Hur många 72-åriga italienska änkor har fått vara med i däcktillverkaren Pirellis glamour-­kalender genom åren? En. En brunbränd, kurvig och snedögd tvåbarnsmor. Sophia Loren!

Inte för att Sophia Loren föddes kurvig. Som liten var hon så spinkig att hon kallades både ”pinnen” och ”tandpetaren”. Men naturen bryr sig inte om några öknamn, den har sina egna planer. Sophias dna förvandlade snart den spetiga jäntan till en så vacker 14-årig att invånarna i hennes lilla by glömde bort sin pasta, trillade av vesporna och uppmuntrade hennes mor att anmäla henne till olika skönhetstävlingar.

Hur hon nu skulle kunna ställa upp i dem, hon hade varken finklänningar eller pengar till hårfrisörer. Sophia var den vackra frukten av en kärlekshistoria mellan en fattig pianolärarinna och en lurifax till man. Det enda Sophia fick av sin far var hans efternamn, faderskapserkännande och en blå liten leksaksbil, inget mer. Det var en knaper uppväxt med mamma Romilda och lillasyster Maria. Men skönheten hade hon fått gratis, och den kunde ingen ta ifrån henne. Det var svårare med de nödvändiga dekorationerna Sophia behövde för att ställa upp i skönhetstävlingen, men med lite list och kreativitet kommer man långt. Sophia målade ett par gamla svarta pumps vita och fick hjälp av mormor med att sy om ett par gardiner till en snygg outfit. Det gick hem hos juryn och Sophia vann sin första Miss-titel.

Två år senare hade Sophia tagit lite teaterlektioner och drömde om en skådespelarkarriär. Hon åkte till Rom för att hitta jobb och en kväll gick hon till en restaurang där de höll Fröken Rom-uttagningar. I juryn satt Carlo Ponti, italiensk filmproducent. Han såg Sophia och uppmuntrade henne att ställa upp i tävlingen. För en gångs skull i hennes liv ansågs Sophia vara näst snyggast, men Ponti gav henne något mer värdefullt än segern. Han gav henne en chans att provfilma i Roms Cinecitta. Inte för att provfilmningarna gick något vidare. Sophia blev inte så bra på bild, hennes näsa såg konstigt lång ut och höfterna var lite väl breda. Men Sophia lyckades ändå genom envishet, tur, sitt utseende och ­talang övertyga filmbranschen att hon var ett kort värt att satsa på.

Frankie Boy och Sophia.

Genombrottet kom smygande, med allt större roller i italienska filmer och så småningom Hollywood-produktioner. Under inspelningen av ”The boy and the dolphin” blev hon vän med Frank Sinatra och mer än vän med Cary Grant. Grant var galen i Sophia och friade till henne. Men Sophia hade svårt att välja mellan Cary och sin 22 år äldre mentor Carlo Ponti. Ponti betydde så mycket för henne. De var, i hennes egna ord, ”far-dotter, man-kvinna, producent-skådespelerska, vänner och konspiratörer”. Det fanns bara ett litet problem med Carlo. Han var gift, och det var oändligt svårt för honom att få igenom en skilsmässa i det strikt katolska och traditionella Italien. Han lade in skilsmässoansökningar som snabbt avslogs. Därför blev både Carlo och Sophia mer än överraskade när de en dag fick läsa en stor nyhet om sig själva. En av Carlos många manövrar hade till slut gett resultat. Två mexikanska advokater hade lyckats få igenom en skilsmässa i Mexico å Pontis och Lorens vägnar och när det ändå gått så bra passade de på att gifta paret samtidigt, på distans.

Det kanske inte är så de flesta av oss föreställer vår bröllopsdag, men Sophia blev överlycklig. Stackars Cary tog det hela med fattning och sände sina varmaste lyckönskningar. Men nog måste det ha gjort ont att avsluta ­deras filminspelning tillsammans, särskilt med tanke på att den sista tagningen var en bröllopsscen. Så Cary fick gifta sig med sin Sophia på låtsas, en brud vacker som en dröm i bröllopsklänning, med bröllopsbukett och slöja. Och Sophia fick gifta sig på riktigt, med Carlo, utan att ens själv vara närvarande vid vigseln på andra sidan jordklotet.

Sophia och Cary förblev nära vänner, och när hon 1961 vann en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll (i filmen ”Två Kvinnor”) var det Cary som ringde upp om det glada beskedet.

Med en strålande karriär, en Oscar, en kärleksfull äkta man och fattigdomen långt borta fanns det bara en sak Sophia nu längtade efter. Hon ville ha barn, hellre än någonting annat. Efter två missfall, båda i tredje månaden var hon beredd att utstå vad som helst för att få ett litet barn. Genom en väninna fick hon tipset att anlita den schweiziske fertilitetsdoktorn de Watteville. Han hade sina egna, något speciella metoder för att hjälpa naturen på traven. Han började med att ordinera Sophia fyra månaders p-pilleranvändning. Efter de fyra månaderna kunde hon sluta med pillren och höra av sig när hon väl blev gravid. När den lilla detaljen var ordnad gav doktorn Sophia östrogeninjektioner, ett parti valiumtabletter och sa åt henne att inta sängläge under resten av graviditeten. Hon lydde och checkade in på ett hotell i Schweiz där hon låg platt på rygg 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan i nio långa, långa månader. Tidningarna var fulla av historier om hur Sophia egentligen inte alls var gravid själv. Ryktet gjorde gällande att den lömska filmstjärnan höll sig instängd på lyxhotellet med en ung gravid kvinna från Neapel, som Sophia skulle betala för att få en bebis.

Sophia såg inte till någon annan gravid kvinna på rummet än den allt tjockare kvinna som mötte hennes blick i spegeln. Hon förlöstes med kejsarsnitt av doktor de Watteville och det lilla barnet fick namnet Carlo Ponti Jr. Men lämna det trygga sjukhuset där Carlo hade fötts, det ville inte Sophia. Inte efter tio dagar, tjugo dagar eller ens en månad. Hon stannade i hela femtio dagar innan hon till slut blev så gott som utkastad.

Fyra år senare ville paret Ponti ha en unge till och hela den långtråkiga hotellvistelsen och östrogeninjektionerna upprepades med lyckat resultat i form av en liten Edoardo. Men sedan fick det räcka. Hon och Ponti gav sina söner en uppväxt präglad av kärlek och italiensk mat.
År efter år, genom filminspelningar och glamourliv, satte hon barnen först och åt punktligt lunch med familjen klockan tolv.

Carlo Ponti gick bort i år, 94 år gammal. Sophia är 74 år och fortfarande en drömdate. Fråga bara George Clooney, vår tids Cary Grant. Sophia är den kvinna han helst skulle äta middag med eftersom hon är ofattbart vacker och ofattbart rolig. Något han inte nämner är att hon dessutom är ofattbart produktiv. Hon har, förutom alla filmroller, skrivit böcker om skönhet och matlagning. Och vill du ha en liten bit Sophia för dig själv kan du alltid slå till på ett par av hennes egendesignade glasögon. Inte dåligt jobbat av ett litet fattigt spink från en byhåla utanför Neapel.

NUVARANDE Sophia Loren intog sängläge i 9 månader
NÄSTA Smakprov på slapparmusik!