Vi är många som gnäller och tjatar för att få barnen att göra sina läxor. Därför: mamas bästa läxläsnings-tips!

Medan den ena guldklimpen sitter vid köksbordet och gnyr av frustration över matteläxan, tjatar jag på nästa att stänga av tv-spelet och ta upp skrivboken. När jag vänder ryggen till smiter mellankillen till fotbollsplanen. Läxboken ligger i väskan, orörd.

Jag och mina kids för en evig kamp kring läxor. Jag önskar att jag en endaste gång fick uppleva att någon av dem självmant satte sig ner och pluggade. Och, ännu hellre, visade ett ynka litet tecken på intresse för sitt skolarbete. Men hur lätt är det att få till? Jag vet ju också att det finns roligare saker att göra än att räkna matte och plugga glosor…

Vi är många som hamnat i dödläge där vi får stånga pannan blodig i läxböckerna utan att nå fram till våra barn. Kanske är det dags att ta ett nytt grepp om situationen. Men hur?

För Åsa Sjöqvist, skolpsykolog med mångårig erfarenhet av skolbarn och deras familjer är läxproblemet välkänt:
– Alla vill vi att våra barn ska ha en positiv attityd till lärandet, men det kan vara svårt. Eftersom de positiva konsekvenserna av pluggandet ofta kommer på lång sikt är det svårt för barnen att förstå att de lär för sin egen skull och livet och inte för skolan.

Hur slipper man kampen?
– Att få in läxläsningen som en självklar vana kan vara en hjälp att slippa tjatet. Att föräldrar signalerar att läxorna är självklara, om än inte alltid så roliga att göra, är bra. Jag tycker också att föräldrar kan bekräfta att det kan vara jobbigt med läxor och att man förstår att det finns roligare saker att göra. Det är viktigt för barnet att känna förståelse. Men man måste också hjälpa barnet att ta sig igenom läxorna, hur jobbiga de än känns. För varje gång han eller hon fixar dem stärks självkänslan och det blir lättare nästa gång.

Hur hjälper jag mitt barn på bästa sätt då?
– Eftersom alla barn har olika förutsättningar, lärstil, motivation och förmåga till självständigt arbete finns det inget enkelt svar på det. Vissa barn behöver hjälp med att förstå vad han eller hon ska göra och hur, medan andra sköter läxorna själva, känner sig motiverade och har lätt att förstå vad som förväntas av dem. Naturligtvis behöver de barn som tycker att skolarbete är svårt mer stöttning av sina föräldrar än de barn som har lätt för sig, säger Åsa, men menar att det oavsett är viktigt att föräldrarna engagerar sig.
– Föräldrastöd och framför allt föräldra­intresse gör det lättare för barnet att lyckas i skolan överhuvudtaget, säger hon och poängterar att lyckas inte handlar om att få topp­betyg, utan att känna att uppskattning för att man gjort sitt bästa.
– Att känna att man hänger med och duger betyder mycket för den psykiska hälsan.

Om man kommer in i en ond cirkel där läxor bara betyder tjat och tårar, vad gör man?

– Då ska man prata med barnets lärare för att få stöd och hjälp, kanske hon eller han kan hjälpa er att förstå vad motståndet beror på och ge er verktyg att hantera det.

Är det bara mitt ansvar som förälder att mitt barn ska göra läxorna?

– Nej, det är det inte. Skolan har en skyldighet att se vad barnet behöver för hjälp. Barn som har föräldrar som orkar och har förmåga att stötta har givetvis en fördel. För de föräldrar som av olika skäl inte orkar hjälpa sitt barn blir skolans ansvar förstås större.

Om mitt barn är i behov av särskilt stöd?

– Då ska han eller hon få det kartlagt och utrett i skolan. Barn med inlärningssvårigheter, till exempel dyslexi, ska få specialpedagogisk hjälp att utvecklas och hjälpmedel och anpassat stöd för att underlätta inlärningen.

Hur kan jag som förälder få hjälp?

– Många skolor erbjuder läxhjälp i skolan, det finns även på en del bibliotek. Somliga föräldrar engagerar privatlärare, men det kräver ju en viss ekonomi. Blir det stora problem ska man söka stöd från skolans personal. Lärarna kan anpassa läxorna efter barnets förmåga utan att rucka på kunskapsmålen. Skolans elevhälsopersonal (specialpedagoger, psykolog, skolsyster) kan ge tips och råd om vad just ditt barn behöver. Skolan har krav på sig att identifiera varje barns behov av stöd och ibland räcker det inte med glada tillrop.

Åsa Sjöqvist poängterar att både skolpersonal och föräldrar också har en viktig roll i att stötta det enskilda barnet i att bara jämföra sig med sig själv, och att hjälpa barnet att se även de små framstegen i skolarbetet. Barn som är högpresterande kan man å andra ­sidan få hjälpa att våga misslyckas.
– Barn jämför sig lätt och konkurrerar gärna, men alla har behov och rätt att känna att de duger, menar hon.

LÄS OCKSÅ:
Läxläsningstips från skolpsykologen