Annika Leone: Jag VILL ha dina bröst i ansiktet!

Jag minns när jag intervjuade Anders ”Arga snickaren” Öfvergård för mama och han jämförde amning med rökning: ”Man är väl en lagspelare när man är på restaurang? Det är som när man kunde röka på krogen. Man tänder väl inte en cigarett bredvid någon som äter? Det är ett samspel på krogen. Sen uppmanar jag mammor som inte vågar amma ute att göra det. Det finns alltid nånstans man kan få amma i fred om man vill.”

Det här var fyra år sedan. Så visst borde vi idag ha kommit längre kring acceptansen av offentlig amning? Och vi kvinnor skulle aldrig säga så här – eller?

”Jag vet att många tycker att man ska få amma sitt barn var som helst men det får mig ändå att känna obehag”

Jag trodde det i alla fall. Men så läste jag mamman och bloggaren Johanna Toftbys blogginlägg: ”Jag vill inte ha dina bröst i ansiktet!”.

Hon skriver: ”Jag sitter på tåget ner mot Göteborg och mitt emot sitter en småbarnsfamilj, barnet är minst ett år. Jag sitter alltid och jobbar vid datorn, perfekt tid att hinna med att skriva, men även att koppla av. Det luktar mat från familjens påse, men barnet nöjer sig tydligen inte med pommes utan klättrar upp på sin mamma som sitter mitt emot mig. Helt plötsligt har jag nakna bröst framför mig och barnet börjar amma. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag vet att många tycker att man ska få amma sitt barn när som helst, var som helst. Det får mig ändå att känna obehag, särskilt när det handlar om stora barn. Det är något så intimt att jag känner mig som en inkräktare, trots att jag inte bett om att få vara med.”

Här blir Johanna så besvärad av mammans nakna bröst när hon försöker jobba och ”kan för hela sitt liv inte förstå varför man vill göra så mitt bland allt folk”. Men hon sitter kvar och jobbar medan hon ”rodnar, blir generad och irriterad samtidigt”.

”Nej, Johanna, det är inte den ammande kvinnan som beter sig märkligt – det är du!”

Bröst. Amning. Ettåring. Vad i detta är det som är provocerande eller onaturligt? Vad är det som är så jobbigt med bröst? Vi ser dem hela tiden var vi än tittar – på insta, i magasin, på tv, i filmer. Hur kan man ens undgå att få bröst upptryckta i ansiktet? Kom igen, klanka hellre ner på sexifieringen av våra bröst, istället för att bli upprörd över att en ettåring får mat genom dem.

För att vara efterklok så borde jag gått SÅ mycket hårdare åt ”Arga snickaren”, precis som jag gör mot Johanna nu. För vad får den tidigare ”Ensam mamma söker”-deltagaren att vräka ur sig denna verbala mjölkspya över dagens småbarnsmammor?

Nej, Johanna, det är inte den ammande kvinnan som beter sig märkligt – det är du! För vilken kvinna tänker ”nu ska jag visa mina lökar för omgivningen”?. Ingen! Brösten syns ju när barnet vrider bort sitt huvud eller när man försöker att få till tekniken. Och än sen?

Till skillnad från Johanna så beundrar jag kvinnor som inte skyler sina bröst. Det är ju DET som är det naturliga. Jag vill  hellre ha mammors bröst i mitt ansikte än inte! Och att tycka att mammor ska förpassas till någon skitig tågtoalett och mata sitt barn? Testa att gå in och äta din lunch på toaletten istället, Johanna, så får vi se hur du gillar att äta din kycklingsallad till doften av urin!

Nej, vi behöver ingen mer momshaming. Och speciellt inte från andra mammor och kvinnor. Och speciellt inte om AMNING.

”Du ska bara amma i hemmet eller i någon liten vrå där ingen kan se dig”

Det finns få saker med mammaskapet som är så skuldbeläggande som amning och hur man matar sitt barn. Det börjar på BB där du nästan pressas till amning. Jag var själv där, försökte och försökte för att det skulle funka ”för mitt barns bästa”, när det i själva verket inte fanns tillräckligt med mjölk. Efter en tid av självbesvikelse och kaos så räddade ersättningen mig (oss). Ändå kände jag skuld. Skuld för att jag inte kunde ge mitt barn äkta bröstmjölk samtidigt som mammapoliskåren skrek ”ersättning är aldrig lika bra som äkta bröstmjölk!”.

Och sen när du väl kan amma ditt barn så är inte det okej heller? Bara i hemmet eller i någon liten vrå där ingen kan se dig? Och absolut inte för länge?

Det är snart 2019. Men åsikterna kring amningen stinker faktiskt fortfarande 1950.

Ingen ska behöva skyla sina bröst, ingen ska bestämma över hur länge du väljer att amma ditt barn – och framför allt: Alla ska få mata sitt barn exakt när och var som helst.

Du som tycker annorlunda – titta dig själv i spegeln och kom ihåg att du också sög på din mammas bröst när du var liten (eller blev flaskmatad). Var det också fel?