Camilla, 31: Hade jag inte reagerat på fosterrörelserna kunde hon ha dött

Foto: Sandra Moreira, Emma Eriksson

När Camilla Åstrand var gravid i vecka 36 reagerade hon på att fosterrörelserna var hetsigare än vanligt. Det visade sig att dottern hade en så kallad äkta knut på navelsträngen, vilket kunde ha slutat dramatiskt om inte Camilla åkt in i tid.

Ämnen i artikel:

Camilla Åstrand, 31, har redan tagit ett bord när jag kommer in på caféet. Hon har just varit på ett träningspass där hon tillsammans med andra nyblivna mammor försöker hitta sina inre magmuskler.

– Jag känner att jag behöver det. Innan jag var gravid tränade jag inte så mycket men hade ändå tack vare bra gener en vältränad mage som var stark. Efter kejsarsnittet kunde det nästan kännas som att något gick sönder när jag reste mig. Jag har alltid hatat att träna men nu när jag inte längre bestämmer över min tid är det det enda jag vill, säger hon och tar en tugga av sin gröt.

”Flora är en survivor”

De andra mammorna har med sig sina bebisar på passet, men Camillas dotter Flora får stanna hemma. Enligt hennes mamma skulle hon ändå inte haft ro att ligga still under passet.

– Hon är krävande och blir lätt uttråkad så hon hade bara blivit frustrerad. Hon hade precis samma personlighet i magen. Min mamma säger att hon kanske är en survivor, att det var därför hon klarade sig.

Vad Camilla syftar på är de där sista dagarna av graviditeten, då läget blev väldigt kritiskt för Flora i magen.

 Äkta knut upptäcks inte på ett vanligt ultraljud.

Camilla var i slutet av vecka 36 och hade en livlig bebis där inne, men den här dagen kändes rörelserna förändrade.

– Jag tyckte att bebisen kändes hetsig och frustrerad i magen. Hon rörde sig ännu mer än vanligt. Jag hade läst mycket böcker för att jag var så rädd inför förlossningen, och i de amerikanska böckerna stod det att man skulle reagera på om det var förändrade rörelser, inte bara mindre. I efterhand har jag kommit på att hon måste ha suttit fast på något sätt och försökte markera det, förklarar Camilla.

”Jag var aldrig orolig under graviditeten, men det här kändes konstigt”

Camilla agerade inte där och då, och ytterligare två dagar senare jobbade hon sin sista dag. Två veckor efter det skulle hon förlösas med planerat kejsarsnitt, då hon inte lyckats få bort sin förlossningsrädsla under graviditeten.

– Jag mådde så bra psykiskt under hela graviditeten och tyckte att det var kul att jobba. När jag kom hem hade min kille just kommit hem från Köpenhamn, dit han pendlar. Vi satt och åt middag och när kvällen lugnat ner sig insåg jag att jag inte känt bebisen på hela dagen, och hon var verkligen en jättesparkig bebis.

Camilla tänkte att bebisen var stressad och gick och la sig, eftersom hon brukade röra sig då.

– Jag var aldrig orolig under graviditeten, men det här kändes konstigt. Jag sa till min kille att det kändes annorlunda och då tog han mig på allvar direkt. Jag gjorde där grejerna man läser om – drack kallt vatten, lyssnade på musik – men inget hände. Då märkte jag att han också började blir stressad.

Bebisen behövde komma ut direkt

Klockan halv ett på natten tog paret en taxi in till förlossningen. På sjukhuset lyssnade de på hjärtat och allt verkade lugnt. Camilla trodde att de skulle få åka hem men barnmorskan ville lyssna på hjärtat igen.

– De tyckte att det var lite oregelbundet så vi fick stanna. Efter några minuter kom de springandes och någon slog på ett larm. De verkade inte höra hjärtat, så de vände mig till att stå på alla fyra och det var en stressad situation. Jag tyckte att det var väldigt dramatiskt.

En läkare kom in och Camilla krävde ett ultraljud direkt, vilket beviljades.

– Jag såg på läkaren att hon försökte vara lugn men att hon egentligen inte var det. Hon undrade vad jag såg på skärmen. Jag sa att bebisen inte rörde sig och att det här var en väldigt rörlig bebis. Då sa hon ”Den här bebisen ska ut – nu”.

