Förlossningskliniker stängs och flyttas, barnmorskorna går på knäna och larmar om och om igen om att de inte hinner med. Samtidigt ökar antalet förlossningsskador markant. Läs mer i senaste numret av mama, och använd gärna hashtaggen #släppinmigpåbb. Nu har vi fått nog!

Jag skulle gärna vilja ha ett tredje barn inom de närmsta åren. Men ärligt talat vet jag inte om jag vågar så som förlossningsläget ser ut i Sverige just nu.

För tre år sedan startade landets barnmorskor Barnmorskeupproret, de varnade för att resursbristen påverkade säkerheten för både mammor, barn och barnmorskorna själva. Vad hände sedan? Enligt Dagens medicin, som granskade barnmorskornas verklighet nu några år senare, hände det … ingenting.

Jag själv har haft tur. Jag har fått plats direkt när värkarna börjat komma och jag ringt in till den förlossningsklinik jag valt. Jag har fått ett riktigt rum med en riktig säng. Jag har haft en barnmorska på plats under större delarna av mina förlossningar och jag har fått den smärtlindring jag bett om. Jag har sluppit vara rädd. Jag har haft en enorm tur som fått den förlossningsvård varje födande kvinna borde få.

Till stor del tror jag att detta beror på att båda mina barn har fötts under vintern. Jag har sluppit undan sommarkaoset som råder på förlossningsklinikerna runtom i landet, det ena året värre än det andra. Jag har liksom vänner inte tvingats föda ensamma i en skrubb, eller tvingats sätta sig i bilen och åka tio, tjugo mil för att få en förlossningsplats. En tvillingmamma i Söderhamn, vars vatten gick i vecka 31, fick till slut plats på Gävle förlossningsklinik, efter att först ha blivit nekad plats på densamma, och därtill nekad plats i Hudiksvall, Sundsvall, Falun, Uppsala och Västerås, skriver helahalsingland.se. Den mamman hade tur och fick hjälp i sista minuten, och tvillingarna klarade sig. Sådan tur hade tragiskt nog inte tvillingmamman i Nynäshamn, rapporterar bland annat Expressen. Ensam, med värkar och rinnande fostervatten, tvingades hon åka pendeltåg för att ta sig till ett sjukhus som kunde hjälpa henne … De tvillingarna klarade sig inte.

Det är ofattbart att förlossningsvården inte har större marginaler, att de inte kan garantera oss kvinnor plats, resurser och säkerhet när det är dags för oss att göra det största i livet: föda barn.
Utöver detta har förlossningsskadorna ökat – i Sverige skadas födande mest i Europa. Enligt forskning minskar en närvarande barnmorska riskerna, men personalbristen gör att barnmorskorna inte hinner med.
Andelen kvinnor som privat anlitar barnmorskor och doulor för att medverka vid sina förlossningar har aldrig varit så hög, man känner sig inte längre säker på att få en barnmorska på plats som tryggt guidar en igenom förlossningen. Ett exempel är bloggaren Paula Uribe som efter sin första förlossning med Molly, nu 3, valde att anlita en doula när det var dags för Leonore att födas för ett halvår sedan.
”Jag skrek när vi lämnades ensamma, ’tänk om bebisen kommer nu så är det bara Hugo och jag här inne’. Den rädslan gjorde att vi kom fram till att vår familjevän nu ska bli vår doula” skrev hon på sin blogg inför sin andra förlossning.

Nej, nu får det vara nog. Hur högt måste vi skrika för att någon ska lyssna?

Text: Anastelle Wieslander

mama nr 6

Artikeln är tidigare publicerad i mama nr 6 2016, som finns ute nu!

#släppinmigpåbb

Känner du igen dig? Är du orolig? Berätta gärna om dina upplevelser och hashtagga #släppinmigpåbb och @tidningenmama.

NUVARANDE Förlossningskrisen är ett faktum: Det räcker nu!
NÄSTA Småbarnsmamman gör parodi om sina dagdrömmar – vi gråter av igenkänning!