Allt du behöver veta inför skolstarten
Hjälp, redan dags för sexårs/nollan/förskoleklassen! Nervös? Här är allt du behöver veta, plus lite pepp från dem som vet bäst – barnen själva. ”Det är inget att vara rädd för”, säger Feros, 7.
Hur kändes det att börja sexårs?
"Läskigast var att äta lunch"
Cornelia Brönemyr, 7, Umeå:
– Pirrigt men kul. Roligast var att träffa nya vänner, alla pyssel och att lära sig ljuda bokstäverna. Att stanna på fritids var också kul, om mamma och pappa hämtar en tidigt varje dag missar man så mycket roligt som att bygga pärlplattor eller spela spel. Läskigast var att äta lunch med de stora barnen och att träffa våra faddrar, fast alla visade sig vara snälla. Ett tips till dem som ska börja sexårs är att skaffa bra inneskor och skriva sitt namn på dem så att de kan hålla reda på dem.
"Roligare än jag trodde"
Feros Tesfamikel, 7, Hässelby:
– Jag var nervös för hur allt det nya skulle bli och undrade om jag skulle få några nya kompisar, för jag kände bara två sedan innan. Men det gick bra! Det var roligare än jag trodde. Det är inget att vara rädd för att börja i skolan. Om man är rädd för att inte få några kompisar kan man gå fram till någon och säga: Hej, ska vi leka? Och så gör man det.
Att gå från förskolan till SKOLAN kan verkligen kännas som ett gigantiskt steg. Både för sexåringen som lämnar sin trygga lilla värld – och för dig som förälder.
Plötsligt är din lilla älskling uppenbarligen inte så liten längre. Hen som alldeles nyss byggde myrbon i sandlådan, älskade pekböcker och inte kunde få nog av Mollyfilmer. Nu är det egen skolväska, ny klass och bricklunch i matsalen som gäller. För att inte tala om att hen ska dela skolgård med både mellan- och högstadieelever.För de flesta barn är skolstarten något spännande som de längtar efter, men för en del kan det kännas lite jobbigt. Du som förälder kanske sörjer att den gosiga småbarnstiden är slut och skulle helst stanna tiden ett tag – och din sexåring funderar över hur det kommer att bli. Vi rätar ut frågetecknen med hjälp av Lena Westerlund, barnskötare i förskoleklass och fritids, och Charlotte Sedenius, grundskollärare. Båda jobbar på Enskede skola i Stockholm
Hur mycket skola är förskoleklass?
– Att börja i sexårs är ungefär som när man började skolan förr, men ändå inte riktigt. Det blir en mjukstart för riktiga skolan, säger Lena Westerlund.
Ett eget klassrum och skolböcker får vänta ytterligare ett år – men det blir ändå ”skola light” tre timmar per dag. I en riktig klass med 25–26 barn i samma ålder.
I förskoleklassen finns det, precis som på förskolan, fler pedagoger än i en vanlig klass.
Kommer mitt barn att försvinna i mängden?
– Det är fler vuxna som ser barnen, det är inte så att man bara kommer in i en stor grupp och försvinner, det är mycket mer struktur än så, säger Lena Westerlund.
Många undrar om barnen måste kunna skriva och räkna, men en sexåring förväntas inte ha några förkunskaper. Tanken är att barnen ska börja lära sig på ett väldigt snällt sätt genom att rimma och ramsa, träna socialt samspel eller baka bokstäver.
– Jag tycker inte att det är något särskilt de behöver kunna, viktigast är att de är intresserade och nyfikna, säger Charlotte Sedenius.
Hon säger att det är väldigt individuellt vad barnen kan när de börjar skolan. Allt från att knappt känna igen någon bokstav, till att kunna läsa enklare böcker.
Hur funkar det med toalettbesök?
– Det är inte så att man ska kunna gå på toa och torka sig själv. Däremot kan det vara ett råd att öva på det inför skolstarten. Torka sig, knäppa blixtlås, klara av att klä sig. Jag tror man gör sina barn en björntjänst om man gör allt åt dem, det kan vara känsligt för dem att inte kunna när ”alla andra” kan, säger Lena Westerlund.
– Men det finns nästan alltid ett par i varje klass som inte kan klara det själva och då hjälper vi självklart till.
Hur ska småttingarna klara sig i matsalen, kan man också undra. Men även om pyttesmå sexåringar ibland äter i samma matsal som jättestora nior brukar det gå utmärkt. Det är precis sådant man övar på när man går i nollan!
