Alexandra har två livmödrar: ”Graviditeten var tuff och smärtsam”
För mama berättar 27-åriga Alexandra om den tuffa graviditeten, det akuta kejsarsnittet och att hon skulle kunna bli gravid i båda livmödrarna.
När Alexandra Werelius, 27, var 17 år drabbades hon av kraftiga magsmärtor.
– Jag trodde att det var mensvärk, för jag hade haft problem med det. Men det blev värre och värre och magen svullnade, så en dag föll jag ihop hemma och fick åka in akut, berättar hon för mama.
Det visade sig att hon drabbats av ett utomkvedshavandeskap, utan att veta att hon var gravid. Dessutom åt hon p-piller.
Alexandra opererades och i samband med det upptäcktes det att hon har uterus bicornis, vilket innebär att man har en skiljevägg i livmodern, så att man har två livmödrar i en.
Efter utomkvedshavandeskapet har Alexandras mens krånglat, men i övrigt har hon knappt tänkt på hur hennes livmoder ser ut. Inte förrän hon och sambon började fundera på barn för ett par år sedan.
– Läkarna hade sagt att jag kan ha svårare att bli gravid och att det kan bli tal om IVF. De rekommenderade mig att inte vänta för länge med att söka hjälp eftersom det blir svårare ju äldre jag blir.
"Jag kunde inte gå, stå eller ligga"
För två år sedan kände hon sig redo att bli mamma och var beredd på att det skulle ta tid att bli gravid, men tre månader senare väntade Alexandra barn.
– Jag hade mycket blödningar och blev nästan deprimerad. Jag läste varenda mammatidning och blogg och allt skulle vara så gulligt och man skulle känna sig vacker och må bra, men jag mådde bara dåligt och hade jätteont. Jag fick foglossning jättetidigt och hela ryggen var sned. Jag kunde inte känna igen mig i beskrivningen att det skulle vara mysigt att vara gravid. I slutet kunde jag inte kunde gå, inte stå, inte ligga. Hon låg snett och tryckte på kroppspulsådern så att jag kräktes.
I vecka tolv var det dags för kubtest och Alexandra fick träffa en av få läkare med erfarenhet av uterus bicornis.
– Han var egentligen pensionerad och berättade att han för många år sedan hade haft en kvinna som var gravid med tvillingar men i olika veckor, alltså med ett barn i vardera livmoder! Han rekommenderade oss att skydda oss i början eftersom man inte visste hur det funkade.
I vecka 22 började Alexandra få rejäla sammandragningar. Trots att det stod i hennes journaler att hon har två livmödrar var det inget som sjukvården hade uppmärksammat särskilt mycket.
– På mödravårdscentralen var det ingen som frågade om det och för mig är det ju normalt. Sedan började de här sammandragningarna och i vecka 27 tänkte jag att bebisen var på väg. Jag ringde mvc och när jag kom dit bröt jag ihop.
Barnmorskan noterade att Alexandras mage var sned och då nämnde hon att hon hade två livmödrar.
– Då sjukskrev hon mig på en gång. Jag fick gå på tillväxtultraljud och då visade det sig att bebisen var 15-17 procent för liten. De gjorde flödesmätningar som inte heller var bra. Vi fick gå på tillväxtultraljud en gång i veckan mellan vecka 27 och 35 eftersom både hon och moderkakan var för liten.
Vattnet gick i vecka 35
När Alexandra var på ultraljud i vecka 35, och bebisen fortfarande inte växt på sig, fick hon veta att det skulle bli aktuellt med kejsarsnitt veckan efter ifall läget inte förändrats. Det finns kvinnor som har fött vaginalt med två livmödrar, men oftast rekommenderas planerat snitt.
– Man vet så lite om hur livmodern fungerar och oftast orkar den inte, då den kan inte göra något värkarbete. Jag fick välja hur jag skulle föda, men de rekommenderade kejsarsnitt. Hon låg i säte också, för det fanns ingen plats för henne att vända sig eftersom väggen var i vägen.
När Alexandra kom hem från ultraljudet i vecka 35 gick vattnet.
– Då fick jag åka in igen. Eftersom hon var så liten ville de egentligen hålla kvar henne i magen så länge det gick, men vattnet var inte friskt så då gjorde de ett akut kejsarsnitt.
Lilla Lise föddes den 3 augusti 2016, vägde 2200 gram och var lång och späd.
– Först mådde hon bra, men hon kunde inte äta. De koppmatade henne men hon kunde inte hålla blodsockret uppe, så då blev hon inlagd på neonatalen. Där hade hon problem att äta för hon satte i halsen hela tiden.
Själv låg Alexandra en våning upp, drabbad av komplikationer efter kejsarsnittet. Dock hade de inte med hennes två livmödrar att göra.
– Jag mådde jättedåligt. Jag var inte alls beredd på att det skulle gå så fort. De tog ju henne ifrån mig i några timmar efter snittet och min ryggmärgsbedövning hade inte släppt så jag kunde inte röra mig och fick inte vara med henne. Jag fick höra att hon satte i halsen och tappade syremättnaden en våning under mig i en helt annan sal och det var jättejobbigt.
När Alexandras biverkningar släppte skrevs även hon in på neonatalen, där hela familjen gick in i en bubbla som handlade om att få allt att funka.
– De första två veckorna var ganska tuffa, men när hon väl började äta gick det rätt fort för henne att bli bättre.
Hoppas på fler barn
Alexandra har många gånger känt sig ensam i sitt tillstånd, och det har ofta hänt att hon fått informera sjukvården snarare än att de gett svar på hennes frågor.
– Man får tyvärr själv skapa sina diagnoser för om jag frågar sjukvården varför inte p-pillren hjälpte, om det hade med livmodern att göra, så är det ingen som vet.
Bäst stöd har hon hittat i en grupp med runt 40 medlemmar på Facebook, men tyvärr hittade hon den först i slutet av graviditeten.
– Hade jag vetat om den tidigare hade det gjort jättemycket. Det finns inget att läsa, utom någon forskningsrapport på engelska som jag inte förstår. Det här är ju inte så vanligt och då skrivs det inte om det. Läkaren som jag hade i slutet som gjorde tillväxtultraljuden gick in på sin lediga dag för att vara med vid kejsarsnittet och kolla på skiljeväggen. Hon filmade varenda ultraljud i utbildningssyfte, så det finns de som är intresserade, men man vet alldeles för lite.
Alexandra har själv två syskon och skulle gärna ha fler barn.
– Både för min egen, men mest för Lises, skull. Men sedan är jag inte säker på att det går. Jag tror att Lise var en lyckoträff. Oftast fäster ju ägget på skiljeväggen men det finns inget att växa på där, och då lossnar det, säger Alexandra, som tyvärr redan hunnit ha ett missfall sedan dottern föddes.
– Jag hade precis fått reda på att jag var gravid, men jag kände att det var något som inte stämde, så jag misstänkte att det var ett missfall. Jag hoppas att jag kan bli gravid igen och nu när jag vet att man kan få hjälp från början blir det kanske inte lika jobbigt som det var sist. Samtidigt var det inte roligt att vara gravid, men det var helt klart värt det!
• Barnpsykolog Malin Bergström lär dig hur barnet och du får bäst sömn
• Så skapar du din egen sömnmetod som passar just er!
• Tycker ni olika som föräldrar? Så här löser ni konflikten.
