Sara födde ensam hemma på badrumsgolvet

Sara Schörling

Min andra graviditet var efterlängtad och välplanerad. Jag är ensamstående men hade en stark önskan efter ett barn till och ett syskon till min son Egil, född 2013.

Jag blev gravid genom insemination på en klinik i Danmark. Trots min relativt höga ålder (40) tog det sig på andra försöket. Hela graviditeten var enkel, smärtfri och jag var lycklig och förväntansfull. Sonen likaså.

Söndagen den 4 september var sonen hos sin pappa. Jag vaknade vid 07 och kände en aningen molande värk. Klappade på bebisen i magen och sa till hen att idag var en bra dag att födas på. Steg upp och gjorde mig en kaffe. Osäker på om värken jag kände var tröga tarmar eller förvärkar men känslan var ändå att dagen var kommen.

Svårt att säga om det är tarmarna som jobbar eller om värkarna har börjat

Min syster skulle komma till mig vid 10 för att åka till Ikea. Jag ägnade morgonen åt städning, satte upp gardiner, vek lakan och bar nere några prylar till källaren. Värkarna tilltog men var ändå diffusa. Jag skickade ett sms till min syster (07.59): "Ringer du när du vaknar?" och ett liknande till väninnan Sofia (08.06): "Ring mig när du vaknar? Svårt att säga om det är tarmarna som jobbar eller om värkarna har börjat… Tror dock på bebis idag". Det var bestämt sedan innan att Sofia skulle vara med på förlossningen.

[adSpace placement="manual"]

Ringde pappa (08.08) för att varsko honom att det vore bra om mormor började titta på tåg ner till Göteborg från Stockholm. Pappa var redan på väg till Centralen för att ta tåget ner. Det var bestämt sedan tidigare att de skulle vara på plats för att stötta mig med sonen när det blev dags.

Värkarna tilltog i duschen

Ringde syster (08.23) och sa att jag inte orkade med Ikea idag men att hon gärna fick komma hem till mig. Frågade henne om råd, borde jag ringa förlossningskoordinatorn för att varsko dem om att jag nog skulle komma in under dagen? Min syster sa åt mig att äta frukost och duscha först. Att vila och att ta det lugnt.

Jag ställde mig i duschen. Värkarna tilltog. Tog på mig en handduk, gick ut i köket och ringde därefter till Sofia (08.40). Vi kom överens om att hon skulle duscha och sedan komma hem till mig. "Ingen brådska, kör försiktigt och ta det lugnt". Jag stod då i köket och kände att det började rinna – sipprande vattenavgång.

Stack ner handen mellan benen och kände att bebisens huvud var på väg ut

Sprang till toaletten och såg att det var lite grumligt. Gick ut till köket igen och ringde en granne i området (08:42). Jag sa att det nog började bli dags snart att åka in, frågade om hon kunde komma över och assistera mig lite, ringa taxi och annat. Det tryckte på.

Skyndade tillbaka till toaletten, fortsatt sipprande vattenavgång, denna gång blandat med blod. Hann bli lite orolig, har ju läst att blod i samband med vattenavgång kan vara tecken på att det inte står rätt till. Något att snarast titta upp.

Ringde förlossningskoordinatorn (08:44) och blev placerad i kö. Nu började jag känna panik. Fick en ordentlig krystvärk medan jag satt på toaletten. Stack ner handen mellan benen och kände att bebisens huvud var på väg ut. Lade på luren och ringde istället till 112 (08:47).

Porten och min ytterdörr var låst och jag kunde inte öppna inifrån badrummet

En larmoperatör svarade efter några få signaler, samtidigt som jag la mig ner på golvet. Jag berättade att jag höll på att föda, att bebisen var på väg ut och att jag var ensam hemma. Samtidigt hörde jag hur grannen ringde på porttelefonen. Porten och min ytterdörr var låst och jag kunde inte öppna inifrån badrummet.

Hann tänka att jag måste ha koll på navelsträngen och att bebisen ska skrika...

Bebisen kom ut (08:48) och två minuter senare kom grannen innanför dörren. Som tur var hade hon sprungit hem efter reservnycklar som hon har hem till mig.

[adSpace placement="auto"]

Ambulansen anlände 08:57. Grannen och sjukvårdarna hjälpte mig med handdukar för att linda in bebisen med och på med morgonrocken. Skor fick jag inte på mig. Jag bar bebisen själv i mina armar ner till den väntade ambulansen. Mäktig känsla!

Klockan 09.25 klippte jag navelsträngen på min andra son

Transporten till förlossningen på Östra sjukhuset tog endast ett par minuter. Klockan 09.25 klippte jag navelsträngen på min andra son, Egils lillebror.

Min syster och väninnan Sofia kom båda två till förlossningen strax därpå. Vi fick in den efterlängtade frukostbrickan och stannade ett par timmar. Bebis undersöktes och mådde alldeles prima.

Adam föddes söndagen den 4 september 2016, klockan 08:48. Han vägde 3360 gram, var 50 centimeter lång och alldeles alldeles underbar!

Vill du dela med dig av din förlossningsberättelse?

Mejla din historia (cirka 5000-6000 tecken) samt minst en bild från första tiden med bebisen till webbredaktör Lisa Nylén: lisa.nylen@bt.bonnier.se.

Alla historier är välkomna – såväl solskenshistorier, som förlossningar som inte blev som det var tänkt. Kejsarsnitt och vaginalförlossningar.

(OBS! Texten kan redigeras. Ingen ersättning för text eller bild utgår)