Han är chefredaktör för affärstidningen Resumé och tvåbarnsfar. Viggo Cavlings stora skräck innan han blev pappa var att hans barn skulle vara asociala och bara äta korv. Lyckligtvis är barnen både pratglada och kalasvana: "Ib har träffat Jan Guillou flera gånger."

Fakta om Viggo Cavling

Ålder: 41

Familj: Hustrun Sofia, 30, analysansvarig på LRF, barnen Ib, 3, och Lou, fyra månader.

Bor: I en etagelägenhet på Mariaberget, Södermalm, Stockholm.

Yrke: Chefredaktör för Resumé, Skandinaviens största affärstidning om medier och marknadskommunikation, grundare av cavling.se som vänder sig till personal inom krog-, hotell-, turist- och resebranschen, samt författare, skriver på uppföljaren till debutromanen ”Rörmokaren” (Forum) som kom ut tidigare i år.

Läser helst för Ib: ”Han har säkert 50 böcker, men det jag helst läser för honom är Jan Lööf. Det var overkligt , tycker jag, att komma till Södermalm. Jag älskade hans böcker när jag var liten, men förstod inte att det fanns en miljö som såg ut som i hans böcker. Nu bor vi i Jan Lööfs värld. Själv är Ib dock mest besatt av racerbilen Rorri.”

”Hans röda arbetarlänga med små lägenheter från 1942 saknade hiss”, skriver Viggo Cavling i sin debutroman, politiska thrillern ”Rörmokaren”. Det har han helt rätt i konstaterar fotografen med hundra kilos fotoutrustning, makeupartisten med tung sminkkoffert och reportern på vingliga kilklackar, på väg upp mot etagevåningen på Mariaberget i Stockholm. Våningen är således även fiktiv bostad åt Cavlings romanhjälte Mårten Leijon, socialdemokratisk supersoldat extra­ordinaire.

Men småbarnsföräldrarna som ska knata upp och ner med treårige Ib och fyramånaders bebisen Lou vet bättre än att klaga.
– Det är bra för benen, fastslår Viggos hustru Sofia, också hon direkt speglad i boken: ”Sofia Pedersen hade mörkt långt hår, ett sött ansikte och mörka, en aning sneda, ögon”, skaldar Viggo och parar ihop henne med bokens andra idealgestalt, skjutjärnsreportern Adam Frejlif, döpt efter Bengt Viggo Frejlif Cavling själv.

För han är förvisso ingen blygsam sort, posören, provokatören, charmören, numera författaren och 41-årige chefredaktören för Resumé, affärstidningen om press och reklambyråer som med skräckblandad förtjusning följs av hela mediebranschen.
– Vi skriver om de som har makt, då ska man vara tuff och hård, förklarar han enkelt.

Hemma är Cavling däremot ”arbetsledare med problem”.
– Vi är två chefer. Om Sofia bestämmer sig för något, då blir det så. Men en lealös fru som bara nickar med vore för tråkigt.

Sofia raggade upp dig när hon var 17?

– Ja, hon var väldigt ung när hon raggade upp mig och jag var ganska gammal (27) och fick väl en chock när jag fick veta hennes ålder. Sedan träffades vi lite av och till och när Sofia flyttade från Malmö till Stockholm med en kille tyckte jag att vi skulle bli ihop.

Var det en utmaning att hon var upptagen?

– Nä, men jag tyckte att vi skulle ha varann, för det började bli dags att knyta ihop påsen. Och då uppvaktade jag henne med champagneluncher. När det tog slut med den där andra killen blev vi ihop, sommaren 2005. Vi förlovade oss i november, gifte oss 2006, och 2007 kom barn. Sofia är rätt person för mig att skaffa barn med.

Varför?
– Det var en kombination av att jag tycker att Sofia är vacker, rolig och smart, jag blev kär. Men jag tror det ligger något i det där att killar på något sätt kommer till en punkt där de känner att de ska till nästa nivå i tv-spelet.

”Nu är jag redo”?
– Ja, jag tror inte att Sofia var på samma nivå, men för mig sammanföll det med förälskelse och har man känt varandra så lång tid, bråkat, gråtit och skrattat och gjort massa grejer tillsammans, då är… Det här är mitt första riktiga förhållande. Det är inte så att tidigare kärlekar inte har varit stora men…

Det var bara på första banan.

– Det var på nivå ett i tv-spelet. Nu är vi på nivå två och det här är livets kärna. Jag är uppvuxen i en familj där mamma och pappa älskade varandra och var jätteförälskade. Så dog pappa när jag var 13 år, men det äktenskapet var en grundbult som gav trygghet när jag var liten.

Du står upp för kärnfamiljen.
– Jag är en vän av kärnfamiljen och tror på den. För mig är äktenskap inget man tar lätt på. Jag tycker att man ska anstränga sig väldigt mycket. Speciellt om man skaffar barn.

