Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Missfall räknas! ”Det är inte okej att man ska gå och blöda i ovisshet”

Trots att ungefär var sjätte graviditet slutar i missfall pratas det fortfarande inte särskilt mycket om det. Detta vill tvåbarnsmamman Emily Comeau Hellsing, 33, ändra på genom Instagramkontot @missfallräknas.

Foto: Istock

Ungefär 15-20 procent av alla kända graviditeter, det vill säga där kvinnan vet om att hon är gravid, slutar i missfall, de flesta före vecka 12. Men trots att det är så vanligt upplever många kvinnor att det pratas för lite och att de känner sig ensamma i sin situation. Detta vill Emily Comeau Hellsing, 33, mamma till Moltas, 6, och Babs, 1,5, ändra på genom det nya Instagramkontot @missfallräknas. Emily fick själv två missfall 2016.

– Jag drabbades av en missed abortion (när fostret dör men inte stöts ut direkt, reds anm) i vecka 11 och blev sedan gravid igen, vilket slutade i ett tidigt missfall. Efter det blev jag gravid direkt vilket resulterade i Babs, berättar hon för mama.

Missfall – symptom

Blödning från slidan som kan innehålla en del slem, tunn vätska och ibland blodklumpar. 

Ont i underlivet eller magen, en smärta som liknar kraftig mensvärk.

 

En blödning under graviditeten behöver dock inte betyda missfall, men kontakta vården om du känner dig orolig. 

I samband med sitt första missfall chockades Emily av vårdens bemötande:

– Jag började plötsligt blöda i vecka 11 och hade ganska ont. Jag var hemma själv med min son just då så jag ringde 1177 som sa att det kan vara missfall, men att det inte var säkert. Jag undrade hur jag skulle göra och ville naturligtvis veta vad blödningen berodde på, men hon ville inte att jag skulle åka in för väntetiderna var så långa och ”missfall är ändå inget farligt”.

Emily, som var orolig och chockad, undrade hur hon skulle veta om det var ett missfall och vad hon i så fall skulle göra.

– Hon tyckte att jag skulle avvakta och åka in först om smärtan blev så intensiv att jag inte kunde stå upp eller om jag blödde igenom en binda på en timme. Jag sa ”Men om det är ett missfall, vad ska jag göra med det?” och då svarade hon att ”Det går bra att spola ner i toaletten”.

Fick åka in med ambulans

Emily accepterade inte uppmaningen, utan kontaktade flera gynekologmottagningar. Dagen därpå fick hon komma in på ett vaginalt ultraljud, där de kunde konstatera missed abortion. Hon fick tabletter för att sätta igång utdrivningen av fostret, vilket resulterade i en okontrollerad blödning.

– Jag fick till slut åka in med ambulans eftersom jag svimmade av blodförlust.

Efter upplevelsen ställer sig Emily kritisk till att missfall ses som något som kvinnor ska hantera hemma.

– Man förväntas ”vänta ut det” för att ”man märker om det är missfall” istället för att snabbt få svar på vad blödningen beror på.

Hur tycker du att vårdens rutiner ska förbättras här?
– Jag tycker att vi som börjar blöda under tidig graviditet ska ha rätt till snabb kontroll för att fastställa vad blödningen beror på. Det är inte acceptabelt att man ska behöva gå och blöda i ovisshet och fortsätta livet som vanligt.

”Det finns starka tabun kring missfall”

När Emily drabbades upptäckte hon att internet svämmar över av kvinnors berättelser om hur de chockats över vårdens bemötande vid missfall, och att de lämnats ensamma.

– Jag har länge funderat över vad jag skulle kunna göra för att belysa frågan, berättar hon, och nu har alltså instagramkontot @missfallräknas fötts.

I kommentarsfältet på kontot kan mammor dela med sig av sina upplevelser av missfall och vårdens bemötande, både för att ventilera sina känslor, och för att visa att ingen som drabbas är ensam.

– Det finns ju även starka tabun kring missfall, det är ingenting man pratar öppet om. Kvinnans reproduktion ses fortfarande som mystisk och tabubelagd och många drabbade känner skam.

Många väntar ju med att gå ut med sin graviditet till efter vecka 12. Tror du att det skulle bli mindre skam kring missfall om vi började berätta tidigare?
– Det tror jag! Är det inte bättre att man berättar direkt och i så fall kan få stöd och förståelse om det skulle bli missfall? Så fort man nämner missfall berättar flera kvinnor om sina erfarenheter, men om man försöker få fram siffror så saknas det. Det är tydligen inte tillräckligt viktigt för att undersökas närmare, vilket är symptomatiskt för kvinnovård, avslutar Emily.

Läs även: Tuva fick 12 missfall innan Elis kom
Läs även (från vår medlemssajt Vi Föräldrar): 14 frågor och svar om missfall