Har du blivit utsedd till fadder och undrar vad som förväntas av dig? Eller grubblar du över vem du ska välja att vara fadder åt ditt barn? mama hjälper dig.

Fadderhistorik

Seden med faddrar är uråldrig och fanns redan på 100-talet efter Kristus. Då handlade det om att ge barn till kristna martyrer nya ”föräldrar”.  Under svensk medeltid och reformationstid var det faddrarna som förde barnet till dopet och sedan överlämnade det döpta ­barnet till föräldrarna. Faddrarnas ­ställning var så viktig att det förr fanns ­lagstadgade krav på deras kristna tro.

Källa: Svenska kyrkan.

Vem kan bli fadder?

• Vem som helst kan vara fadder, och man kan förstås välja flera faddrar av samma kön.
• Det finns inga regler för hur många faddrar man kan ha, men det vanligaste är en eller två.
• En fadder till barn som döps i kyrkan ska själv vara döpt, men behöver inte ­tillhöra kyrkan.

Vad gör en fadder?

• Att vara fadder är ett uppdrag man själv fyller med innehåll. Det finns inget rätt eller fel.
• Kom ihåg dopdagen/namngivnings­dagen. Uppmärksamma födelsedagar och viktiga helger.
• Viktigast av allt – var den där extra ­vuxna som bryr sig och som finns där när barnet behöver det.
• Skapa en egen kontakt med barnet.

Mamma, pappa, mor- och farföräldrar i all ära. Det kan vara fint för barnet att ha en annan vuxen nära, som bryr sig och även blir någon man i senare år kanske kan anförtro sig åt eller så klart bara hänga med.

Annika Borg är präst i Svenska kyrkan, författare, utbildare och debattör, och enligt henne är fadderskapet ett hedersuppdrag.
– Det är stort, fint och speciellt. Det är ett viktigt förtroende, där man får en särskild relation till barnet genom att vara en person som för alltid kommer att ingå i ­barnets liv.

En fadder till ett barn som ska döpas har en viktig roll i kyrkan. Han eller hon deltar i ­dopet och kan till exempel bära fram barnet, fylla dopfunten med vatten, läsa en text, be en bön eller tända dopljuset för barnet, berättar Annika Borg.
– Då blir det tydligt att det finns en till ­vuxen som är med och tar ansvar för barnet.

Många präster håller också tal till faddern när barnet döps, och efter dopet får de ett ­fadderbrev från församlingen.

Även vid namngivningar kan faddern spela en roll, men behöver inte göra det, säger Irene Rune från förbundet Humanisterna.
– Ibland står de bredvid och håller barnet, eller tar det en stund under ceremonin. De kan också läsa något för barnet.

En fadders eller gudförälders allra första uppgift är alltså att finnas med vid dopet eller namngivningen. Men sedan då? Ja, då gäller det att fortsätta finnas där. Att följa barnets utveckling och vara den där ”andra vuxna” som barnet kan vända sig till om hon eller han behöver det.
– Att bistå föräldrarna och vägleda barnet, att vara någon som kan bevara hemligheter, att vara en nära vuxen som barnet kan lita på – någon som kan råda och avråda, uppmuntra och trösta, säger Irene Rune.

Att vara fadder har med den kristna tron och andlighet att göra, säger Annika Borg.
– Sedan lägger man själv nivån. Känner man sig inte hemma i kristendomen handlar det mer om att förmedla vårt kulturarv och att finnas till hands i existentiella frågor.

Förr i tiden valdes gudföräldrarna för att det var de som skulle ta hand om barnet om föräldrarna dog. I dag finns inga sådana krav, däremot vill Svenska kyrkan att den som ska bli fadder är döpt.
– Men självklart finns det odöpta faddrar som är lika toppen som alla andra, säger Annika Borg.

Faddrarnas roll är också viktig när det ­gäller att uppmärksamma födelsedagar och andra viktiga dagar i fadderbarnets liv, påpekar hon, och tipsar om att man som fadder kan ge de där lite mer speciella gåvorna:
– Det kan vara att plantera ett träd eller att ge bort ett vackert ljus.

Men hur ska man välja fadder då, vad ska man tänka på?
– Välj en person du har stort förtroende för och som du vet skulle kunna träda in i stället för dig och vara ett stöd för barnet. Det kan vara en släkting eller en nära vän, säger Annika Borg.

Irene Rune betonar mer lusten än allvaret.
– Huvudsaken är att viljan att vara fadder finns och att det är en person som är engagerad i barnet. Sedan måste du ju känna faddern väl. Det ska kännas naturligt och kärleksfullt att välja just honom eller henne.

Omvänt då, kan man säga nej till att vara fadder?
– Men jag tror att det är väldigt få som inte vill. De allra flesta blir glada och berörda av att få frågan, säger Annika Borg.

Hur man förvaltar fadderuppdraget beror på vem man är, vilka förväntningar som finns och på vad man själv har för erfarenhet av fadderskap och gudföräldrar. Och kanske är det just förväntningarna som gör att det kan gå fel ibland, vilket resulterar i besvikna föräldrar som hoppats mer på gudföräldern än vad han eller hon förmått.
– Tid är en viktig faktor, många faddrar känner nog att de skulle vilja hinna mer än vad de gör, säger Annika Borg.

– Man kan också göra som en kvinna som var ensamstående gjorde. Hon valde ingen specifik fadder, utan bad om hjälp av alla de närvarande vid ceremonin. Hon sa att hon hoppades att de alla skulle ­finnas där för henne och hennes son resten av livet, särskilt männen i sällskapet. Det tycker jag var modigt gjort, säger Irene Rune.

NUVARANDE Guide: Fadder – så funkar det
NÄSTA Kitty Jutbring om bikinidebatten: ”Inga bröst – ingen bikini!”