Förlossningsberättelsen: ”Snittet var den bästa upplevelse jag kunde få”

”Klockan 04.00 den 28 juni‬ 2017 ringde alarmet och vi hade endast sovit i fyra timmar. Det var dags att göra den sista duschen. ‪Klockan 05.00‬ rullade bilen mot Gävle sjukhus. Vi har långt att åka och ville verkligen inte komma för sent, så det var lika bra att vara ute i god tid.

Resan kändes ännu längre än vad den brukar och vi fokuserade bara på att prata om allt utom vad som skulle ske eftersom jag var så himla nervös. Jag minns att jag hela tiden frågade Joel om han var nervös men han svarade alltid nej, vilket han bara gjorde för att lugna mig.

”Barnmorskan mötte upp oss och vi hann gå en liten bit innan jag bröt ihop”

Vi kom fram efter den långa resan och promenerade till sjukhuset där vi tog hissen upp till BB. Vi fick ringa på klockan och berätta att vi var där för planerat kejsarsnitt. Barnmorskan mötte upp oss och vi hann gå en liten bit innan jag bröt ihop. Barnmorskan tröstade mig och förstod min rädsla eftersom min första förlossningen inte varit bra, men sa fler gånger ”Angelica, detta kommer bli bra! Allting kommer att gå bra”.

Väl inne på vårt rum fick jag byta om och vi satte in en infart och fick lyssna på bebisen en sista gång. Joel fick snygga operationskläder och en skylt där de stod ”pappa” för att inte blanda ihop honom med de andra som skulle vara med i operationssalen.

Vid ungefär 07.30 gick vi mot hissen som skulle ta oss till operationen och när vi kom in på operationssalen fick vi hälsa på alla. Vi visade hur vår kamera funkade eftersom en undersköterska skulle fotografera under kejsarsnittet.

”Ryggmärgsbedövningen kändes inte någonting”

Sedan var det dags att sätta sig på britsen och medan alla förberedde allting bröt jag ihop igen. Personalen var snabb att trösta och lugna mig. Sedan var det dags att lägga lokalbedövning och ryggmärgsbedövning och jag minns att den inte kändes någonting vilket förvånade mig, för jag var livrädd för att det skulle göra ont. När allt var klart sa narkosläkaren ”Angelica, nu kommer du känna en värmande känsla i rumpan”, och jag minns hur jag började fnittra. Hon hade rätt för snart kom den värmande känslan och de hjälpte mig att lägga mig ner.

Långsamt började benen domna bort och de satte in en kateter på mig. När det var klart var det dags att kolla ifall jag hade någon känsel. De hade på någonting som var kallt och någon nöp mig i magen men jag kände absolut ingenting och då sa läkarna ”Då kör vi”.

Plötsligt började jag skaka jättemycket och hur mycket jag än försökte slappna av kunde jag inte sluta. Narkossköterskan gjorde allt för att lugna ner mig och vi pratade om allt mellan himmel och jord medan jag höll Joel i handen. Jag minns att narkossköterskan frågade om jag kunde vicka på tårna och det kunde jag göra. Han gjorde allt för att få mig på andra tankar och mitt under pratet började de suga och det lät så märkligt. De berättade då att det var fostervattnet som sögs upp och då kändes det inte som att det var långt kvar innan vi skulle få träffa vår bebis.

”När allting var klart vid bordet kom Joel till mig och berättade att det var en flicka”

De började ruska och sedan började de trycka på magen, drog och allting var bara så underligt. Jag minns att jag tittade på Joel och sa ”Nu är det nog nära”, och så hörde vi ett skrik. Jag bara tittade på Joel och lyckan i hans ögon var obeskrivlig.

Barnmorskan tog emot bebisen och gick sedan runt skynket och visade upp den för oss. Joel fick följa med till bordet där vår bebis skulle vägas och mätas. När allting var klart vid bordet kom Joel till mig och berättade att det var en flicka.

Nyblivna tvåbarnsföräldrarna Angelica och Joel.

‪Klockan 08.41‬ kom vår andra prinsessa till världen. All personal vi träffade var väldigt gullig och så snäll och jag är otroligt nöjd med det planerade kejsarsnittet. Vi kunde inte fått en bättre upplevelse!

Vill du dela med dig av din förlossningsberättelse?

Mejla din historia (max 4500 tecken inkl blanksteg) samt minst en bild från första tiden med bebisen till: minstory@mag.bonnier.se