Nu har ni kommit till förhållandets största utmaning: Två små barn, varsin karriär och du verkar inte vara pappaledig?
– Näe, jag jobbar mycket, men är mycket hemma också. Det tar fem minuter att cykla till jobbet, det underlättar vårt liv mycket. Sedan underlättar det att vi har två barn som är snälla och fogliga. Ib har varit mycket på Resumé och han kan gå på kalas, han har träffat Jan Guillou flera gånger, haha! Jag vill att barnen ska delta i det liv som vi lever.

Allt flyter ihop?
– Med det första barnet var jag hemma en dag i veckan. Nu vill Sofia vara mammaledig länge med andra barnet och om hon vill det, då vill inte jag säga: ”Enligt de feministiska reglerna på Södermalm, så tycker jag att mamman och pappan ska dela lika.” Jag behöver inte följa de reglerna, trots att vi lever i en sådan kultur.

Hur var förlossningarna?
– Det har inte varit några jättekomplicerade förlossningar. Vid den första var Sofia ganska öppen när vi kom in. Sedan gick det snabbt, men så blev det ett skifte klockan 21 när personalen hade avlösning. Då bromsade de upp lite grann och han kom ut ett på natten. På slutet var det väl lite tufft att komma ut, så när han kom var han alldeles grå.

Vad läskigt.
– Det hann inte bli läskigt, jag fick följa med till bevakningsbordet. Jag var med när han kom till liv. Men det gick snabbt och de var så bra. Det var dramatiskt, men de hade bra kontroll.

Ingen efterchock?
– Nej, jag kände att jag var med hela tiden. De var väldigt bra på bb. Man märker att de gör det en gång i timmen. Det tog väl sex–sju timmar. Den andra förlossningen tog fyra timmar, den var inte lika rörig. Det var samma barnmorska hela tiden, ett vårdbiträde och jag och sedan kom barnet ut. Jag tror att Sofia tyckte att det gjorde ondare andra gången, men jag kände att jag var mer med.

Hur stöttade du Sofia?

– Jag höll hennes hand och supportade.

Hade ni lustgas eller annan smärtlindring?
– Första gången blev det fel med lustgasen, den sattes på efter fyra timmar. Då förändrades stämningen! Men jag vill inte framhålla min insats, det är Sofia som fött fram barnen, hon har gjort ett fantastiskt jobb. Jag är glad att jag var där och hoppas att hon kände mitt stöd.

Varför kollade ni barnens kön innan?

– Jag kan känna att all kunskap, oavsett var det är för kunskap, så bring it on. Kan man nu få denna kunskap, kan den inte göra en något ont. Jag vill bara veta.

Ville du ha söner?
– Jag är jätteglad att Ib blev en pojke. Och känner att jag jättejättegärna ville ha en son, för att jag tror att det är lättare att vara kille. Nu skulle jag gärna vilja ha en flicka också, skulle vi försöka skaffa ett tredje, skulle det vara för att få en tjej.

Var det som du trodde, att få barn?
– Ja! Två saker var viktiga för mig med barn – att han skulle vara nyfiken på olika slags mat. Det andra var att han skulle vara socialt intresserad av andra människor. Om han bara vill äta korv och aldrig hälsa på någon, det kommer jag tycka är jättejobbigt.

Trodde du det satt i generna?
– Nämen, jag ville bara säga att det var de två sakerna jag tyckte var viktiga. När Ib kom ut kommer jag ihåg att jag tänkte: ’Okej, han ser ut som en Smurf, men det får han gärna göra’.

Mår föräldrarna bra mår barnen bra – ni verkar harmoniska.
– Programledaren och författaren Jenny Östergren sa till mig att man skulle gå i familjeterapi innan man fick barn och det… gjorde vi inte. Men i dag gör vi det några gånger per år. Terapeuten har blivit lite som ett slags präst. Men jag säger inte att äktenskapet inte har några problem .

Pappa Viggo med hustrun Sofia och barnen Ib, 3, och Lou, fyra månader.

Var Ib planerad?
– Ja, Sofia köpte efter ett tag att vi skulle gifta oss och skaffa barn. Första gången kanske det gick på några månader, andra gången i princip direkt. Våra barn har varit planerade och efterlängtade, men första året var väldigt omtumlande. Jag ska inte säga att det var nedförsbacke hela tiden, men det var bråk och skrik…

Vad bråkade ni om?
– När det första barnet kommer tror man att allt ska vara som det är, på något sätt. Om barnet skriker, då tror man att barnet inte ska sluta skrika. Om barnet inte sover, då tror man att det aldrig ska sova. Och om barnet inte går när det är ett år, då tror man att det aldrig ska gå. Många sådana saker blir väldigt dramatiska. Och så var det för oss.

Ni var ängsliga.
– Vi var ängsliga, nervösa, irriterade, förbannade och så gick vi till den där terapeuten, pratade med henne och så blev det lite bättre. Steget till att bli barnfamilj är jättejättestort.

Men ni skaffade ett till barn.
– Men när man har tagit sig igenom det, och Ib började på dagis, och där kan jag säga – från det att kvinnan blir gravid och 18 månader framåt – då går det inte att vara jämställd.

