Hemförlossning – 4 mammor berättar om hur de födde sina barn hemma
I tider av nedlagda BB-avdelningar har hemförlossning seglat upp som ett tänkbart alternativ. mama har pratat med fyra mammor som fött hemma – både frivilligt och ofrivilligt! Artikeln är från tidningen mama nr 7 2016.
Linda har fött hemma två gånger: ”Det kändes skönt att slippa säga nej till en massa saker”
Linda Hed, 33, mamma till Tejas, 6, Vaju, 5, och Solas, 1:
– Jag har två hemförlossningar bakom mig, och är så tacksam och glad att jag bodde i Stockholms län då och fick privilegiet att ha barnmorskor som kom hem till mig. När jag födde tredje barnet bodde jag i Örebro och där finns inga hembarnmorskor. Det gick helt okej att föda på sjukhus med, men det är min starka övertygelse att jag föder bättre där jag kan känna mig trygg och gå in i mig själv. Då flödar må-bra-hormonerna som underlättar förlossningsförloppet.
– Stresshormoner däremot gör att förloppet kan avstanna och risken för komplikationer ökar. Jag ville inte ha läkemedel eller andra interventioner, om det inte behövdes, så det kändes skönt att slippa säga nej till en massa saker. Sedan gav de kunniga barnmorskorna vid min sida trygghet och jag visste hela tiden att om något inte verkade normalt kunde vi välja att åka till sjukhus.
– Jag hade mycket större möjlighet att gå in i mig själv och bara fokusera på födandet hemma. Min andra förlossning var i en förlossningspool hemma och det var fantastisk smärtlindning att vara tyngdlös i det varma vattnet.
– Vid sjukhusförlossningen var jag ju tvungen att ge mig ut och åka bil, hälsa på främmande människor och orientera mig i ett rum jag aldrig varit i förut. Jag hade mer ont och svårare att hitta något bekvämt ställe att möta värkarna, då ett pyttelitet badkar. Men jag blev mycket väl bemött och respekterad på sjukhuset också.
Liselotte hade inte planerat att föda hemma: ”Efter duschen och två krystningar hade jag henne i famnen”
Liselotte Howard, 33, mamma till två döttrar, 12 och 7:
– Min förlossning var mys för mig, men en mardröm för mannen… som kom hem till det färdiga blodbadet.
– Det var i gryningen och jag hade haft värkar hela natten, men tyckte att ”än är det inte så farligt”. Eftersom storasyster hade fötts strax efter ankomst till bb, fem år tidigare, ville min sambo inte riskera något när han hörde att det var på gång, så han väckte dottern och körde henne till barnvakten, medan jag lugnt började göra mig i ordning för sjukhuset. När jag ställde mig i duschen insåg jag plötsligt att jag inte kunde räkna tiden mellan värkar längre – eftersom den inte fanns. Sedan satte naturen in.
[adSpace placement="manual"]
– Jag klev ur duschen, la mig på en handduk på golvet, krystade en eller två gånger, och så hade jag henne i famnen. Jag minns ingen smärta eller oro, allt gick av sig självt och jag var lugn och lycklig när sambon återvände hem efter tio minuter. Han fick dock en smärre chock av att hitta oss därinne…
PERFEKT WEBBKURS FÖR SMÅBARNSFÖRÄLDRAR: Få mer tid i vardagen
– Många runt omkring spådde att jag också skulle drabbas av någon slags ångest efteråt, men för mig som inte trivs i vårdmiljöer och som hade haft en fin upplevelse ensam med min dotter, kändes det bara som bästa tänkbara förlossning. Det här var dock en erfarenhet jag inte hade väntat mig, och absolut inte hade planerat för. Under graviditeten tyckte jag att det kändes tryggt att ha nära till en av landets bästa neonatalavdelningar och jag hade verkligen tänkt mig att föda där, med hela säkerhetsnätet ett sjukhus innebär.
Lena valde att föda hemma: ”Jag födde omgiven av barnen, mina föräldrar, min man och katterna”
Lena Alnebo, 38, mamma till Oskar, 10, Emelina, 9, och Erik, 4:
– Jag valde att föda mitt tredje barn hemma. Inte för att jag haft jobbiga födslar innan, tvärtom. Med de födslarna i bagaget kände jag en stark tilltro till min kropps förmåga att föda barn. Vad skulle jag på sjukhus att göra när jag skulle trivas bättre i hemmet och vara trygg med två underbara barnmorskor?
– Värkarna började vid 03.00 och jag njöt! Jag välkomnade dem, en efter en, och väckte maken efter en timme. Han fanns där och stöttade mig. Helena, barnmorska nummer ett, kom vid klockan 05.30, och Cayenne, barnmorska nummer två, anslöt strax därefter. Vi åt frukost, jag log och kände mig så uppfylld! ”Yes, det händer! Jag föder!” Värkarna gav mig ett glädjerus som gjorde mig så avslappnad! Det gjorde inte ont! Jag hade så pass mycket kontroll över situationen att jag kunde släppa all kontroll och bara följa mina impulser.
