Äggdonation skulle hjälpa Charlotte att bli gravid, efter att hon drabbats av för tidigt klimakterium. Efter 16 försök med äggdonation var hon och hennes man redo att ge upp.

Charlotte Hallberg Angantyr

Ålder: 38.

Familj: Maken Tobias och Sigge, 7 månader.

Bor: I Stockholm.

Fick barn genom: Äggdonation.

Så funkar äggdonation

Man får ägg från en donator via assisterad befruktning (när den sker utanför livmodern). Här finns två metoder, den ena är ivf, där ett ägg och en mängd spermier förs ihop i en skål, därefter får spermierna ta sig till ägget för egen maskin. Den andra metoden kallas ICSI och då injiceras ett ägg med en enda spermie.

Äggdonation i Sverige

Assisterad befruktning med hjälp av donerade ägg eller sperma får bara göras på universitetssjukhusen i Sverige. Barnet har rätt att få veta donatorns identitet när det uppnått mogen ålder. Föräldrarna har däremot inte den möjligheten, och donatorerna får heller inte veta något om de barn som blivit till tack vare dem.

Hamnade i tidigt klimakterium

När Charlotte Hallberg Angantyr och hennes man Tobias ville ha barn för fem år sedan var de övertygade om att de skulle få det: De var ju unga, båda runt 30. Men när Charlotte slutade med p-piller och mensen inte kom i gång kunde läkaren konstatera att hennes äggstockar var som en 65-årings. Orsaken: För tidigt klimakterium.

Äggdonation hjälpte Charlotte att bli gravid

Sigge kom till via äggdonation.

– Jag sa direkt till Tobias: ”Vi separerar så får du träffa någon annan och skaffa barn.” Och han bara: ”Va? Det är ju vi som ska skaffa barn”, berättar hon.

Lösningen var äggdonation, något de inte ens visste fanns. Det stora problemet när det gäller äggdonation är den långa kön; det finns helt enkelt så få donatorer. Charlotte och Tobias fick veta att de skulle få vänta minst 2,5 år på första försöket.

Kompisen blev äggdonator

Det fanns dock en möjlighet att korta väntan: Om de kunde bidra med en donator. Donatorns ägg skulle inte gå till dem, utan till fertilitetsenhetens ”bank”. Det skulle innebära att Charlotte och Tobias inte tog av resurserna och därför skulle de flyttas fram i kön.

– Jag skrev världens längsta mejl till mina vänner: Hej, nu är det projekt donator. Min bästa kompis ställde upp. Hon gjorde det för att hon själv ville det, vilket verkligen känns jätteskönt, berättar Charlotte.

Steg två var att matcha en donator utseendemässigt mot Charlotte. Ett långt år senare kom samtalet. Det fanns en lämplig donator.

– Vi blev gravida på första försöket! Vi berättade, började tänka namn och allting. Men efter några veckor fick jag en blödning.

Fyra år senare hade de gjort 16 försök. Men något barn hade det inte blivit.

– Det kändes bara som en trasig gammal skiva till slut. Jag vet inte hur många som sa till mig att ni kanske ska skita i det här nu, för ni mår ju inte bra, berättar Charlotte.

Kollegan ställde upp med ägg

De hade börjat fundera på adoption i stället när en kollega till Charlotte överraskade med att ställa upp som äggdonator, vilket gav dem möjlighet till ett sista försök. Vårvintern 2012 åkte de in för försök nummer 17. Det var den vanliga visan med hormoner, insättning, graviditetstest två veckor senare, sätta timern på tre minuter, stirra i taket och ha ångest.

– Men så kollar vi och så är det två streck. Och båda var så här: Men helvete! Inte: Åh vad härligt. Utan: Fan – stanna kvar där nu!

Och det gjorde det. Nio månader senare kom Sigge. Lugnt och sansat, med planerat kejsarsnitt.

Hur är livet i dag? 

– Alltså, jag är jättelycklig och glad för Sigge. Men jag och Tobias har gått igenom en kamp tillsammans i fem år. Och nu bara poff – är den här klumpen bara upplöst och så är Sigge där. Vilket är helt fantastiskt men… vilka är vi nu?

Tänker ni på donatorn som ägget kom ifrån? 

– Nej, det gör vi inte. Rent krasst har Sigge fått 50 procent DNA av en annan människa. Punkt. Men det är ju vi som har format honom. Men vi tänker på alla som ställt upp och donerat. Att bidra med sitt DNA till par som oss är otroligt generöst och medmänskligt. Tack!