Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Så hjälper du ditt blyga barn – psykologens 5 bästa tips

Är ditt barn blygt? Kanske var du utåtriktad som liten och känner att du är raka motsatsen till ditt blyga barn? Oavsett vilket är det inget fel på att vara blyg. Barnpsykologen Viveka Seitz och bloggaren Therese Krupa Syllner reder ut funderingarna kring barns blyghet.

Som förälder kan du oftast tidigt upptäcka om ditt barn är blygt. Vi föds med olika temperament, och eftersom det finns en ärftlig komponent går det ofta att känna igen ett barns egenskaper från någon av föräldrarna eller en nära släkting. En del barn är utåtriktade, medan andra är mer socialt återhållna.

I grova drag kan blyghet sammanfattas som en försiktighet i sociala relationer menar barnpsykologen Viveka Seitz:

– Det är viktigt att försöka förstå varje enskilt barns beteende, och inte dra allmänna slutsatser så fort ett barn beter sig mer socialt återhållet. Det som vuxna tolkar som blyghet, kan bero på allt från stora svårigheter att förstå hur det sociala samspelet fungerar till ett mer försiktigt socialt förhållningssätt, säger Viveka.

"Mira har valt att inte vara med i luciatåg för att vuxna tittar"

Före detta mamabloggaren Therese Krupa Syllners dotter Mira, 5, visar tecken på blyghet i olika lägen. Therese beskriver att dottern var väldigt kavat och framåt fram tills att hon var runt tre år. Med tiden mognade Mira och självmedvetenheten ökade, och på så sätt även blygheten.

– Mira har till exempel valt att inte vara med i luciatåg för att vuxna tittar, hon har inte velat åka pulka med kompisar på förskolan för att det har känts lite jobbigt, och hoppat över förskolefotograferingen för att det kändes lite avigt. När det är mycket folk vill hon gärna hålla sig nära och drar sig lite för att fråga okända människor saker.

mama-bloggaren Therese Krupa Syllner med barnen Mira och Morris. Numera är hon även mamma till Kasper.
mama-bloggaren Therese Krupa Syllner med barnen Mira och Morris. Numera är hon även mamma till Kasper.

Therese minns att hon själv inte heller var den som kastade sig huvudstupa in i saker som barn, och att hon hade en lite mer observerande och avvaktande attityd i många sammanhang. Hon var aningen blyg som liten. Som förälder försöker hon vara lyhörd, observerande och stöttande. Hon berättar att hon tillsammans med Mira har pratat om hur det känns i kroppen och vad som är jobbigt i olika situationer. Utifrån det försöker de hitta på roliga aktiviteter som Mira känner sig bekväm med.

– Jag försöker att inte koppla blyghet till något negativt, precis som att vissa är långa och andra korta så är vissa blyga och andra inte, säger hon.

Ibland kan det vara svårt att bemöta sitt blyga barn och dess omgivning. Therese är tydlig med att hon inte bryr sig särskilt mycket om omgivningen, det ”drabbar” inte dem menar hon. Däremot tycker hon att det kan vara svårt att balansera mellan att pusha barnet och att låta henne vara.

– Vid många tillfällen vet jag att hon har överkommit sin blyghet, till exempel vid en aktivitet då hon har älskat den och inte velat sluta. Det gör att jag ibland inte vet när jag ska backa. Det har också hänt att Mira har valt att avstå från en aktivitet och då har jag sett att hon själv har blivit lite besviken, säger hon.

Jämför inte det blyga barnet med andra

Enligt barnpsykologen Viveka Seitz blir blygheten för de allra flesta barn mindre besvärande med åldern. Enligt henne är det viktigare att varje barn får vara den hen är, och att inte alla kan, eller ska, bli utåtriktade personer som stortrivs i alla sociala sammanhang.

Viveka menar att varje barn har en unik personlighet, och som förälder gäller det att få barnet att känna sig älskat och tryggt för den hen är, oavsett vilka personlighetsdrag som för tillfället premieras i samhället. Hon tycker att när det gäller mindre barn, får föräldern försöka läsa av vilka situationer som barnet uppfattar som svåra. Därför får du som förälder räkna med att följa med och stötta barnet i flera sociala sammanhang.

Som förälder är det dessutom viktigt att inte jämföra barnet med det mest utåtriktade barnet på förskolan, utan att se det som sitt ansvar att stötta just sitt barn och dennes unika personlighet menar Viveka.

– Du som förälder får försöka avläsa barnets behov, du kan inte räkna med att barnet själv kan förklara varför hen beter sig på ett visst sätt. När ditt barn verkar kunna uttrycka sig mer om sina egna upplevelser, kan du gärna förhålla dig undersökande till barnets tankar och känslor utan att forcera fram ett samtal med en ”lösning”.

– Tänk även på att det inte är säkert att barnet uppfattar sig blygsel som något negativt, bara för att föräldern gör det. Det är viktigt att inte förstärka barnets oro, utan att låta barnet, trots sin oro, få pröva sin självständighet sakta men säkert. Om barnets blyghet blir ordentligt hindrande i vardagen och känns ohanterlig, kan det vara läge att ta hjälp från en psykolog, säger Viveka Seitz.

Barnpsykologens 5 handfasta tips för dig som har ett blygt barn

1. Förutsätt inte att ditt barn upplever sin blygsel som något negativt bara för att du som vuxen gör det. Ta reda på mer hur det är för just ditt barn. Vad är det som blir svårt för just hen?

2. Ditt barn är unikt! Varje barn behöver uppleva att hen duger som hen är. Oavsett personlighet behöver hen ditt stöd och kärlek.

3. Forcera inte fram en ”antiblygkampanj” där barnet får erfara att blyghet är något negativt och skamfyllt.

4. Låt barnet vidga sitt sociala självförtroende i sakta tempo, en del barn kan behöva mer pushning än andra

5. Tar barnets blygsel helt över makten i er vardag, våga be om professionell hjälp!

Av: Aida Hodzic