"Hon var så stor och färdig. Det kändes så tomt och snopet", säger Sara.
"Hon var så stor och färdig. Det kändes så tomt och snopet", säger Sara.

"Min dotter dog i nionde månaden"

Sara Marmsjö, 32, fick värkar i nionde månaden och åkte in till förlossningen för att föda sitt andra barn. I stället kastades hela livet omkull. ”Toves hjärtljud fanns inte där längre, hade någon lyssnat på min oro kanske hon hade levt i dag”, säger hennes mamma.

Sara Marmsjö, 32, möter mig med ett varmt leende på kafé Saturnus i Stockholm, där hon har parkerat sig vid ett bord med en stor latte mellan händerna. Hennes sorg syns inte utanpå, eller att det har gått nio månader sedan det värsta hände. Saras dotter Tove dog i magen i vecka 37, ett dygn efter att värkarna satt igång och hon åkt in till bb för att föda.

För Sara och hennes sambo Henrik, 36, var det självklart att skaffa ett syskon till Valter, nu fyra, när han var tre år gammal.– Syskon är väldigt viktigt för mig, jag har själv en otroligt nära relation till min syster. Vi är bästa vänner och affärspartners eftersom vi driver klädmärket Geggamoja tillsammans, säger Sara.

Hon blev gravid i juli 2010, strax efter att hon hade tagit ut spiralen. Eftersom hon har diabetes sedan tre år tillbaka blev hon inskriven på specialistmödravård.– Jag fick graviditetsdiabetes när jag väntade Valter och gick på specialistmödravård då också. Efter hans födelse så blev jag friskförklarad, men sex månader senare fick jag en infektion i kroppen som gjorde att diabetes typ 1 bröt ut.– Det var inga problem kring nästa graviditet, jag gick till specialistvården och kände mig trygg i det. Min enda oro var förstås vad min diabetes skulle innebära för mitt barn. Läkarna sa att jag inte behövde oroa mig, att de skulle hålla koll på att barnet inte blev för stort för det var det som kunde vara risken.

Sara kände sig lugn och graviditeten rullade på, hon gick till specialistmödravården med jämna mellanrum och mättes och kollade ctg (som kontrollerar fostrets hjärtfrekvens). Allting var bra. Men när det var två veckor kvar till planerat nedkomstdatum så kände Sara att hon förändrades.– Jag är vanligtvis en väldigt positiv person som aldrig klagar, men nu började jag gnälla över allt. Jag kände mig tung och färdig för att föda. Jag pratade med läkarna om att få bli snittad eftersom jag var orolig över att mitt barn skulle bli för stort, men läkaren tyckte inte att det fanns tillräckligt med skäl till det. Enligt ultraljudet som gjordes uppskattades barnet väga ungefär 4,2 kilo. De ville tidigast snitta om ytterligare två veckor om det kändes nödvändigt, två dagar innan beräknat datum.

Sara kände en inre oro och tyckte att bebisen kändes stor. Tre dagar efter läkarbesöket, en fredag, började hon få värkar. – Jag åkte hem från jobbet och käkade middag. Vi såg till att Valter fick barnvakt och sen åkte vi in till bb på Danderyds sjukhus. Jag hade värkar varannan minut.

#brDet som hände sedan är ett mardröms­scenario som sedan dess spelas upp för Sara om och om igen. – Vi är lyckliga och glada föräldrar som tror att vi ska få komma hem med vårt lilla barn, tills undersköterskan kopplar på ett ctg och det är helt tyst.Henrik var och lade pengar i parkeringsautomaten när Sara förstod att barnet var dött. Chocken blev total.– Det går inte att förklara hur det känns. Man spyr, man blir bajsnödig, man skriker rakt ut. Sedan kommer någon och säger till dig att nu ska du föda ut det här barnet som är dött, och vi bara tittade på läkaren som om hon vore dum i huvudet. Henrik skrek rakt ut och blev helt manisk och sa, ”Nej, det här går inte!” Men sjukhuspersonalen var så otroligt professionella, de får en ändå att förstå att det är bästa sättet.

