Förlossningsberättelsen: Hully fick en riktig drömupplevelse
När Hully födde dottern Saga hösten 2015 bjöd hon hem både föräldrar och svärföräldrar nä vattnet hade gått! I sin förlossningsberättelse beskriver hon hur hon fick en riktig drömupplevelse.
Saga var beräknad att komma på en fredag, den 9 oktober 2015. Just den dagen klockan 13.10 gick mitt fostervatten när jag stod och pratade med Hampus samtidigt som jag stekte kyckling. Några minuter tidigare hade jag försökt göra honom glad genom att fråga när han trodde att hon skulle komma och han var typ bitter och svarade:
– Men jag har redan sagt att jag vill att hon kommer på söndag den 11:e.
Jag blev så irriterad på honom och blev tyst istället, och några minuter efter det var det som att en ballong fylld med vatten exploderade i trosorna.
– JAG HAR KISSAT PÅ MIG, MITT VATTEN HAR GÅTT, skrek jag hysteriskt.
Hampus svarade totalt chockad:
– Driver du med mig? Ska du ringa din mamma?
[adSpace placement="manual"]
Och jag, i chock, men samtidigt överlycklig, svarade:
– MEN NEJ, du ska ringa förlossningen och säga att mitt vatten har gått.
Efter det gick jag på toaletten och försökte få av mig de blöta shortsen och trosorna. Jag minns att jag satt där och tyckte att fostervatten luktade sperma.
Jag fick på mig Hampus kalsonger och en storbinda som jag hade fått av en kompis som har fött barn.
Jag hade inga värkar så barnmorskan som vi pratade med sa att jag skulle komma in om jag började få outhärdliga värkar eller om jag inte kände fosterrörelser.
Jag tänkte: "Nu är det inte långt kvar tills jag får träffa henne... Det är så nära att man nästan kan ta på det". Jag pratade med Hampus om hur sjukt det var att hon kanske skulle komma samma dag som hon var beräknad.
Vi ringde våra anhöriga och efter en stund blev både jag och Hampus oroliga över att vi inte kände någon rörelse i magen, vi gjorde hur mycket som helst för att hon skulle röra sig men det ville hon inte. Jag hade knappt känt rörelser under dagen så jag blev väldigt psyko efter ett tag och ringde upp förlossningen igen. De tog det bra och sa att jag självklart fick komma in om jag ville, så jag ringde min låtsaspappa direkt och bad honom komma och hämta oss.
Väl inne på förlossningen fick vi ett rum där barnmorskan kollade fosterrörelserna med CTG. Lugnet i själen när vi fick höra hennes hjärtljud och när vi fick känna den första rörelsen i magen var obeskrivlig. Vilken lättnad det var.
Där fick vi ligga i en timme så att de kunde hålla koll, men sedan fick vi gå hem och invänta värkar. Hampus föräldrar hade hunnit komma hem till oss och även mina föräldrar följde med. Vi ordnade med fika och satt där alla ivriga och glada.
Det enda jag hade i huvudet var att jag ville in i duschen och raka mig, för jag ville verkligen inte ligga där helt hårig och föda barn... Jag hade ju sparat i en månad eftersom jag inte kommit åt när magen var i vägen och det tyckte jag var jättejobbigt. Min älskade Hampus hjälpte mig in i duschen och där stod jag och njöt så hårt av duschen för jag visste att det skulle dröja innan jag skulle få duscha igen.
Efter det la jag mig i sängen och började sakta men säkert känna av hur svankvärken blev ondare. Jag började av nyfikenhet klocka dem med en app och det var tur, för på endast en timme blev de så starka att de kom med tre minuters mellanrum. Jag lyssnade på Hampus mamma som sa att jag skulle försöka hålla mig tills jag verkligen inte klarade av det längre.
Till slut märkte jag att jag blev så irriterad på allt Hampus sa och till och med på hans mamma som kom in och frågade om jag skulle ha tomat till maten... Jag har aldrig tidigare irriterat mig eller tjafsat med henne men DÅ ville jag inte höra vad hon hade att säga (på grund av att jag hade så ont). När jag märkte att jag bara gick fram och tillbaka i sovrummet, otålig, var det bara att åka in till förlossningen med all packning. Innan det tvingades jag tjafsa med Hampus om att han minsann ville äta mat innan för att han va så hungrig...
Jag blev så förbannad då och sa att han fick stanna hemma om han ville det, men idag när jag tänker tillbaka på det och han har berättat att han var i chock över att vi skulle få barn, förstår jag det eftersom det inte var han som kände smärtorna.
Väl framme på sjukhuset gick vi direkt till samma rum som vi haft tidigare på dagen.
Jag kom in med värkar vid 17.00 och var då öppen fem centimeter. Sedan eskalerade värkarna vid 19.00. Jag kan tänka mig att det var där omkring klockan 19.00 som jag skrek efter min mamma. Jag minns inte detta, men Hampus har berättat det efteråt. Hela graviditeten har jag varit bestämd om att det bara var jag och Hampus som skulle få uppleva detta tillsammans, men trots det så var det inte tillräckligt när jag väl hade ont. Tänk att man alltid går till "mamma" när livet känns som värst?! Bevis på att jag gör det i alla fall.
Jag började krysta 20.24 och hon kom ut 20.35. Det är precis som de flesta säger, att då släpper all smärta. Jag lutade mig tillbaka och tänkte "Jag klarade det, jag dog inte".
Direkt efter kom lyckan och jag låg och väntade på att få upp henne på bröstet medan de torkade henne. Hon skrek så fint och jag minns att Hampus stod och berömde mig och pussade mig på pannan och berättade hur fin och hårig på huvudet hon var! Känslan när jag fick upp henne på bröstet är obeskrivlig, man måste göra det för att förstå.
De två barnmorskor som var med och gjorde så att min dröm gick i upplevelse har jag att tacka i resten av mitt liv. Hampus var den finaste, mest stöttande och omtänksamma killen man kan tänka sig under en förlossning. Utan honom vet jag inte vad jag skulle tagit mig till.
Vill du dela med dig av din förlossningsberättelse?
Har du fött barn med akut kejsarsnitt, hemma i badkaret eller kanske med en kompis som stöd? Vilken typ av förlossning du än har haft är vi på mama nyfikna på att höra din berättelse.
Mejla din historia (cirka 5000-6000 tecken) samt minst en bild från första tiden med bebisen till webbredaktör Lisa Nylén: lisa.nylen@bt.bonnier.se.
Alla historier är välkomna – såväl solskenshistorier, som förlossningar som inte blev som det var tänkt. Kejsarsnitt och vaginalförlossningar.
(Texten kan komma att redigeras. Ingen ersättning för text eller bild utgår)
