Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Förlossningsberättelsen: "Jag började måla ögonbrynen när vattnet gått"

mama-läsaren Josefine Julins förlossning startade med att vattnet gick. I sin förlossningsberättelse beskriver hon hur det gick till när dottern Nike föddes.

När vattnet gick tänkte jag "Nu finns det ingen återvändo". Nike var beräknad till den 6 mars men chockade oss med att titta ut tre veckor för tidigt.

Kvällen innan hade jag duschat varmt, varmt sittandes på en pall. Jag hade haft migrän och varit väldigt spänd i axlar och nacke. Oron inför den kommande förlossningen var ett faktum. Jag kunde helt enkelt inte släppa alla tankar kring hur det skulle bli, hur ont det skulle göra och om jag skulle bli traumatiserad efteråt.

Inga förvärkar, inga förvarningar alls!

När vattnet snabbt spred sig i sängen satte jag mig upp och Viktor vaknade med ett ryck. Från sovande till fullt vaken på några sekunder:

– Var det vattnet älskling?! utbrast han.

Jag klev upp ur sängen samtidigt som vattnet fortsatte droppa. Mina ben skakade helt okontrollerat.

– Det är ingen fara älskling, sa jag lugnande.

Då förstod jag att det inte skulle dröja länge förrän vår dotter var ute. Den känslan gick inte att ta till sig. Inga förvärkar, inga förvarningar alls!

Knäpp som man blir i en sådan situation ställde jag mig och målade mina ögonbryn!

Jag sprang ut till toaletten och fortsatte att skaka. Viktor gav mig mobilen och jag ringde till förlossningen på BB Stockholm. Barnmorskan bad oss att komma in för kontroll eftersom bebisen var lite tidig. Knäpp som man blir i en sådan situation ställde jag mig och målade mina ögonbryn!

Viktor ropade från sovrummet:

– Hinner jag lyfta bort lakanen innan vi åker?

Jag svarade honom att det var helt okej och påminde honom samtidigt om att ställa in lasagnen i kylen som jag lagat samma kväll. Hur viktig kan en jäkla lasagne vara i detta läge liksom?

I bilen började jag känna av små, svaga värkar. Då visste jag att allt kom närmare och närmare förlossning. Usch, jag ogillar verkligen det ordet!

Tiden gick och värkarna ökade kraftigt. Men inget ledigt rum.

Väl inne på sjukhusområdet fick Viktor tvärt stanna innan vi hann parkera, jag var tvungen att kräkas!

Vi fick komma in på en undersökning och jag var redan öppen tre centimeter. Detta rum var enbart ett undersökningsrum som inte låg på samma våningsplan som förlossningen. Barnmorskan uppmanade oss att försöka vila och ladda inför morgondagen. Viktor fick en extrasäng att sova i. Värkarna drog igång, mer och mer för varje timme.

Inget rum fanns ledigt uppe på förlossningen men vi fick veta att det snart var tillgängligt. Tiden gick och värkarna ökade kraftigt. Men inget ledigt rum.

– Säg att jag behöver epidural så fort vi kommer upp på ett rum! sa jag till Viktor.

En av barnmorskorna kom in med en tub med lustgas. Jag prövade men kräktes av den. Jag började kräla runt på golvet när värkarna tog över i ryggpartiet.

Det blev ett sista försök i den förfärliga gynställningen, som jag inte ville föda i

Vid 06.30 fick jag åka rullstol upp till ett rum. Två underbara barnmorskor och en undersköterska tog emot oss. Jag var öppen nio centimeter och insåg att det inte skulle bli någon bedövning.

Efter en timmes krystande i olika positioner blev det ett sista försök i den förfärliga gynställningen, som jag strängt inte ville föda i. Som om jag brydde mig där och då? Jag tog i allt jag hade och då kom hon! Var hon ute nu? Var hon vår? Detta kunde inte stämma!

Drygt 3000 gram. Viktor tog hennes lilla hand, tittade på mig och brast i gråt.

Josefine med dottern Nike.
Josefine med dottern Nike.

Vill du dela med dig av din förlossningsberättelse?

Vi på mama är nyfikna på er läsare och era förlossningsberättelser. Är du sugen på att bli publicerad på mama.nu och dela med dig av din upplevelse är du välkommen att mejla din historia (max 6000 tecken) samt en bild från första tiden med bebisen till webbredaktör Lisa Nylén: lisa.nylen@bt.bonnier.se.

Alla historier är välkomna – såväl solskenshistorier, som förlossningar som inte blev som det var tänkt. Kejsarsnitt och vaginalförlossningar.

(OBS! Texten kan redigeras. Ingen ersättning för text eller bild utgår)