4 juli, dagen då jag förlorade makten
4 juli, dagen då jag förlorade makten

4 juli, dagen då jag förlorade makten

Amanda Widell hittar en gammal dagbok och inser att allt kommer upprepas när Charlie blir tonåring.

Jag hittade en gammal dagbok och blev helt till mig av glädje över att jag skulle få läsa om mig själv i mina unga år. Jag trodde det skulle handla om snygga killar i skolan, musik och härliga kompisar. Det var både rätt och fel. Det handlade om allt det där, men det det mesta var nattsvart. Långa utläggningar och dikter om olycklig kärlek, bråk med föräldrarna och vilsenheten inför livet. Denna upptäckt gjorde mig ledsen och förtvivlad. Inte för min skull, utan för Charlies skull. Jag insåg att allt det som jag upplevt har hon framför sig.

Minnesbilderna som kom upp efter att ha läst dagboken gav mig rysningar. Jag vill inte att Charlie ska uppleva samma saker. Jag vill inte att hon ska ha druckit alldeles för mycket av en häxblandning med sprit som hon svalt ner med ljummen folköl i en mörk innerstadspark för att sedan börja kräkas och upptäcka att alla kompisar gått hem. Jag vill inte att hon ska vara nära att frysa ihjäl för att hon missat bussen iklädd en “helt rätt” men alldeles för tunn jeansjacka. Jag vill inte att hon ska ha en hand innanför behån som tillhör en kille hon egentligen inte gillar, men han är äldre och tuff och då säger man inte nej. Jag vill inte att hon ska gråta framför spegeln före skoldiskot för att hon tycker att hennes bröst är för små. Jag vill inte att hon ska ljuga för mig om vad som hände igår och sedan ha ont i magen för det. Jag vill inte att hon ska snatta underkläder bara för att det krävs för att vara med i det tuffa gänget. Jag vill inte att hon ska höra hur killarna i klassen fnissa åt henne när de upptäcker hennes första mensfläck i byxorna. Jag vill inte heller att hon ska ligga sömnlös med våt kudde av alla tårar för att hon blivit dumpad av killen som hon VISSTE var kärleken i hennes liv.

Kan jag skicka iväg henne till stallet under ett par år och låta hästarna ta de tuffa killarnas plats? Kan jag på något sätt få henne att älska skolan så mycket att biblioteket blir hennes hemmaplan och inte ungdomsgården? Eller måste man gå igenom allt det där för att bli en okej människa? Vem hade jag varit om jag inte upplevt mina tonår?

Jag trodde under min ungdomsperiod att jag var vuxen och att det var det som var livet. Som tur var blev det bättre och bättre med åren, jag blev äldre, men vuxen blev jag först den 4 juli förra året när jag födde min dotter Charlie.
Jag är så glad att jag är ute på andra sidan och nu har makten över mitt liv. Jag har njutit av det tills nu. Det är nu jag förstår hur maktlös jag egentligen blev den 4 juli förra året och det smärtar mig.

Långsamt glider hon ur mina händer.
Vi får helt enkelt flytta långt ut på landet. Så får det bli.
 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Just nu - 5 nr av mama + solprodukter för bara 199 kr. Köp nu!