Är jag en dålig mamma?
Är jag en dålig mamma?

Är jag en dålig mamma?

Amandas krönika. Charlie firar sin födelsedag på stranden utan solskyddskläder och en egen jättebulle som hon slukar hel och hållen.

Min dotter Charlie fyller ett år idag och vi har haft kalas på stranden. Det var ett helt vanligt kalas, precis så som man kan tänka sig att man firar en ettåring. Lite familj och fika med presenter och så Charlie som inte riktigt förstod någonting. Väldigt härligt på alla sätt och vis, men ändå gjorde vi så många fel. Jag har förstått mer och mer att jag och Alex inte är några exemplariska föräldrar på en massa olika punkter.

Först och främst - solen. Enligt BVC och alla mammor som har en åsikt om den säger att ett litet barn ska överhuvudtaget inte vara i solen och om det nu MÅSTE vara i solen så ska barnet vara fullt påklätt och Gud förbanne den som inte har en hatt på barnet.

Alltså, om vi skulle gjort alla rätt idag så skulle vi för det första inte ha haft kalaset på stranden och för det andra så skulle Charlie vara klädd i en sådan där fruktansvärt ful hel soldräkt som det står Hello Kitty på (det var den eller spindelmannen att välja på) och till det en lika ful mössa med en mantel för nacken.

Nej, hör och häpna, Charlie hade en underbar klänning som gammelfarmor skickat så både armar och ben utsattes för sol. Hon hade dock en vit bomullshatt, men den vet jag inte hade gått igenom som solsäker. Jag vet att vi vet mer om cancer och hur farlig solen är idag, men vad hände med bruna myggbitna barnben och solblekta kalufser. Är det över?

Sedan fick Charlie hålla och äta en hel bulle alldeles själv. Att ge ett så litet barn socker anses numera vara det värsta man kan göra. Det finns de som till och med säger att det kan vara farligt. Hur då, undrar jag. För mig är det vetemjöl, socker, smör och kanel. Bullar hör väl till barndomen? Jag skulle inte ge henne godis eller något annat liknande som man förstår inte är bra för varken barn eller vuxen, men lite socker herregud! Vad hände med jordgubbstårtor och saft. Ska vi byta ut det mot en morot och något med fullkorn i? En hel generation av njutare kommer att gå förlorad.

Charlie fick också presenter. Stora och små plastsaker i skräniga färger. Precis sådana som barn gillar. Den tiden är annars förbi. I mitt kompisgäng köper vi fina träleksaker i naturella eller dova färger. Det finns två anledningar till det. Det ena är att det smälter in så bra i mammas inredning. Det gör liksom ingenting att en leksak står framme för den är lika fin som resten av vuxenmöblerna. Det andra är att det är trendigt att prata om alla hemska kemikalier som finns i alla barnleksaker. Det gör oss till bättre människor att tala om det och pålästa som kan så mycket om en aktuellt ämne.  Nej, innerst inne vet man vad barnen vill ha. Jag slår vad om att Charlie tyckte bättre om att få en knallorange plasthink med spadar i neonrosa än någon trendig och ekovänlig tygpåse med en träspade i och det skadar nog inte henne mer än allt annat här i världen.

Så, är jag en dålig mamma?

Amanda Widell

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Köp 5 nr av mama - få lyxigt kit från Estelle & Thild. Läs mer