Lisa, 31, drabbades av HG: ”Jag hatade att vara gravid”

Nyblivna mamman Lisa, 31, drabbades av hyperemesis gravidarum när hon väntade sin son. I en läsarkrönika skriver hon om hur jobbigt det är att kräkas i nio månader, men ifrågasätter även varför det inte forskas på sjukdomen.

”J

ag vet inte vilken bild jag hade av att vara gravid, men inte blev det som jag tänkt. Från att ha haft karriärfokus, ha tränat flera gånger i veckan, haft en fullbokad kalender både jobbmässigt och privat blev jag totalt nedslagen och isolerad.

hyperemesis-gravidarum-gravid-illamående-Lisa-ultraljud

Äntligen är du ute!

Illamåendet började i vecka 5. Jag fick höra att det vanligtvis går över i vecka 12. När den milstolpen kommit började folk peppa genom att säga att det nog går över i vecka 20. I vecka 29 blev det något bättre men bra blev det först efter förlossningen.

Lisa Tisell
Ålder: 31.
Familj: Sambon Johan och sonen Matteo, 6 veckor.
Bor: Göteborg.
Gör: Föräldraledig från jobbet som evenemangschef.

Illamåendet kom som en chock. En dag kom jag inte upp ur sängen och fattade inte omfattningen av vad som höll på att hända i min kropp. Jag tog mig till jobbet men fick gå hem efter några timmar. Jag tog med mig datorn hem, sa att jag kunde jobba resten av dagen hemifrån. Den datorn kom inte tillbaka till jobbet på väldigt lång tid. Inte jag heller.

Det var tidigt i graviditeten så jag höll den hemlig för mina kollegor. Jag arbetade hemifrån i början. Skötte mitt jobb liggandes på golvet, i soffan eller sängen. Fick trycka ”ljud av” i mina telefonmöten när jag behövde spy.

Till slut berättade jag för min chef vilket var det bästa jag kunde göra. Efter hans påtryckningar gick jag med på att sjukskriva mig men jag kunde inte ta mig till läkaren som låg 500 meter bort, utan behövde skjuts dit.

hyperemesis-gravidarum-gravid-illamående-sjukhus-dropp

Jag brukar förklara mitt tillstånd som att vara nyårsbakfull med en blandning av magsjuka – varje dag! Jag hade symptom som illamående, kräkningar, trötthet, migrän, livlöshet och låg energi. Hinken att spy i var med mig i varje rum och jag blev inlagd på akuten med dropp de dagar då jag inte fick behålla någon mat. Allt fokus har legat på mitt mående under graviditeten, att ta en dag i taget. Min sambo har fått ta hand om mig då jag inte klarat de mest vardagliga saker som att laga mat eller ta mig utanför dörren.

”Jag hade aldrig hört talas om hyperemesis gravidarum”

Jag undrade hur jag skulle orka, jag ville inte mer. Vem var jag, jag hade tappat bort mig själv. Mina första frågor till
barnmorskan innan jag blev sjuk var om jag kunde träna som vanligt när jag var gravid. På jobbet tänkte jag att jag kör på fram till dagen jag ska föda. Jag hade verkligen
ingen aning om hur det kunde vara, för jag hade aldrig hört talas om hyperemesis gravidarum, HG, det vill säga allvarligt gravidillamående.

hyperemesis-gravidarum-efter-förlossningen

Om jag tyckte synd om mig själv? Vissa dagar, absolut. Men de jag verkligen tycker synd om är de drabbade mammor som ska ta sig igenom detta utan det stöd från omgivningen och ekonomiska tryggheten som jag har haft. Ingen kan ge svar på varför vissa kvinnor drabbas och den enda medicin jag fick ta gick inte under något högkostnadsskydd. Tänk om jag haft eget företag, flera barn eller knapp ekonomi för att få det att gå runt. Hur hade jag då tagit mig igenom en sådan här situation, när kroppen stängs av helt?

”Varför finns det ingen hjälp att få? Är det för att det är en kvinnoåkomma?”

Efter att ha träffat flera olika läkare och pratat med
barnmorskan testade jag olika sorters lindring såsom tillskott, medicin, akupunktur med mera. Inget hjälpte, men kostade gjorde det. Varför finns det inga svar eller hjälp att få? Är det för att det ändå kommer gå över efter nio månader och därmed inte ses som värt att forska på? Eller för att det är en kvinnoåkomma?

hyperemesis-gravidarum-gravid-illamående-LIsa

Matteo kom sex dagar för tidigt och nu njuter Lisa av mammalivet.

Jag tyckte inte att det var fantastiskt att vara gravid, jag hatade det. Men jag tycker att det är fantastiskt att nu ha blivit mamma. En kväll i slutet av mars hade jag sagt till några vänner att jag mådde så bra, bättre än vad jag mått under hela graviditeten. Samma kväll gick vattnet! Sex dagar före beräknad BF föddes vår son och vi är nu världens lyckligaste.

Visst är det mycket nytt och sömnlösa nätter men illamåendet har försvunnit och min energi är tillbaka. Nu har vi även fått beviset på att alla sjukdomsdagar var värda det!”

Läs om Ingrid som även hon har drabbats hyperemesis gravidarum.  


Missa aldrig några gravid-artiklar: besök mama.nu varje dag!