Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.

Läs mer

Barnfetma - sjukdomen ingen pratar om

Svårt överviktiga barn. Alla ser, men ingen säger något trots att fetma är en av de vanligaste sjukdomarna bland svenska barn. Men nu är det dags att börja prata, för det gäller att hjälpa de här barnen i tid. "Gör man något i 6-8-årsåldern brukar det gå bra", säger experten.

Ämnen i artikel:

Bebisar ska vara knubbiga, ett par tjocka bebislår är det mysigaste som finns. På bvc hejas vi på med orden ”åh, vad bra att hon har gått upp så mycket i vikt och äter bra”. Ligger barnet över kurvan känner man sig som en duktig mamma. Men sedan ska barnet springa av sig hullet och ju äldre barnet blir, desto mindre gulligt blir det att vara knubbig. När barnet ska in i skolvärlden kan övervikten bidra till att han/hon hamnar utanför och blir mobbad.

Om det går långt kan övervikten bli ett hälsoproblem – därför är det viktigt att våga uppmärksamma det. Och ju tidigare man tar tag i det, desto mer ökar chanserna att komma till rätta med problemen.– Många föräldrar är rädda för att såra eller stigmatisera sina barn, vi har haft föräldrar som har suttit i garderoben och viskat när de ringt hit. Så känsligt är detta, säger Claude Marcus, professor i pediatrik och huvudman för Rikscentrum för svår övervikt hos barn. Varför är det så viktigt att ta tag i det i tid? – Det är lättare att komma till rätta med övervikten. För de yngre, upp till 6–8 år, brukar det går bra. För de lite äldre halvbra. För tonåringar med allvarlig fetma är det svårt att nå resultat. Men alla mår bra av hjälp.

Vissa barn är knubbiga som små, sedan blir de smala. När bör man vara uppmärksam? – Det är framför allt de som kraftigt går upp i vikt vid 2–5 års ålder som utvecklar fetma. Nästan alla tonåringar som lider av övervikt/fetma gjorde det redan när de var 6–7. Om man försöker identifiera det tidigt är det oerhört mycket lättare att göra något åt det. Varför blir vissa barn överviktiga? – Det finns en genetisk sårbarhet hos vissa som gör att det är svårare för dem att hålla vikten. Det här är en av de vanligaste sjukdomarna bland svenska barn. Och den enda kroniska sjukdomen som inte självklart behandlas inom sjukvården, säger Claude Marcus.

Hur stor del beror på matvanor som man får med sig hemifrån? – Givetvis spelar det roll vad man äter, men det biologiska arvet spelar större roll. Sociala faktorer (utbildning och ekonomi) är också viktiga – i Skärholmen lider 19 procent av fyraåringarna av övervikt/fetma jämfört med rika Vaxholm med 4,5 procent.

Ökar problemet? – Nej, det har glädjande nog planat ut. Troligen beror det på uppmärksamheten kring barnfetma under 2000-talet. Föräldrar och skolor tänker efter när det gäller mat och motion. Det är dock oroande att det inte finns några direktiv från myndigheterna. Så risken är stor att när hajpen lägger sig, så kommer problemet att öka igen. Dessutom har de sociala skillnaderna ökat, vilket inte är bra.

Vad innebär övervikt och fetma för barn? – På kort sikt: Svårt att hänga med kompisarna och barnet blir ofta retad. Man är ofta längre än jämnåriga och uppfattas som äldre. Då ställs det orimligt höga krav på barnet och man kan uppfattas som dum. Då vänjer man sig från början vid negativa förväntningar. – På längre sikt: Fetma en av de farligare kroniska sjukdomarna att utveckla som ung. Följdsjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, typ 2-diabetes och cancer drabbar oftare dem med fetma, även om man går ner i vikt.

Kan man lösa problemet med bara motion? – Nej, människokroppen är så ohyggligt energieffektiv. Om en nioåring äter en Magnum måste han gå en mil för att göra av med den. Om man inser att ens barn är i riskzonen – vad bör man göra? – Kontakta läkare, på bvc eller skola. Ni behöver få hjälp att se vad som ska göras. Ju yngre barn, desto mindre kraftfulla åtgärder. Det kan räcka med att ringa till förskolan och säga att barnet ska bara ha en portion vid lunch. Ofta är det lättare att någon annan förklarar för barnet. Ta varje chans att röra på dig med barnet. Lär barnet att benen är transportmedel – ställ bilen och gå!

Vad skulle du säga om det var ditt barn? – ”Du väger för mycket. Det blir jobbigt att göra saker. Vi ska hjälpas åt att röra på oss och äta bättre.” Skapa en allians! Hur ser sjukhusbehandlingen ut? – Man går igenom hur allvarligt det är för barnet rent medicinskt; insulinkänsligheten exempelvis. Hur ser det ut i familjen? Sedan diskuterar man vad som ska göras. Ska man kontakta skola/förskola? På vissa sjukhus erbjuds en föräldrautbildning. Yngre barn växer oftast i sin vikt. Men är du tio och väger 90 kilo, måste du gå ner. Och då måste man få ett nätverk som hjälper till. Glöm inte att göra något är mycket bättre än att göra ingenting. Vad brukar vara svårast? – För föräldrarna: Man måste vara konsek­vent, få den regelbundenhet som krävs. För barnen: Samma sak. Barnet vet oftast vad som är rätt att göra. Om sedan en förälder säger nej till en kaka, barnet klagar, den andra ger med sig, föräldrarna blir osams… så sitter barnet där med dubbel skuld – han har gjort fel och det är hans fel att föräldrarna bråkar.

Är det en kamp för livet? – För de flesta som lidit av fetma är det något man måste tänka på hela livet. Det behöver inte vara en belastning, men det blir alltid en del av livet.