Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Wanna, 32: Jag blev gravid igen när jag hade en förlossningsdepression

När Wanna Humble, 32, välkomnade sin första son Uffe i december 2015 kände hon ingen kärlek till sitt barn. Hon hamnade i en djup förlossningsdepression, samtidigt som hon blev gravid igen. Med egna ord beskriver hon sin tuffa tid, och hoppas kunna hjälpa andra med sin berättelse.

Jag och min sambo var väldigt glada över att bli föräldrar när vi fick reda på att jag var gravid. Beräknat födelsedatum för den lille pojken blev på självaste julafton 2015 och vi kunde inte tänka oss en bättre julklapp. Jag mådde inte så bra med alla krämpor men jag kände en sådan lycka inombords inför vårt kommande barn.

Några dagar efter julafton föddes Uffe. Förlossningen tog ungefär tio timmar från att vi kom in tills han var ute. Processen var jobbig och jag blev utmattad och trött. Till sist beslöt personalen att han skulle komma ut med sugklocka, och plötsligt var det fullt med människor i rummet, men det gick bra.

När jag tittade på mitt barn kände jag inte att han var min, utan att hans ”riktiga” mamma snart skulle komma och hämta honom
mama-läsaren Wanna Humble med sönerna Ebbe och Uffe.
mama-läsaren Wanna Humble med sönerna Ebbe och Uffe.

Jag var glad att han var här, men kärleken till honom kände jag inte. Amningen fungerade inte alls som jag hade tänkt och jag började må psykiskt sämre. Jag har lidit av psykisk ohälsa under halva mitt liv så jag kände igen tecknen och bad om hjälp på BVC, som hjälpte mig att komma i kontakt med BUP.

När jag tittade på mitt barn kände jag inte att han var min, utan att hans ”riktiga” mamma snart skulle komma och hämta honom. Det var oerhört jobbigt, men jag lyckades ändå ta hand om honom eftersom jag hade modersinstinkten. Jag ammade, bytte blöjor, klädde honom, gick på promenader, vaggade, sjöng och tog hand om honom som om han vore min egen, fastän jag inte kände att han var det.

[adSpace placement="manual"]

En av anledningarna till förlossningsdepressionen var att jag adopterades från Thailand som 3,5-åring. Nu ville jag ge min son allt jag själv inte fick när jag bodde på barnhemmet och mest låg i spjälsängen. Jag ville tillfredsställa honom så fort han pep, eftersom jag var rädd att han skulle ta skada om han inte fick närhet och uppmärksamhet på en gång. Detta resulterade i att jag blev mer stressad och mådde sämre.

När min son började med ersättning kände jag mig fri. Jag kunde göra saker på egen hand utan att känna mig stressad och fast.

Det som var mest jobbigt under den mörkaste perioden i min förlossningsdepressionen var att jag blev gravid igen och inte visste om jag ville behålla barnet. Jag kände mig redan otillräcklig som mamma och mådde ju så fruktansvärt dåligt, men jag valde ändå att behålla barnet eftersom jag inte kunde göra abort när jag visste vad som skulle komma – en människa, en till liten varelse.

MISSA INTE MAMAS NYA ONLINEKURS: Sova hela natten – ge ditt barn bättre sömn utan sömnmetoder

Jag började gå i en terapigrupp på BUP en gång i veckan där jag fick hjälp och stöttning och svar på mina frågor. Efter fyra månader bestämde jag mig för att sluta amma, eftersom jag kände mig så låst och upplevde amningen som jobbig. När min son började med ersättning kände jag mig fri på något sätt. Jag kunde göra saker på egen hand utan att känna mig stressad och fast. Efter ett halvår började jag känna kärleken till mitt eget barn, att jag var hans mamma, och det var fantastiskt. Då började jag också känna en längtan efter den nya bebisen i magen.

Jag var mer närvarande och kände mig lugnare och starkare inför denna förlossning

Natten till den sista november 2016 kom lillebror Ebbe till världen. Förlossningen gick relativt fort den här gången också, men denna gång tog jag epidural och det var så skönt. Min sambo var också mer delaktig denna gång och hjälpte mig igenom varje värk med hjälp av strykningar och smekningar på ryggen. Jag var mer närvarande och kände mig lugnare och starkare inför denna förlossning.

Lillebror kom tio timmar efter att vi blev inskrivna och jag födde honom vaginalt på knä. Den känslan var helt magisk och jag kände mig stolt och mycket gladare den här gången.

Wanna med Uffe respektive Ebbe. Det är endast 11 månader mellan bröderna.
Wanna med Uffe respektive Ebbe. Det är endast 11 månader mellan bröderna.

När vi hem var storebror, som bara var 11 månader, helt fantastisk mot sin lillebror. Amningen och nätterna gick mycket bättre och lättare den här gången och jag kände mig tryggare som mamma. Trots det började jag i terapigruppen efter två månader för att förebygga en eventuell förlossningsdepression. Jag kände mig orolig och började må sämre men hamnade inte lika djupt denna gång. Förmodligen för att jag har ett större nätverk som hjälper och stöttar mig.

Idag mår jag bra och är så tacksam över mina pojkar och att de förhoppningsvis har varandra resten av sina liv.

Uffe och Ebbe hälsar på varandra för första gången.
Uffe och Ebbe hälsar på varandra för första gången.