sofia fick diagnosen borderline för tre år sedan. "Det var skönt att äntligen få veta vad som är fel. Jag har vandrat runt i psykiatrin sedan jag fick min första depression i gymnasiet", berättar hon för mama.

Sofia Möller är trebarnsmamma, med enskild vårdnad om de två yngsta. För tre år sedan fick hon förklaringen till varför hon inte kunde göra som alla andra mammor verkade kunna göra – få ihop ekvationen med jobb och barn och hem – och orka ta sig upp ur sängen på morgonen.

Förklaringen var borderline.

LÄS MER: Amanda Cannon drabbades av depression efter sin förlossning: ”Jag kunde gråta en hel dag”

5 symptom vid borderline

  • Du är rädd för att bli lämnad ensam.
  • Du har förvirrade känslor inför sig själv.
  • Du upplever en inre tomhet.
  • Dina känslor som pendlar mellan olika extrema känslolägen såsom ångest, ilska och depression.
  • Dina känslor inför andra personer som växlar snabbt, från exempelvis beundran till äckel och nedvärdering.

Källa: Vårdguiden 1177

Borderline (EIPS) är en personlighetsstörning

Symtomen vid borderline varierar från person till person.

Diagnosen blev en lättnad

För mama berättar nu Sofia om hur livet, och mammarollen, förändrades när hon fick sin diagnos. Och en sak är hon på det klara med: det var en lättnad.

Hur kändes det när du fick din diagnos?

– Det var skönt att äntligen få veta vad som är fel. Jag hade vandrat runt i psykiatrin sedan jag fick min första depression i gymnasiet, och varje läkare ställde en ny diagnos. För tre år sedan mötte jag en läkare som tog sig tid att läsa hela min journal och skickade mig på en utredning som visade att jag har borderline. Det förklarade varför inga mediciner hjälpt tidigare. Äntligen vet jag vad jag ska göra för att gå vidare.

Vad är borderline?

– Jag har för starka känslor. När du blir glad hamnar jag i extas, när du bli irriterad blir jag arg, när du blir ledsen känner jag djup sorg. Att ta hand om alla känslor tar jättemycket energi, vilket gör att jag är trött jämt och måste anpassa allt i livet efter det.

Vad skiljer dig från en ”vanlig” mamma?

– Den största skillnaden är att jag måste planera annorlunda. Jag kan inte både storstäda och ta hand om barnen samma dag, jag får pytsa ut alla måsten över veckan för att få energin att räcka. Jag kan inte heller både jobba och ta hand om barnen, men för mig är det inte svårt att välja barn framför jobb.

Vad säger du till barnen?

– Jag har varit öppen mot dem. Jag berättar att jag kan bli så ledsen att jag gråter hela tiden, och att jag måste ta medicin för att det inte ska bli så. Samtidigt måste jag förklara att det inte är fel att vara ledsen, att det finns en skillnad mellan den vanliga ledsenheten och det jag känner. Maja och jag pratar om vad borderline är och vad jag gör på behandlingen, att inte berätta skulle kännas fel.

Sofia Möller

Ålder: 33

Familj: Barnen Rasmus, 15, Maja, 8, och Leo, 6

Gör: Sjukskriven

Bor: I Eskilstuna

Diagnos: Borderline

Bloggar på: lilith.se

Får du någon behandling?

– Jag går i dbt, en terapiform som är utvecklad för borderlinepatienter. Genom gruppterapi och enskild terapi får jag lära mig vad jag känner och varför, och vad jag kan göra för att inte gå i gång på varje känsla. Det är tufft, det handlar ju om att ändra ett beteende som jag haft hela mitt liv. Men det går verkligen framåt, många symtom har minskat. När jag började åt jag nio mediciner för att kunna fungera, nu är jag nere i tre.

Sofia om sin borderline-diagnos.

Sofia Möller med barnen Maja, 8, och Leo, 6.I vilka mammasituationer försvårar sjukdomen för dig?

– Det svåraste är när rutiner bryts, då går jag i baklås. Jag har en plan för att få varje dag att funka för alla, och går något fel kan jag bli sittande i soffan i två timmar. När jag glömmer fika till barnens utedagar blir jag inte bara irriterad, jag känner mig helt värdelös som mamma. Och efter en dag när man tjafsar med barnen är väl de flesta föräldrar trötta, men jag ligger och gråter i soffan hela kvällen och känner att jag inte orkar.

Har du några knep för att underlätta vardagen?

– Rutiner och scheman är viktiga för mig. Dagarna ser likadana ut så långt det bara går. Varje eftermiddag sitter vi i soffan och läser högt ur böcker. Jag städar köket ordentligt på onsdagar och tvättar på fredagar. Och så har jag fantastiska föräldrar och vänner som rycker in ibland.

Hur öppen är du mot omgivningen om din diagnos?

– På min blogg ropar jag ut: Hej, det är jag som har borderline! Men privat är jag försiktig. Folk frågar alltid vad jag jobbar med, och jag svarar att jag är sjukskriven för kroniska ryggproblem. Det är inte alltid jag har lust att ägna en timme på en fest åt att förklara att jag inte är galen eller står hemma och kokar kaniner på spisen.

– Det finns så mycket fördomar om psykiska sjukdomar, många undrar hur jag kan ta hand om mina barn om jag åker in och ut på psyket. Jag skulle önska att det var lika enkelt som att säga att man har ett brutet ben.

Hur mycket av dig är din diagnos?

– Jag vet att jag är mer än diagnosen, men jag vet inte hur jag skulle vara utan den. Den påverkar och har alltid påverkat hur jag är och tänker. Skillnaden nu är att jag vet hur jag ska hantera det.

NUVARANDE Sofia, 33, har borderline: ”Alla känslor tar jättemycket energi”
NÄSTA Extrovert förälder till ett introvert barn? Här är 4 tips för er relation