Hur jämställd kan man vara då?
– Det kan man diskutera, om man vill tänka som KD:s Göran Hägglund eller som här på, mer genusupplysta, Södermalm.

Du är som sagt inte för att dela på föräldraförsäkringen?
– Nej, jag tycker att familjerna själva ska få lov att bestämma. Men i den situation som uppstår, då är det kvinnan som bestämmer. Det var svårt för mig att acceptera som ofta får min vilja igenom. Där fick vi hjälp av familjerådgivaren.

Vad sa hon?
– Hon hjälpte oss att lyssna på den andra, utan att man blev arg. Första året var tufft, men så kom dagis, det blev ordning och reda. Sedan kan jag känna att andra barnet – det är ett njutningsbarn. Okej, han kanske inte sover en natt, men han sover nästa.

Hur sover de?
– Ganska bra. Sofia har valt att helamma Lou, så hon tar nätterna. Vi kunde ha gett honom ersättning på kvällen, så hade han sovit mer, men nu vill hon och då är det hennes ansvar. Hon har satt igång en process, då får hon avsluta den. Lou är hennes barn mer än vad det är mitt just nu. Vi kommer få tid med varandra ändå.

Vad har du för pappaförebilder?
– Min pappa dog när jag var 13 år, och för mig var det viktigt att få barn innan jag fyllde 40. Jag vill inte var med om samma sak.

Hur var det?
– Nämen, det var SKITJOBBIGT. Och jättetråkigt. Han var en speciell pappa. Han var 67 år när han dog, han såg gammal ut och stack ut där vi bodde i Oxie, en förort till Malmö. Alla andra hade pappor som var 32 år, föräldrar var yngre då. Han var udda.

Var du stolt eller skämdes?
– Både och. Jag skämdes för att han såg ut som en gammal gubbe, ville inte att han skulle gå på föräldramöten. Sedan tyckte många att han var rolig, andra barn ville gärna leka med honom. Men det var många frågor när jag var 13 år som jag aldrig fick svar på. Om tjejer och sådant …

Puberteten?
– Ja, massa sådant, där man gärna hade haft en kompis och där mamma… ja, sedan är mamma ledsen och det är inte heller kul. Det blir ett hål. Döden är ett jävla slöseri. En familj med bara en mamma blir väldigt utsatt.

Vad är viktigt att veta som pappa?
– Att hitta balansen, att inte vara för närvarande och inte för långt borta. En av de största grejerna som vi har lärt Ib redan nu, är att leka själv. Det är skönt för både mig och honom. När vi går till Arkitekturmuseet får han leka med trähusen medan jag läser.

Ib och Lou är fina namn.
– De är riktiga Södermalmsnamn. Det är Sofia som har döpt Lou. Ib är en förkortning av Jakob. På Ven i Danmark, som min familj kommer ifrån, finns en kyrka som heter Ibs kirke, så Ib, den gamle i vår släkt, är döpt efter den kyrkan. Man kan kalla vår son för Ibbe, då blir det som att han skulle kunna heta Ibrahim, han är en kvart pakistanier.

Är Sofia muslim?
– Nej, hennes pappa är det, men Sofias mamma är svensk och hon är uppvuxen med henne. De är inte religiösa, vi blev vigda av en kommunist och skribenten Mustafa Can.

Vad föll du för hos henne?
– Utseendet är jätteviktigt. Sofia är vacker och det är roligt att ha en vacker fru. Sofia har ett fint sätt med andra människor, hon får dem att blomma och berätta. Vi funkar bra som par på kalas, men även hemma framför tv-serien ”Mad men”.

Tänk om hon känner krav på sig själv nu att aldrig få rynkor.
– Rynkor bryr jag mig inte om, men hon har egna krav, och vi ska åldras tillsammans. Mitt krav är att hon ska ha långt hår.

Många män gillar långt hår.
– Jag tror att killar gillar kvinnliga tjejer. Kvinnlighet, en sensuell kvinnkvinna, jag är svag för det. Och att Sofia har utländskt påbrå och är mörk, det är viktigt för mig. Alla kvinnor jag tyckt har varit vackra ser ut på det sättet.

Men du gillar väl någonting mer än utseendet?
– Jag gillar hennes smarta, knäppa humor och starka vilja. Jag gillar att hon gillar mig också. Gudrun Schyman har sagt: ”Jag gillar att titta in i dina ögon när jag såg hur glad du blev av att titta på mig.” Att man hittar den dragkraften och attraktionen.

Beskriv dig själv som pappa?
– Den saknad jag kände över att min egen pappa försvann gör att jag vill vara närvarande och ge dem så mycket kärlek som möjligt. Sedan kan den ta slut i morgon, eller vara hela livet. Fast jag tycker ändå att jag ska ha ett arbete och kunna sköta ett jobb. Barnen är huvudsaken, men de är inte enda saken.

Du är mer än en pappa?
– Ja, de är en del av mitt liv och jag är en del av deras liv.

NUVARANDE Viggo Cavling: ”Jag ville jättejättegärna ha en son”
NÄSTA Kändisar designar skötväskor för välgörenhet