Mobil, barnförbjuden film, ensam hemma - när är det dags?

Ha hand om egna pengar:

Ni har glömt bort veckopengen. För  femte veckan i rad ... och sticker i stället till en tjuga att köpa  lördagsgodis för ... Att slarva med veckopengen är ni inte ensamma om.  Faktum är att veckopeng är en vikande trend, vilket Ingela Gabrielsson, privatekonom på Nordea, tycker är synd.– Många slutar ge veckopeng och ger en slant när det behövs i stället, men jag tycker man förlorar en del med det, säger hon. –  Det är viktigt för barn att förstå att det finns en begränsad tillgång  på pengar och att man ibland måste avstå från att köpa något. Det är  också bra att barn får ha egna pengar att bestämma över, och inte alltid  behöva be om dem.

Så länge barnet får veckopeng behöver man som  förälder kanske inte lägga sig i så mycket vart pengarna går, menar  Ingela Gabrielsson.– Men runt 10-årsåldern är det vanligt att man  går över till månadspeng. Då blir det en större peng att ta ansvar för  och då är det också viktigt att prata igenom vad det ska räcka till och  om det finns möjlighet att spara lite. 

Fortfarande kan det vara  en lättsam diskussion, tycker Ingela Gabrielsson, men det kan vara bra  att så ett frö till att börja spara:– Ett tips kan vara att hjälpa  till att sätta upp ett mål, något som barnet vill göra eller köpa. Prata  om hur lång tid det kan ta att nå dit. 

Ett annat tips är att  låta barnen få chans att tjäna lite extra, utöver månadspengen, genom  att tvätta bilen, plocka äpplen eller skotta snö och få en slant för  det. 

Från att barnen är cirka 11 år kan barn numera också få  eget bankkort (olika banker har ­olika åldersgräns, och det diskuteras  en sänkning). Tycker ni att det är en bra lösning, så tänk på att barn  har kort tidsperspektiv. Sätt inte över hela sparpengen på ett bankkort  som 11-åringen har tillgång till!

Hjälpa till hemma:

Din  söta lilla åttaåring undrar om hen verkligen måste plocka ur  diskmaskinen igen. Och du förklarar ­pedagogiskt att ”ja, det måste du”,  och känner dig som en elak slavdrivare samtidigt som du inombords  rabblar kloka ord om att barn som hjälper till känner sig behövda och  inte blir lika deprimerade när de blir större.

I dag förväntas  nog de flesta barn hjälpa till hemma, men det är något som gått i vågor.  Under och efter andra världskriget fick barn slita med både  syskonpassning och hushålls­arbete, medan 60- och 70-talets barn fick  leka mest hela tiden. – När vi har pratat med familjer där båda  föräldrarna jobbar menar många att alla i ­familjen måste hjälpa till  för att det ska funka, säger Ingrid Söderlind, lektor på Linköpings universitet och en av författarna till ”Barndom och arbete”.–  Jag tror också att de flesta tycker att det är positivt att barn  hjälper till. Och åtminstone yngre barn tycker ofta att det är roligt –  särskilt om man hjälps åt. I dag gör också pojkar och flickor lika.  Pojkar gör också inomhussysslor, som att baka, laga mat och diska. 

Vad  brukar då barn hjälpa till med? Ja, ­ungefär hälften av de barn som har  vecko- ­eller månadspeng förväntas städa sitt eget rum, visar en  undersökning som Swedbank gjorde för några år sedan. Men barn hjälper  också till med att till exempel plocka av ­bordet eller fylla  diskmaskinen.

En 6–8-åring har redan på dagis lärt sig plocka undan  sin tallrik och hålla koll på sina saker, och kan förhoppningsvis göra  det ­hemma också!

– Det finns barn som rätt tidigt tar hand om olika sysslor. Det beror helt på barnet och ­föräldrarna, säger Inger Söderlind.

– Det viktigaste är att värdera det som barn gör. Det blir barn glada av!

Få en mobil:

Alla  andra i min klass har en Iphone! Känns det bekant? Efter tre veckors  tjat står du till slut inte ut längre. Hen får din gamla avlagda mobil  (och du hoppas att hen nöjer sig med att det är en vanlig gammal  knappvariant ...).Att alla i dag har en Iphone är förstås inte sant,  men att åtta av tio barn i åldern 8–12 har en egen mobil är det  faktiskt. Och från 10 års ålder är det 90 procent!

Många barn  använder kanske mobilen mest till spel, men pratar ditt barn mycket kan  det vara bra att vara försiktig. Kontantkort ger en viss kontroll på  pengarna.

Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten finns det inga  allmänna åldersrekommendationer för mobil, men däremot är  rekommendationen att använda handsfree – och det gäller i synnerhet  barn, som sannolikt kommer att använda mobiltelefon hela livet. 

Det  finns i dag en svag misstanke om risk för cancer i huvudet när man  håller mobilen mot örat under samtal, och då är det extra viktigt att  barn är försiktiga. Tipset är att använda handsfree eller mobilens  högtalarfunktion och hålla mobilen en bit från ­kroppen när man pratar,  då minskar du enligt Strålsäkerhetsmyndigheten strålningen rejält. Det  är särskilt viktigt om du ofta har dålig mottagning – då är strålningen  högre.

Gå hem från skolan ensam:

Tweenien vill inte gå på  den öppna fritidsverksamheten, utan kräver att få vara hemma ensam på  eftermiddagarna. Och det går alldeles utmärkt – tills du kommer hem och  upptäcker ett helt gäng kompisar i köket, i full fart med att bränna vid  muffins i ugnen ...

