"Det är en sådan ynnest att få ha henne", säger Jaana Helgesson, 46, som äntligen blev mamma igen efter 18 år.
"Det är en sådan ynnest att få ha henne", säger Jaana Helgesson, 46, som äntligen blev mamma igen efter 18 år.

Jaana blev mamma igen vid 43

Statistiken talar sitt tydliga språk – vi blir allt äldre när vi får barn. Jaana Helgesson, 46, hade alltid drömt om att ha tre, men det blev en lång väntan på dottern Göta, 3,5. ”Om man ska hinna med allt först, blir man till slut för gammal för bebis”, säger hon.

Lilla Göta, 3,5, är på dagis, hennes pappa Jerker Ahlenbäck, 49, jobbar i Stockholm, men det är ändå ganska livat hemma hos mamma Jaana Helgesson, 46, i Karlskoga, som har hyfsat fullt upp med övriga familjen bestående av fyra engelska bullterrier samt foxterriern Sickan. Jaana har även en vuxen och utflyttad son, Simon, 21, således 18 år äldre än sin lillasyster.– Det känns inte som att jag är tvåbarnsmamma, utan 1+1-mamma, eftersom de båda har vuxit upp och växer upp som ensambarn, säger Jaana.

Hon minns första förlossningen med Simon som ”helt underbar”.– Så fort jag hade klämt ut honom så tänkte jag, att det här vill jag göra igen! Under flera år kunde jag ligga bredvid Simon när jag nattade honom och håret reste sig i nacken när jag tänkte på hur det var när han kom, för att det var så häftigt, berättar Jaana.

Att det kunde dröja innan nästa bebis var hon beredd på, till och med planerade att det skulle få ta sin tid.– Jag ville att Simon skulle få känna att han var liten. Då, jag var 25 när jag fick honom, var det populärt att man skulle ha andra barnet inom två och ett halvt år, men det ville inte jag. Dessutom kommer Simons pappa från en familj med sju syskon, så han var nöjd med bara ett barn.

Efter elva år tog det slut mellan Jaana och Simons far. Hon inledde en ny relation, som varade i åtta år. Den mannen hade en dotter sedan tidigare och tyckte att med Jaanas Simon var barnkvoten fylld.– Men jag var inte färdig, säger Jaana.– Jag har alltid tänkt tre barn. Nu ser det ut att bara bli två och det är väl gott så, men ja, jag ville ha tre.

Hon genomled flera fördröjda missfall (”missed abortions”), när det döda fostret kan ligga kvar i livmodern i flera veckor innan det stöts ut, utan att kvinnan märker någonting annat än att graviditeten verkar fortskrida. Jaana och hennes dåvarande man gled allt längre ifrån varandra och hon tröstade sig med sina djurbebisar.– Jag skaffade på mig hund efter hund efter hund, men de ersätter inte ett barn, säger Jaana.

Däremot ledde vovvarna till hennes pappa.– Jerker kom och köpte en valp av mig och så blev vi kära, förklarar Jaana enkelt.

Jerker hade varit singel i 13 år när han och Jaana träffades. Lite halvmärkligt, kunde hon inte låta bli att tycka.– Jag undrade vad det var för fel på honom, han ser bra ut, men han sa: ”Det är inga fel!”

Jerker var till och med så rätt att han, då 44, tyckte det började bli dags att tänka på barn. Men efter att ha försökt ett halvår hände fortfarande ingenting.– Ett halvår är inte lång tid, men det är väldigt lång tid när man är över 40 och vet att man kan få barn, säger Jaana.

Hon hängde på de webbaserade familjeforumen och fick via sin ”mamma 40 plus-tråd” tips om att besöka en känd akupunktör som specialiserat sig på fertilitetsbehandlingar.– Jag var väldigt skeptisk, men tänkte att det är väl värt att försöka, säger Jaana.– Jag fick gå dit tio dagar efter varandra. Efter fem var jag helt blå på låren och när jag inte var där, tänkte jag bara på när hon skulle sticka nålar i mina blåmärken igen, så jag föreslog att det kanske räcker med sju dagar?

