Jennifer Hernandes gick på aurorasamtal under graviditeten eftersom hon var rädd för förlossningen. När det var dags tog det 17 timmar, men allt gick bra.

Jennifer Hernandez

Ålder: 32.

Familj:
Sambon Tony och dottern Vanessa, 4,5 månader.

Bor: Stockholm.

Gör:
Föräldraledig redovisningsekonom.

− Jag hade en normal förlossning men i stundens hetta kändes det inte så. Jag var tidigare med på min systers två förlossningar som var ganska svåra. Det gjorde mig så rädd att jag en tid hade ett aurorasamtal med en barnmorska under graviditeten.

Hur började din egen förlossning?
− Jag vaknade av en värk klockan 22 på fredagkvällen. På lördag morgon var det fem minuter mellan värkarna och då ringde jag förlossningen som sa till mig att ta det lugnt. Runt lunch trodde jag att vattnet gick men värkarna var oregelbundna. Vid tvåtiden orkade jag inte vänta mer, utan åkte in till sjukhuset (Danderyd) med Tony och min syster. Nu var det hennes tur att vara med på min förlossning!   
− Jag hade tur för barnmorskan som jag hade haft aurorasamtalet med hade precis gått på sitt skift. Jag gav henne förlossningsbrevet jag skrivit. Det visade sig att jag bara var öppen två centimeter och vattnet hade inte alls gått som jag hade trott. Då blev jag bara ledsen.

Vad hade du skrivit i förlossningsbrevet?
− Att jag ville ha smärtlindring med varmt bad, akupunktur, lustgas och sist ryggmärgsbedövning om det behövdes.

Hur gick det sedan?
− Vi var inne på bb i sjutton timmar innan Vanessa äntligen föddes. Det var skönt att både Tony och min syster var där så de kunde turas om att stötta mig. Jag fick smärtlindring i den ordningen jag skrivit i brevet. Varmt bad var jätteskönt men akupunktur funkade inte alls. Lustgasen tyckte jag var obehaglig för det snurrade och jag kräktes. Till slut var jag så trött och trodde jag skulle dö av smärtan. Jag bad om ryggmärgsbedövning och sedan stack barnmorskan hål på fosterhinnan för att vattnet skulle gå. Det var strax före klockan elva på lördagkvällen.
− På slutet satt jag på en pall med Tony ba­kom mig som stöd. Jag drog hårt i en handduk som en sköterska samtidigt drog i åt sitt håll. Det gav väldigt bra kraft till att orka krysta.
– Barnmorskans skift var på väg att sluta innan Vanessa kom men jag ville inte att hon skulle lämna mig och hon stannade kvar och gav mig all stöd jag behövde. Kvart över sju på söndag morgon föddes Vanessa, som vägde 4 345 kilo.

Hur har det gått efter födelsen?
− Medan jag hade värkar tänkte jag ”jag kommer aldrig få barn igen”, men när Vanessa väl var ute så tänkte jag ”jag skulle kunna göra om det närsomhelst!” Det var verkligen lycka och glädje att få en liten frisk tjej. Hon sökte bröstet direkt när hon kom upp på min mage och sedan dess har jag haft väldigt mycket mjölk.
− Jag hade en gigantisk mage under graviditeten och har elva kilos övervikt kvar. Jag har alltid varit en smal person så nu känns det konstigt att se mig i spegeln. Annars har jag återhämtat mig bra, säger Jennifer.

Vilket är ditt bästa tips till dem som snart ska föda?

− Läs inte en massa historier på nätet! Folk skriver så konstiga och hemska saker så att man bara blir rädd. Det går ju ändå inte att förstå hur ont det gör att föda barn. Och skriv ett förlossningsbrev om hur du vill ha din förlossning. Låt även din sambo läsa brevet så att han eller hon vet vad du skrivit ifall brevet tappas bort.

LÄS OCKSÅ:
”Li föddes i bilen”

”Livmodern sprack vid kejsarsnittet”

NUVARANDE ”Vi var på BB i 17 timmar innan Vanessa föddes”
NÄSTA ”Li föddes i bilen”