– Barnen, då 5 och 7, vaknade 07.00 och mina föräldrar kom strax därefter. Barnen masserade mig, gav mig dricka och peppade mig. I utdrivningsskedet stod jag på alla fyra på golvet, maken var redo att ta emot med hjälp av Cayenne, Helena var vid mitt huvud, barnen satt på var sin sida om sin mormor i soffan och andades i takt med mig, katterna smög omkring runt mig och min pappa filmade.
– Erik föddes så lugnt och fint klockan 08.20 och den lycka jag kände var helt obeskrivlig.
Susanne födde rakt ner i toaletten: ”Jag har hög smärttröskel.”
Susanne Näsman, 46, mamma till Jacob, 22, Amanda, 20, och Maja, 13:
– Barn nummer ett hade tagit sådan tid på sig, så när nummer två av tre var på väg ville jag göra ”för-jobbet” hemma. Jag hade rejält ont i magen under eftermiddagen och sammandragningar då och då. Men jag har hög smärttröskel, och hade haft en del småvärkar tidigare, så det var ingen ”big deal” än, trodde jag. Jag ville slippa vanka runt i korridorerna på sjukhuset i timmar, när jag kunde vara hemma…
[adSpace placement="auto"]
– Senare på kvällen kände jag mig plötsligt bajsnödig, för att vara rakt på sak. Jag satte mig bak och fram på toalettstolen, för att hänga på, eller hålla mig i, vattentanken. Då inser jag: ”Det är ju krystvärkar jag har”, och mer hann jag inte förrän jag krystade till en gång, och sedan hade jag ett litet, litet huvud mellan benen. Jag satt kvar på toaletten, med ena handen under den lilla hjässan, för att inte grisa ner i badrummet...
– Jag rop-viskade till min man att ringa ambulansen. En mycket stressad man tittade in och såg mig sitta och hålla i den där lilla mörkfjuniga tennisbollen mellan mina ben. I nästa värk kom hela ungen ut. Jag fick inte riktigt tag i den hala lilla kroppen, utan den åkte ned i toaletten, med ansiktet först. Jag fick tag på den lilla kroppen med tvåhandsfattning, och fick upp den på höger lår. Lyfte och såg att det var en tjej!
– I allt detta så har jag hela tiden omslutits av ett enormt inre lugn. Det måste vara något slags urinstinkt, från tider då vi kvinnor födde barn i grottor och under granar…
– Sedan kom ambulanspersonalen och körde in oss till sjukhuset. Jag minns att jag babblade på ganska bra. Det var väl chocken som kom då.
Så gör du om du vill föda hemma
Karin Afzelius, barnmorska i Umeå, guidar steg för steg:
1. Prata med barnmorskan på mvc om du är intresserad av att föda hemma. Ta kontakt med hemförlossningsgruppen som bestämmer träff med dig och din partner för att prata om förväntningar.
2. Du måste bli godkänd av läkare i vecka 35. Tidigare förlossning eller förlossningar måste ha varit normala. Det får inte finnas riskfaktorer, som diabetes, högt blodtryck eller stort foster. Du måste kunna komma till en förlossningsklinik inom cirka 30 minuter. Du får inte ha gjort kejsarsnitt tidigare. I Stockholm måste du vara omföderska, men i Umeå godkänner man även förstagångsföderskor.
3. När du är godkänd gör barnmorskan hembesök för att se hur det ser ut samt för att informera om vilka prylar du ska köpa hem (handdukar, soppåsar, underlägg, etcetera).
4. Du får ett jourschema med namn och telefonnummer till en kontaktbarnmorska, vilken du ringer när förlossningen sätter igång. Det är alltid två barnmorskor med under själva födseln. De avgör om du eller barnet behöver sjukhusvård.
5. Vid en normal födsel stannar en barnmorska minst två timmar efter för eftervård.
Så många föder hemma – utomlands
I Holland föder hela 30 procent av mammorna hemma. I Storbritannien är siffran 5 procent, i Norge och Danmark ligger den på ett par procent. I Sverige är det bara en promille av mammorna som väljer att föda hemma (och då räknar vi inte med oplanerade förlossningar i hallen/ambulansen).
Holland ligger på en (förhållandevis ganska dålig) plats 23 i världen när det gäller spädbarnsdödlighet. Norge ligger på en (hyggligt bra) åttondeplats, och Sverige på nionde. Delad etta, med en väldigt låg dödlighet, har Luxemburg och Island.
Foto: Privata
Artikeln är från tidningen mama nr 7 2016.