Sara var öppen sju centimeter och efter många kaossamtal med personalen så kom Saras syster och pappa dit för att stötta och vara med under förlossningen, så även Henriks bror.– Att föda ett dött barn är ännu jobbigare, eftersom barnet inte hjälper till som vid en ”normal” förlossning. När det var dags att krysta så fastnade Tove.– Det blev ett enormt trauma, för hon satt fast i 32 minuter. Min syster som var med var fantastisk, det var framför allt Henrik som behövde hjälp, han hängde över sängen som ett vitt lakan, helt chockad. Som kvinna tror jag att man blir så inne och fokuserad på det man ska göra. I min värld var det här så bisarrt och jag hade hela tiden hoppet om att det var fel, jag tänkte att mitt barn skulle komma ut och att det självklart kommer att leva.

Det var en stor tjej som vägde 5,2 kilo; Tove Skruttan Sidenbladh.– Hon såg ut som en tremånadersbaby. Hon var så stor och färdig. Det kändes så himla tomt och snopet. Samtidigt som vi var väldigt lyckliga för vi hade fått ett litet barn. Jag har ett fotografi på mig själv där Tove kommer upp på mitt bröst och jag ser så himla lycklig ut. I efterhand undrar man hur jag kunde le, men jag gjorde ju det för jag hade äntligen fått träffa mitt barn. 

Tove föddes på natten den 9 april och Sara och Henrik fick ha henne hos sig i flera dygn. – Vi bara grät, det var litervis med tårar som kom. Allting annat blev så oviktigt. Det var en mörk första natt. Vi tog sömntabletter och lade oss på huvudkudden med Tove intill oss. Jag sa till Henrik att jag hoppas att när vi vaknar i morgon bitti så var det här bara en dålig mardröm. Det kändes så himla overkligt. Jag ville bara trolla bort tiden... Det här finns inte, det har inte hänt, det går helt enkelt inte att förstå vad som pågår. Vi som skulle komma hem med ett barn och inte åka hem med en tom bilbarnstol.Dagen efter var Sara tvungen att opereras för hon hade spruckit så mycket. – På lördagen vaknade jag upp med jättekonstiga känslor. Framför allt tänkte vi på vad vi skulle säga till Valter. Vad säger man till en 3,5-åring som har bäddat till lillasyster och längtat efter att han ska få bli storebror?

Sara och Henrik beslutade ganska snabbt att Valter skulle få träffa sin lillasyster.– Det var väldigt fint, han var så stolt. Vi berättade att Tove inte lever och att hon är i himlen nu. Jag tror att han förstod på sitt sätt. Nu i efterhand pratar han om Tove varje dag, om vad hon skulle ha tyckt om och han frågar om nästa bebis ska bo hemma hos oss eller som Tove, i kyrkan. Det känns skönt att det inte finns några tabun kring att prata om henne.

#brDe valde också att låta vänner och familj träffa Tove i förlossningsrummet.– Jag tror att vi båda är ganska rationella människor. Vi kände att familj och vänner lättare kunde förstå vad vi går igenom om de fick träffa Tove. De har bara sett magen och det är redan så abstrakt som det är. Så det var väldigt viktigt för oss att de som ville skulle komma dit och få förståelse för vem vi sörjer. 

Sara och Henrik hade fått ett förlossningsrum med utgång till parkeringen som de fick behålla. Vänner och familj kunde komma och gå som de ville.– Sjukvårdspersonalen var nog inte så vana vid att man tog dit så mycket folk, men de var imponerade och tyckte vi gjorde rätt. Det innebar ju att vi slapp en massa jobbiga möten sedan. Vi tog allt på tre, fyra dagar i stället för att behöva springa på folk på stan och förklara om och om igen. Jag tror inte på att ensam är stark. Genom att ta hjälp av sina vänner underlättar man för sig själv. Till och med Valters gammelmormor och gammelmorfar var där, totalt över sjuttio personer. 

Direkt efter förlossningen kom tankarna på vems fel det var. Sara anklagade sig själv.– Hade jag ätit något fel? Hade jag stressat för mycket? Hade jag jobbat för mycket? Jag hittade på allting jag kunde för att attackera mig själv. Det är tydligen vanligt att man vill hitta en syndabock och enklast är att anklaga sig själv. Det är många tankar... När jag tittade i min journal insåg jag att jag hade träffat så många som åtta, tio läkare under min graviditetet med Tove, vilket känns extra allvarligt när man går på specialistmödravård. Alla läkare har följt den medicinska handlings­planen, men med den organisationen som är och den tidsbristen, som jag tycker finns överlag inom vården, så lärde ingen av dessa läkare känna mig som patient. 

