Förlossningsberättelsen: Ginas bebis låg i säte när värkarna startade
När Gina Cinnamoni, 33, skulle föda sin första dotter upptäcktes det att barnet låg i säte. Förlossningen hade då redan startat, och Gina valde att föda vaginalt. I sin förlossningsberättelse beskriver hon hur odramatiskt det kan vara att föda ett barn som ligger i sätesbjudning.
Klockan fyra på morgonen den 21 december 2012 åkte jag och min man in till förlossningsavdelningen i Helsingborg på grund av regelbundna och – vad jag trodde var – smärtsamma värkar. Två barnmorskor kontrollerade fosterläget när jag kom in; huvudet ner ruckbart, blev deras utlåtande.
Värkarna avtog men vi fick stanna kvar då dotterns hjärtrytm var lite för hög. På morgonen blev vi kallade till ultraljud för att kontrollera att allting stod rätt till med henne.
– Här har vi ju ett säte, hörde jag förlossningsläkaren säga.
LÄS OCKSÅ: Bästa övningarna för att träna mammamagen
Många hade nog reagerat med rädsla, men jag hade känt det på mig från vecka 20. Min barnmorska på mödravårdscentralen hade sagt att bebisen låg med huvudet neråt, ruckbart. Jag fick aldrig riktigt ihop det med var sparkarna kändes. Det där med att ha en melon mellan benen, som så många kvinnor vackert beskriver det, hade jag inte heller känt. Därför hade jag turligt nog ägnat flera timmar åt att läsa på om sätesförlossningar på nätet, och de mycket få rader som fanns i böckerna på biblioteket. Därför visste jag också vad som väntade – ett vändningsförsök.
Jag som är livrädd för operationer sa direkt att jag ville föda vaginalt
Mycket riktigt blev jag erbjuden att genomgå detta nästkommande morgon, eftersom värkarna ändå hade avtagit och förlossningsläkaren inte räknade med att förlossningen skulle hinna starta spontant innan dess.
Ett par timmar senare vid 13-tiden gjordes ett nytt ultraljud med en annan förlossningsläkare. Hon kontrollerade navelsträngens flöde samt gjorde en viktuppskattning på 2,7 kilo. Det visade sig vid en vaginal undersökning att ”hinnan var lövtunn”, som hon uttryckte det, och hon sa ”här blir det barn inom 24 timmar”.
Jag visste att eftersom jag var förstföderska var det stor risk för att ett kejsarsnitt skulle rekommenderas. Jag som är livrädd för operationer sa direkt att jag ville föda vaginalt. Av den anledningen blev jag nerskickad till röntgenavdelningen för att göra en bäckenmätning så att de visste om jag kunde föda vaginalt när bebisen låg i säte.
På väg till förlossningsrummet kändes det som att barnet skulle trilla ut ur mig
Jag satt och grät i min ensamhet i väntrummet av rädsla för ett kejsarsnitt, medan min man inväntade min mamma. Jag hade nämligen ringt henne för att få stöd efter sätesbeskedet, då hon har fött båda mina syskon (ett tvillingpar) i säte. Röntgen gjordes ståendes och tog endast några minuter att utföra.
[adSpace placement="manual"]
Väl tillbaka på rummet efter röntgen fick jag en jättelång värk vid 15.30, och den resulterade i att vattnet gick. Jag önskade att få bada och fick en nål i min handrygg. I badet fick jag flera täta värkar som jag andades igenom under ett par timmar. På väg tillbaka till förlossningsrummet kunde jag knappt gå, då det kändes som att barnet skulle trilla ut ur mig. Jag fick stanna och pausa varannan meter för både värkar och tyngd.
LÄS MER: Anastelle födde i sätesbjudning
En stund efter att jag kommit tillbaka till rummet rusade en röntgenläkare in och såg hur glad ut som helst.
– Ditt bäcken är som en rutschkana för bebisen, sa hon med ett stort leende.
En timme senare satte krystvärkarna igång och personal tillkallades från andra avdelningar
Skönt med ett så positivt besked, när förlossningen hade kommit så här långt. Det hade nu hunnit gå sex timmar sedan sätet upptäcktes och nu var jag öppen åtta centimeter.
Jag bestämde mig för att prova några puffar lustgas på lägsta effekt. Jag började skämta med personalen och betedde mig som efter ett halvt glas vin. Lustgas var ingenting för mig ändå, så jag höll den endast i handen och framför munnen som stöd.
FÖLJ MED: Spahelg med träning på Nynäs havsbad i maj
En timme senare satte krystvärkarna igång och personal tillkallades från andra avdelningar. Droppslangen kopplades in och Syntocinon sattes in på rutin för att förstärka värkarna i förebyggande syfte. Förlossningen gick fort och komplikationsfritt med förlossningsläkaren jag hade träffat tidigare under dagen som arbetsledare för övrig personal.
Efter tio minuters krystande föddes vår dotter
De utförde Löfsets manöver, som förenklat innebär att barnets kropp förflyttas i olika ställningar för att underlätta utdrivningskedet. Efter tio minuters krystande var vår dotter Castania född och all personal förutom en barnmorska lämnade rummet.
Castania var 51 centimeter lång och vägde 3,2 kilo. Det blev fyra stygn utvändigt och tre stygn invändigt, men allting läkte fint och fungerar som det ska idag. Blödningen var också minimal.
Jag var aldrig rädd under förlossningen förutom att jag var orolig för att den tillkallade personalen inte skulle hinna upp innan jag hann föda. Det var helt klart en trygg och fin upplevelse med personal som tillgodosåg våra behov!
Vill du dela med dig av din förlossningsberättelse?
Vi på mama är nyfikna på er läsare och era förlossningsberättelser. Är du sugen på att bli publicerad på mama.nu och dela med dig av din upplevelse är du välkommen att mejla din historia (max 6000 tecken) samt en bild från första tiden med bebisen till webbredaktör Lisa Nylén: lisa.nylen@bt.bonnier.se.
Alla historier är välkomna – såväl solskenshistorier, som förlossningar som inte blev som det var tänkt. Kejsarsnitt och vaginalförlossningar.
(Texten kan redigeras. Ingen ersättning för text eller bild utgår)