Jaana skrattar.– Då blev hon jättearg! Hon sa, ”Jag är framgångsrik doktor, det är inte du”. Så det var bara att masa sig dit. Jag kände mig skitdum. Men det gjorde så ont. 

Nålkuren kostade 3 500 kronor och då ingick kapslar ”med något svart, lakritsartat gjort av örter” som Jaana skulle äta.– Det var som stora bubbelgum. Har du ätit memma (en finsk dessert, reds anm.) någon gång? Lite åt det hållet. Sedan fick jag ägglossning så att jag gick dubbelvikt. Det var något i hästväg! När jag fick ägglossning sa akupunktören: ”Nu ska du hem och jobba!”

Jaana, då 42, och Jerker, 46, blev gravida med en gång.– Jag kunde inte tro att det var sant, säger Jaana.– Jag hade förberett mig på att efter nästa mens får jag gå till akupunktören igen. Men här var det en prima unge på gång.

På grund av Jaanas tidigare komplikationer blev hon inskriven på specialmödravården. De gjorde kub- och nupptest, men inte fostervattenprov.– Nej, vi vågade inte, i och med att jag haft så många missfall, vi förlitade oss på de andra testerna. Graviditeten var toppen och jag mådde som en prinsessa hela tiden. Oförskämt bra. Graviditeten med Simon var likadan, eller, med Göta började jag få sammandragningar tidigare. Annars var det väldigt okomplicerat. Hon var så otroligt, otroligt, otroligt efterlängtad.

Jaana skrev noga ned i sitt förlossningsbrev hur hon ville ha det. Att bebisen inte skulle avnavlas tidigt (”det blev en del gnissel om det”) och att hon ville ha så lite folk i rummet som möjligt, helst skulle bara Jaana och Jerker vara där.– Jag hade skrutit för Jerker hur underbart det är att föda barn, men Götas förlossning var inte alls så. Personalen kom in flera gånger och frågade om det var okej att ta in en elev, så jag fick säga nej gång på gång. Det var det där risktänkandet också (när kvinnor över 40 föder barn betraktas det av sjukvården som en riskförlossning, reds anm.), med massa dropp och ett kemiskt laborerande, de ville tvinga på mig bedövningsmedel. När Simon kom födde jag naturligt, fick bara lokalbedövning när jag blev hopsydd.

Efter att Göta anlänt förlorade Jaana mycket blod. Livmodern drog inte ihop sig och hon svimmade sittande i sängen med sin lilla flicka i famnen.– Rätt som det var så vaknade jag av att hela rummet var fullt av folk, så vi blev kvar på bb:s specialistmödravård några dygn.

Men det gick bra och Göta växte som hon skulle, Jaana ammade tills dottern var 13 månader och tycker att hon i dag är en förälder som sätter tydligare ramar än förr.– Jag vågade inte ta några konflikter med Simon, säger Jaana.– Jag hade dåligt samvete för honom av någon anledning. När vi spelade spel lät jag honom vinna, förstår du vad sjukt? Man ville vara lite bussig. Mot Göta är jag mer bestämd och hon blir mycket tryggare av det. 

Däremot tycker Jaana det är viktigt att man ”skaffar barn medan det finns tid”.– För det är görligt det här med karriär, även efter att man har fått barn. Jag utbildade mig till copywriter när jag hade fyllt 30 och hade stort hus och tre hundar och en son. Det kan bli ett litet helvete att försöka få barn när man har rest, utbildat sig och jobbat. Då kanske det inte blir någon bebis, för att man hunnit bli för gammal.

Men det blev en gång till för Jaana. Och hon är evigt tacksam för det. 

 

– Jag njöt mycket när Simon var bebis också, för jag tänkte att den tiden inte kommer tillbaka. Så tänker jag nu också. Men med Göta – det är en ynnest att få ha henne.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Just nu - 5 nr av mama + solprodukter för bara 199 kr. Köp nu!