Sara kände att ingen läkare tog på sig helhetsansvaret för henne, utan skyfflade frågorna vidare till nästa och nästa att ta beslut.– Jag skrev ett brev till de ansvariga efteråt och berättade vad jag tyckte och att utgången kanske hade blivit annorlunda om någon förstått mina signaler, min oro och lyssnat på mig och det jag kände.

Natten mellan lördag och söndag fick Sara och Henrik lämna ifrån sig Tove.– Det var nästan det värsta av allt, man känner sig som en jävligt dålig förälder när man måste lämna sitt barn på det viset. Tove fick ligga i ett kylrum på sjukhuset.

#brSå småningom kördes lilla Tove till obduktion. Efter två veckor kom provsvaren. Det fanns ingen förklaring till Toves död. Hon var en helt frisk liten flicka. – Min teori är att hon blev för stor och hennes lilla hjärta orkade inte. Jag har också förstått att det kan spela in om man sover på höger sida i slutet av graviditeten, vilket jag gjorde, och då kan man täppa till blodtillförseln, säger Sara.– Jag minns att jag sov på höger sida även sista natten. Värkarna satte igång när hon var död.

På sätt och vis var det ännu värre att få veta att Tove var helt frisk.– Det var alltså helt jävla onödigt. Det är jobbigt med ovissheten. Varför dog hon? Jag känner att man förlitar sig för mycket på tekniken i dag, på till exempel ultraljud som inte är hundraprocentiga. Man borde tänka ett steg längre i sådana här specialfall. Jag tycker också att man måste lita och lyssna mer på kvinnans intuition, när man känner att det inte är som det ska då ska man söka hjälp. Läkarna måste ta det på allvar. 

Sara menar att mammor i alla år också har fått höra att barnet mot slutet av graviditeten inte rör på sig så mycket, något som nya rön genom Spädbarnsfondens forskning visar inte stämmer.– Det gör ju också att mammor som reagerat på att barnet inte rört sig fått höra att det inte är någon fara. Nu går ny information ut, men det är fortfarande många som tror att det ska vara så. 

Sara och Henrik åkte hem på måndagen, utan sitt barn.– Det var en väldigt bisarr känsla. En saknad och en tomhet efter någon som inte varit där. Det är en väldigt svår saknad att beskriva. Vad är det vi saknar? Vad är det vi sörjer? Jag hade ju burit på henne i nio månader och kände henne på mitt sätt. Kompisar kom hem till oss i början och erbjöd sina tjänster som att handla och hjälpa till med Valter. Men det enda vi ville var att vara med Valter, han var vår livlina.

Sara och Henrik valde att ha en begravning för Tove med vänner och familj.– Hon hade på sig extra fina kläder från Geggamoja som jag hade lagt undan. I kistan låg en filt, en bild på oss, en teckning från Valter och en liten nalle som hon hade fått. Vi ville ha en ceremoni i livets glada tecken med mycket barn och sång. Det var en stämning av sommar och skolavslutning. Det var både vackert och fruktansvärt jobbigt, men värdigt. Sedan åkte vi hem och hade världens bullkalas.

Tiden sedan Tove dog har varit ett svart hål.– Det är lite läskigt, våren och sommaren är ett töcken utan klara minnesbilder. Jag kommer aldrig att acceptera vad som har hänt, men nu har jag lärt mig att hantera det. Förut var det ett sår och nu måste jag lära mig hantera ärret. Jag tänker på Tove hela tiden. För alla andra har livet gått vidare, men jag och Henrik står kvar med vår sorg. Det är svårt, alla vill ha ett lyckligt slut, men det blir aldrig något lyckligt slut. På sätt och vis är sorgen värre nu än för nio månader sedan. 

Snabbt efter att Tove dog bestämde sig Sara och Henrik för att försöka bli gravida igen.

 

– Men bara för det så har vi inte blivit det. Det är klart att det är jobbigt, särskilt som Valter bara pratar om att han vill ha ett syskon hela tiden, men man måste försöka släppa det och hoppas att det händer. Samtidigt så tror jag att den dagen vi blir gravida igen kommer det att komma upp väldigt mycket känslor. Känslor och tankar om vad vi faktiskt har förlorat.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Just nu - 5 nr av mama + solprodukter för bara 199 kr. Köp nu!