Att bli tvåbarnsmor innebär ofta en stor omställning. För Linda kantades den första tiden efter lillebrors födsel av tvångstankar och depression.

Linda Wieland, 40, är mamma till Christian, 8, och Ángel, 2, och drabbades som nybliven tvåbarnsmamma av en depression. Idag har hon fått hjälp att gå vidare, och vill med sin ärliga krönika ge andra mammor stöd: ”Om jag kan hjälpa en enda mamma med min text är det värt det”.

”D

et känns nästan som att folk tycker man är konstig om man mår dåligt efter att man fått barn. Allt ska ju vara så underbart och man ska flyta runt på rosa moln. För det är ju så det bör vara. Men inte för alla. Inte för mig.

Jag hade önskat att någon berättat för mig om hur dåligt man kan må efter en graviditet. Inte om baby blues, som vi fick information om, utan baby blues upphöjt i tio.

depression-forlossning-kvinna-mamma-utomhus

För Linda var det viktigt att komma ut.

Själv fick jag svår ångest efter mitt andra barn och kände mig tvungen att ha kontroll över såväl barnen som hemmet. Mitt kontrollbehov som jag alltid haft blev ännu värre. Jag grät varje dag. Gråten kunde komma precis när som helst. Det enda som hjälpte var att gå ut, hur kallt det än var. Jag kände mig instängd i mitt eget hem och min egen kropp.

”Jag bad aldrig om hjälp, då visade jag ju att jag var svag”

Jag trodde att jag skulle hinna ta hand om två barn och ett hem ensam. Hemmet skulle vara kliniskt rent. Jag dammsög och plockade varje dag. Allas kläder skulle vara tvättade. Jag kunde till och med känna mig tvingad att ställa glasen i skåpet i speciella rader. Gjorde inte min sambo likadant blev jag ännu mer stressad och fick ångest. Jag bad aldrig om hjälp, då visade jag ju att jag var svag.

depression-forlossning-kvinna-mamma-tvatta

Städa blev ett sätt för Linda att behålla kontrollen.

Jag kunde ha tusen bollar i luften men inte bli färdig med någonting. Jag pratade till och med så fort och osammanhängande att min sambo inte förstod vad jag sa. Ibland gjorde jag så många saker samtidigt att jag fick ont i hjärtat. Allt detta för att stilla min ångest. Men det förvärrades istället.

Sitta ner och ta det lugnt kunde jag absolut inte. Tillåta mig själv att känna efter hur jag mådde fanns inte heller på kartan. Och fick jag tid över efter alla måsten straffade jag mig själv med att till exempel klippa gräsmattan.

”Jag kände mig så ensam, som en dålig mamma, och blev arg på mig själv över att jag mådde dåligt”

Att jag skulle få torgskräck efter graviditeten hade jag inte räknat med. Jag hade otroligt svårt att umgås med andra människor. Något jag däremot var bra på var att hålla uppe en lycklig fasad.

Att storebror skulle bli svartsjuk på mig när lillebror föddes var jag inte heller beredd på. Jag trodde snarare att han skulle visa svartsjuka mot bebisen, men honom avgudade han. Mot mig blev han som förbytt och sparkade, spottade, skrek och slogs – min vanligtvis så fina kille!

Jag trodde självklart att allt var mitt fel. Jag kände mig så ensam, som en dålig mamma, och blev arg på mig själv över att jag mådde dåligt. Jag var ju starkare än så, tyckte jag.

depression-forlossning-kvinna-2-barn

Storebror reagerade med ilska mot mamma när lillebror kom till världen.

Jag insåg även att det var på grund av min depression, stress och ångest som min äldsta son fick nässelutslag. Han sa flera gånger åt mig att sluta stressa: ”Jag önskar att du var som förut mamma, innan lillebror kom”. Tänk er känslan när ens 6-åring säger så!

Vändningen började när jag bestämde mig för att jobba några veckor och bara få vara Linda. Få lite distans till mammarollen. När jag sedan bröt ihop på bvc fångade sjuksköterskorna upp mig och satte in hjälp.

Någon exakt diagnos har jag inte fått, men psykologen pekar på förlossningsdepression och utmattningsdepression. Jag fick ångestdämpande mediciner utskrivna men trodde inte att jag behövde dem. Idag önskar jag att jag börjat med dem tidigare.

Nu vill jag till andra i samma situation säga: Det finns hjälp att få! Om du blir erbjuden hjälp – ta den direkt! Jag önskar inte någon att må så dåligt som jag har mått.

”Jag har insett att hemmet inte behöver städas varje dag utan att det är viktigare att lägga den tiden på barnen”

Idag mår jag bättre även om jag fortfarande har dåliga dagar. Jag har accepterat att jag mår bra av att få jobba ibland och komma ifrån vardagen och barnen, och jag älskar inte mina barn mindre för det.

Jag har insett att hemmet inte behöver städas varje dag utan att det är viktigare att lägga den tiden på barnen. Den förlorade tiden med min familj kommer jag tyvärr aldrig få tillbaka…”


Har du en berättelse att dela med dig av? Mejla minstory@mag.bonnier.se

NUVARANDE Linda, 40: Jag fick ångest om jag inte var världens bästa mamma
NÄSTA Dags för nytt jobb efter föräldraledigheten? Undvik dessa 5 misstag