Anitha Schulman, 35, har drabbats av flera missfall. "Jag förstår inte varför man inte får prata om missfall. Nästan 40 procent av alla graviditeter slutar i missfall, varför ska man behöva gå och bära på det?"

Anitha Schulman

Ålder: 35.

Familj: Gift med Calle Schulman, dottern Penny, 3, och en son på väg.

Bor: Stockholm.

Gör: Egen företagare. Designar porslin, bloggar på loppi.se och ger ut en bok om 5:2-dieten i höst.

B

ebisbulan syns tydligt under den prickiga blusen, det går inte att ta miste på att det finns en ny liten människa därinne. Det är en pojke, en efterlängtad lillebror till Penny, 3.

Anitha Schulman, 35, har visserligen haft en plan ända sedan barnsben – hon skulle vara trebarnsmamma vid 26. Så blev det inte. Att hon nu blir tvåbarnsmamma vid 36 har varit långt ifrån självklart.

När Anitha träffade sin man Calle kände de båda två att det inte fanns någon anledning att vänta med att skaffa barn. Båda två hade samma inställning redan från start – blir det så blir det.

Ganska så snabbt blev Anitha gravid, och lyckan var total. Men i vecka 11 blev det missfall.
– Vi var väldigt naiva första gången, pratade med alla redan från vecka 8 och hade inte en tanke på att något kunde gå fel.

Anithas råd när du fått många missfall

1. Sörj när det inte funkar, men sörj fort. Skaffa ingen identitet i sorgen, utan försök att gå vidare.

2. Skapa inga hjärnspöken – se till att det som händer i mellangärdet inte flyttar upp i huvudet.

3.  Försök att flytta fokus så att inte hela livet handlar om att få barn.

4. Sätt din egen känslomässiga agenda. Undvik människor som får dig att känna dig misslyckad och säg till vänner och släktingar att inte tycka synd om dig.

5. Försök inte vara duktig och stark, det är okej att vara orolig och nojig.

6. Hämta kraft i din relation, försök att ha roligt tillsammans och leva som vanligt.

Efter missfallet blev de näst intill besatta av att försöka bli gravida igen.
– Barnviljan satte sig i huvudet, det blev kliniskt på ett sätt som helt dränerade lusten mellan oss.

Efter en period av ägglossningstest, räknande av dagar och ännu ett missfall, den här gången i vecka 6, bestämde de sig för att ta en paus och fokusera på någonting annat. Anitha bytte jobb, de började planera sitt bröllop och reste till Colombia för en tv-inspelning.
– Väl där så tyckte jag att allt luktade så illa och att maten var äcklig. Jag fattade inte varför, det var först när en kompis poängterade hur känslig jag var för dofter som jag insåg att jag var gravid.

Men paniken över att få missfall tog helt bort glädjen över att vara gravid igen.
– Jag kollade trosorna hela tiden för att se om det kommit blod. En gång satt vi i bilen på en parkeringsplats och jag bara drog ner brallorna. Calle blev helt galen på mig för att jag var så nojig.

Hon fick en mindre blödning under tiden i Colombia, men ett ultraljud visade att allt var bra. Väl hemma igen fick Anitha träffa en barnmorska som sa åt henne att det var helt okej att vara orolig – och först då började
paniken att släppa taget. Ungefär i vecka 12 kunde Anitha så smått börja slappna av och börja glädjas åt det lilla barnet som växte inuti henne.

Både Anitha och Calle har hela tiden varit öppna med den process de gått igenom. Anitha har bloggat om missfallen och sina svårigheter att få barn, något som hon fått mycket positiv respons för.
– Jag förstår inte varför man inte får prata om det. Nästan 40 procent av alla graviditeter slutar i missfall, varför ska man behöva gå och bära på det?

Efter att Penny föddes tog det ett tag innan Anitha och Calle kände sig redo att tänka på barn igen. Men när de väl började försöka få ett syskon till Penny hade de en lite annan inställning än första gången.
– Nu kändes det som en del av processen att få kämpa lite. På ett sätt tror jag att jag värdesätter mina graviditeter mer än andra, jag har försökt zooma ut från mig själv och se saker från ett annat perspektiv. Det dör ju barn runt om i världen hela tiden.

Ofta sägs det att har man väl fått barn en gång så går det mycket lättare andra gången. Så var det inte för Anitha, som återigen fick det ena tidiga missfallet efter det andra. Förklaringen hon fått är en ovanlig kombination av att ha väldigt lätt för att bli gravid – men att livmodern sedan stöter bort fostret.
– Det har varit jobbigt att aldrig känna sig i balans rent hormonellt. Under en lång tid nu har jag inte vetat om jag är på väg in i eller ut ur en graviditet. Jag tror att jag har varit gravid minst åtta gånger.

När vi ses är hon lite mer än halvvägs, och hon har försökt att ta hand om sig själv bättre den här graviditeten. Äta bättre, träna mer, jobba mindre. Precis som med Penny har Anitha även den här gången dessutom
behandlats med progesteron, ett hormon som bidrar till att livmodern lättare kan behålla fostret.

Sedan blir det inga fler barn, det är Anitha och Calle helt överens om.
– Vill vi ha ett tredje så blir det adoption, det har alltid varit ett alternativ för oss. Nu vill jag låta kroppen vila och försöka komma tillbaka till något slags normaltillstånd. Det finns ingen anledning att ta ut sig helt längre.

Fotnot: Anitha födde en son, Tom Allan, den 4 juni.

Artikeln har varit publicerad i mama nr 6, 2014.

NUVARANDE Anitha Schulman: ”Jag förstår inte varför man inte får prata om missfall”
NÄSTA Lindiwe, 33, är ensamstående mamma: ”Vi är en bortglömd grupp mammor”