15 minuter senare var Flora förlöst med akut kejsarsnitt.

 ”Jag vet inte om vi vill ha fler barn, men om vi vill det får jag ett högriskgraviditetsschema, så att jag får göra flödesmätningar av navelsträngen och så,” berättar Camilla.

Flora hade äkta knut

Camilla blev väldigt chockad över situationen, både fysiskt och psykiskt. Hon kräktes flera gånger efter förlossningen och mentalt hängde hon inte med i att hon blivit mamma. Medan sambon Christopher tog hand om Flora rullades Camilla till uppvak i några timmar.

– Det kändes jobbigt att inte vara med henne men där och då var jag mer fokuserad på att jag ville sluta spy. I början fick jag för mig att hon tyckte mer om min kille eftersom hon tillbringat sina första timmar i livet med honom och inte mig, men nu känns det okej. I efterhand förstår jag varför jag inte fick vara med henne för jag var ju helt borta både fysiskt och psykiskt.

När Flora plockades ut visade det sig att hon hade navelsträngen två hårda varv runt halsen, samt en så kallad äkta knut på navelsträngen. Äkta knut innebär att navelsträngen dragits åt i en så hård knut att blodtillförseln till barnet riskerar att strypas.

– Det visade sig att det var väldigt bra att vi åkte in när vi gjorde, berättar Camilla.

”Jag låg och tittade på henne när hon sov i en månad efteråt”

Familjen fick stanna på sjukhuset i nästan en vecka och fick besök av många olika läkare.

– De sa saker som ”vilken tur att du hade sådan intuition och åkte in, annars hade din dotter antagligen inte klarat sig”. Det var ju menat som en komplimang men det kändes som att om jag hade väntat ett dygn till hade hon inte överlevt. Det gjorde att jag låg och tittade på henne när hon sov i en månad efteråt. Det kändes som att jag hade lurat naturen.

Eftersom Camilla varken hade fått information om att reagera på ökade fosterrörelser eller hört talas om äkta knut tidigare började hon googla.

– Hela första sidan bestod av sådana här änglabloggar av mammor vars barn hade dött. Då tänkte jag ”var det så illa?”.

Flora vägde bara 2100 gram men har inte fått några men på grund av den dramatiska avslutningen av graviditeten.

– Hon fick högsta betyg på apgarskalan och var en frisk bebis som inte hade fått syrebrist. Hon var liten, men både jag och min kille är små, och hon är inte fullgången.

Reagerade på ökade fosterrörelser

Camilla vill med sin berättelse göra andra kvinnor uppmärksamma på just ökade rörelser, inte bara minskade som det oftast pratas om.

– Man behöver inte vara orolig och räkna varenda spark, för den här förändringen kändes så tydligt. Det jag vill säga till andra gravida är att de inte ska gå runt och oroa sig, men känner man starkt att något är fel eller mycket annorlunda ska man åka in. Jag är inte så spirituell men jag kände i kroppen att det var fel när hon först var så extra livlig och sedan helt stilla.

”Jag vill föra fram budskapet om att man ska ta sin oro på allvar”

På Spädbarnsfondens hemsida kan man läsa studier som visar att de flesta mammor vars barn dött i slutet av graviditeten haft en föraning om att något varit fel men väntat med att söka vård.

– Jag vill föra fram budskapet om att man ska ta sin oro på allvar – om kroppen signalerar att något är fel ska man lita på det.

Den dramatiska starten på mammalivet gjorde att Camilla hade svårt att njuta av den första tiden.

– Jag kunde inte riktigt connecta med henne. Det var klart att jag älskade henne, men jag hade inte kopplat att jag var hennes mamma. Jag minns att det ringde en barnläkare och sa ”Är du Floras mamma”. ”Vem är Floras mamma?”, tänkte jag, ”Men det är ju jag!”

Anlitade en nattnanny

De första fyra månaderna upplevde Camilla dessutom ett stort stresspåslag. Att Flora prompt skulle sova på mage den första tiden (vilket inte rekommenderas på grund av plötslig spädbarnsdöd, reds anm) gjorde inte oron mindre.