– Första veckan är det introduktion och man får lära sig hur det fungerar, hur man hämtar en bricka, tar mat och sätter sig, säger Lena Westerlund.
– Många barn tycker att det är läskigt med matsalen, men efter bara någon dag brukar det ha det gått över.
Kommer barnet att få några kompisar?
– Det finns väldigt många kompisar att välja på i en barngrupp på kanske 28 barn, så det brukar lösa sig, säger Charlotte Sedenius och påpekar att det är viktigt att inte lägga över sin egen oro på barnen.
– Föräldrar kan väl tänka lite som när de börjar på en ny arbetsplats. Ibland hittar man kompisar på en gång, ibland tar det lite tid. Barn är ju precis som vi, fast lite mindre.
Hur ska jag själv agera?
– Jag tror på att ha en cool attityd, tipsar Lena Westerlund.
Att försöka förbereda, informera och prata om saker och ting kan ibland göra dem större än de faktiskt är.
– Försök ta ett steg tillbaka, känn av och vänta in när barnet vill prata om det.
Om du ändå är orolig, prata med pedagogerna i den nya klassen, de är vana vid det mesta – barn som inte vågar säga till att de måste gå på toa, barn som kissar på sig ibland, barn som inte vill släppa taget om sina föräldrar. Och inte minst är de vana vid oroliga mammor och pappor.
– Det är viktigt att föräldrar känner att de vågar fråga oss om de undrar något – vi är ju där för dem också, säger Charlotte Sedenius.
När ditt barn väl har börjat i sin första klass och du själv är skolförälder – då är också det snart vardag. Så varför inte se fram emot en lite lyxig tid, när ditt barn får uppleva en massa spännande nytt i ombonad miljö, samtidigt som ni slipper läxor och kanske kan se fram emot lite färre vab-dagar?
Ni kan till och med ta ledigt utan att fråga rektorn om lov! Passa på – det kommer nämligen att dröja länge tills det är så igen.
Hur funkar sexårs för er?
”Tänk om hon inte klarar allt perfekt”
Nina, 37, forskar i neurobiologi, mamma till Kimi, 6, och Siri, 2, Malmö:
”Det jag funderar mest över just nu är att jag hoppas att Kimi ska trivas med sig själv och med sina nya klasskompisar och lärare. Det känns så klart lite nervöst, kommer hon att hitta nya och fina vänner? Kimi är redan nu lite av en perfektionist och ganska självkritisk, och jag oroar mig för hur det ska påverka hennes självförtroende och självkänsla när hon förväntas prestera och kanske inte klarar allt perfekt. Kimi tycker att det ska bli spännande att börja nollan. Redan när hon var fyra började hon längta. Nu ser hon fram emot att få nya vänner, lära sig hjula, läsa och skriva.”
”Försök stå ut med att det är lite rörigt”
Thérése, 42, biträdande chefssjuksköterska på ungdomsmottagning, mamma till Milla, 6, Stockholm:
”Det jag oroade mig mest över var att det inte fanns någon grind i staketet på skolgården. Knappt någon vuxen på rasterna, jättestor skolgård och en busshållplats utanför. Det hade också varit dålig struktur på sexårsårsgruppen innan. Många föräldrar oroade sig för att det var en ’dålig skola’ och funderade på att byta. Nu är jag glad över hur mycket Milla har utvecklats på sexårs. Ett tips är att man som förälder försöker stå ut med att det är lite rörigt i början och inte kritiserar pedagogerna, utan stöttar dem i stället. Barnen försöker hitta sin roll i en ny situation. Tänk hur det skulle vara på en arbetsplats om alla började samtidigt!”
”Vi övade så han skulle känna sig modig”
Ulrika, 42, projektledare, mamma till Gabriel, 6, Lidingö:
”Eftersom Gabriel är född i slutet av december funderade vi mycket på om han var redo att börja skolan, han var ju bara 5,5 år. Men det var som att han mognade sommaren innan. Vi övade i förväg på att göra saker som han inte gjort förut för att han skulle känna sig modig, som att åka med kusinen på semester i tre dagar. En sak jag i efterhand önskar att jag hade tänkt på är hur skolan samarbetar med fritids. Jag hade velat att sexårsfritids varit separerat från övriga skolan, som jag vet att många har det. Barn har fullt upp med att vara sex år med allt vad det innebär, och då hade det varit bra med en avgränsad och mer kontrollerad miljö.”