Eftersom barn mognar i olika takt är det svårt att säga när det funkar att gå hem ensam från skolan, menar Helena Harrysson, föreläsare, terapeut och sexbarnsmamma.–  Generellt skulle jag tycka att barn klarar av det i 9–11-årsåldern. Då  har de flesta lite bättre koll på sig själva och omvärlden. Mina yngsta  barn var 10 år när de började gå hem ensamma. I början hade de kvar sin  plats på fritids och kunde välja att vara där ibland. Det är ett bra  sätt, som en slags utskolning.

Att utgå från sig själv och sitt barn är en förutsättning:–  Har du ett barn som har svårt att fokusera, lätt hamnar i bråk eller är  ängsligt? Eller är barnet stabilt och moget för sin ålder och ni har en  bra kommunikation? Det är stor skillnad. Hur man bor spelar också in.  Är det en trygg miljö? Bra grannar? Finns det någon i närheten om det  skulle hända något? 

När barn börjar vara hemma på egen hand är  det början på en nödvändig frigörelse. Helena Harrysson menar att i takt  med att tillgängligheten blivit så stor – inte minst med mobiltelefoner  – ökar vårt behov av att ha kontroll på våra barn. På gott och ont.

– Barn i dag behöver träna sig på att ta eget ansvar och vuxna i dag behöver träna sig på att våga släppa kontroll, säger hon.

Cykla ensam i trafiken:

Din  tioåring kunde cykla innan sexårs och det är knappt en kilometer till  skolan – så visst borde hen kunna cykla på egen hand – eller? Faktum är  att barn fixar trafiken sämre än vi ofta tror. Inte förrän i  12-årsåldernklarar de sig på egen hand, visar forskningen. Dels tar  det tid för barns syn och hörsel att utvecklas. Dels klarar de bara av  en sak ­riktigt bra åt gången. När de cyklar är de fullt fokuserade på  att trampa och styra, och glömmer att ha koll på trafiken runt­omkring.

”Jamen,  min tioåring är ju jätteduktig i trafiken”, kanske du invänder. Och  det är hen säkert – ibland. För barn kan vara ­superduktiga på att ha  koll, men faktum är att de ibland glömmer bort. Just för att de är barn!

Pia Björklid,  som är professor vid Stockholms universitet, har sammanställt forskning  om barn och trafiken, och det finns ännu fler faktorer som gör att barn  ­lever farligt. En orsak är att barn förväntar sig att vuxna ska följa  regler, och det vet ju alla hur vanligt det är att vuxna struntar i att  stanna vid övergångsställe eller kör mot rött ... 

Barn har också  svårt att upptäcka farliga ­situationer, som att en container parkerad  på gatan kan innebära att bilister inte ser dig.

Men att gå över  gatan ensam då, kanske du tänker? Barn lär ju sig redan på förskolan att  ­titta till höger och vänster. När forskare ­studerat barn visar det  sig att de mycket ­riktigt tittar efter bilar, precis som de lärt sig.  Men de gör det inte förrän de redan är ute i gatan. Och har de dessutom  ett par kompisar med, så glömmer de ofta att titta över huvud taget.

Titta på "barnförbjuden" film:

Alla  nioåringens kompisar har tydligen fått se senaste Bondfilmen ”Skyfall”,  och till slut ger du med dig och hyr hem den på dvd. Hur farligt kan  det vara? Sedan ångrar du dig bittert när er säng i flera veckor  invaderas av en unge med mardrömmar.

När det handlar om vad barn  får se på tv är det du som förälder som måste sätta gränser – vilket  inte alltid är det enklaste. Vad är egentligen skadligt? En del barn  gråter av Pippi Långstrump, andra verkar inte må alltför dåligt av att  se på skräckfilm med sina föräldrar.

Det kan vara lätt att hänga  upp sig på blodiga våldsscener, men det är faktiskt inte alltid de som  är värst. När Statens medieråd sätter åldersgränser på film utgår man  från vilka ”skador för välbefinnandet” tittaren kan få.– Det kan  vara om du som barn känner stark rädsla, obehag, skräck, panik, kanske  får mardrömmar och svårt att sova, säger Johan Karlsson, filmgranskare  på Statens medieråd.

Sammanhanget, hur det skildras, vem som  drabbas. Allt sådant spelar in. För barn är det till exempel mycket  otäckare att se ett barn eller ett djur bli utsatt för något hemskt, än  att se en Star Wars-klon explodera i ett eldhav.– Nedslagningar kan både vara barntillåtna och ha 15-årsgräns, beroende på hur de är skildrade, säger Johan Karlsson.

När  det gäller åldersgräns på bio är det också något som kan bli ämne för  hetsiga diskussioner. Det är tillåtet för yngre barn att gå med en vuxen  på både 7- och 11-årsfilmer, vilket de flesta ”Skyfall”-sugna 9-åringar  förstås vet om. – Men det är inget vi tar hänsyn till när vi  bedömer filmerna. Om vi har bedömt 11 år, då är det vad vi tycker, säger  Johan Karlsson. 

15-årsgränsen är dock absolut. Här hjälper det inte att ha mamma eller pappa med.–  En anledning är att efter 15-årsgränsen finns det inget tak. Det kan  vara en film som är på gränsen till för mycket, men den kan också vara  hur otäck som helst.