– Jag och min kille fick dela upp nätterna och låg och kollade på henne så att hon andades. Efter ett tag gjorde vi något väldigt amerikanskt och anlitade en nattnanny de veckor då min kille jobbade utomlands. Jag var på ett event med kända yrkeskvinnor som har det gott ställt och som  rekommenderade mig en fantastisk kvinna.

– Det är klart att det kostar pengar och jag är fullt medveten om att det är få förunnat att ha råd med hjälp, men det var inte heller så dyrt som jag trodde. Vi prioriterade bort andra kostnader dessa månader.

 Nattnannyn räddade nätterna för Camilla.

Nattnannyn kom två nätter varannan vecka de första tre månaderna. Hon dök upp vid tio på kvällen och stannade till klockan åtta på morgonen och om Flora vaknade fick hon ersättning. Även Camillas mamma kom och hjälpte till flera gånger i veckan.

– Kombinationen amning och ersättning, ett helt jämställt förhållande samt att ta hjälp räddade mig så att jag fick komma ikapp. I Sverige pratar man ju inte om att man har hjälp, som att det vore något skamligt, men jag tycker att det är viktigt att berätta om det. Jag får frågor om hur mitt hem kan vara fint och att jag samtidigt är fixad och hinner ha ett socialt liv, men det är för att vi delar på ansvaret samt att vi har fått hjälp av både min mamma och vår nanny. Jag tycker inte att man ska låtsas om att man är perfekt och klarar allt själv, då ger man en orealistisk bild av livet.

– Folk lägger pengar på att åka till Thailand i tre veckor med sina nyfödda barn. Då kan man lika gärna lägga pengarna på att få sömn två gånger i veckan de första två tuffa månaderna, poängterar hon.

”Livet ville väl ge mig en slap av ödmjukhet!”

Hemma väntar barnvakten och Camilla behöver avrunda, trots att lite av gröten är kvar. Dessa stunder av egentid uppskattar hon mycket.

– Jag är samma person som före barn. Jag känner inte som många mammor beskriver att de går utanför dörren och får ont i hela kroppen. Jag tycker att det är skönt att komma bort, men jag ser också fram emot att komma hem till henne igen.

Samtidigt kan hon uppskatta att hennes tidigare så uppstyrda liv nu plötsligt har tvingats till anpassning.

– Jag har fått en liten omskakning i mitt planerade perfekta. Inte heller jag kan styra allt. Jag gjorde klart allt på jobbet, gick på ledighet – och fick ett barn direkt. Livet ville väl säga mig något. Ge mig en slap av ödmjukhet!

Missa inte Camilla i mamapodden – lyssna här!

Det här är äkta knut

Äkta knut innebär att navelsträngen har slagit en riktig knut på sig själv. Detta sker sannolikt tidigt under graviditeten när fostret rör sig mer fritt i livmodern och kan orsaka detta genom sina kullerbyttor.

Äkta knut förekommer endast på 0,5-2% av alla foster.

När bebisen har navelsträngen virad runt exempelvis halsen eller armen är det inte en äkta knut.

En äkta knut behöver inte innebära att blodflödet i navelsträngen påverkas eftersom kärlen i navelsträngen är skyddade av ett tjockt lager geleaktig isolering, så kallad Wharton’s jelly.

Med ultraljud kan man undersöka blodflöde i navelsträngen och titta efter navelsträngens förlopp och på så sätt upptäcka en äkta knut.

Som gravid kvinna ska man vara uppmärksam på om fostret rör sig mindre än vanligt under en hel dag. Då ska man ta kontakt med sin barnmorska eller direkt till förlossningsmottagningen om det är efter vecka 22.

Ett förändrat mönster kan också vara bra att kolla upp, men generellt är rikliga rörelser ett bra tecken.

Källa: Sophia Brismar Wendell, överläkare på kvinnokliniken, Danderyds Sjukhus.

 

Du kanske också vill läsa om de ensamstående mammorna Linn och Anna som gick igenom varsitt trauma och idag bor ihop i Dubai!

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som 60 000 andra mamas - läs vårt magasin! Se erbjudande