Är det inte konstigt att vi har sådana enorma problem att få tillräckligt med sömn? Sanna Lundell tror att Leif GW Persson sitter inne med lösningen.

Jag och mina vänner pratar om sömn på samma sätt som utsvultna pratar om mat. När sömn kommer på tal noterar jag hur vi får något alldeles fuktigt i blicken, hur tonläget plötsligt hamnar på en extremt längtansfull nivå, hur vi förvandas till Gollumfigurer i jakten på ringen.

Livet under småbarnsåren kretsar sjukt mycket kring sömn, eller kanske snarare den uteblivna diton. På frågan ”Hur mår du?” svarar vi varandra i termer av sömn: ”jo tack bra, jag sov ut i går”. Eller ”Åt helvete, Lo vaknade sjuttioelva gånger i natt, så jag är ett vrak.”

Sömnen har liksom blivit vår nya måttstock på lycka. Om lyckohormonerna förr om åren gick i spinn av en crazy utekväll, ett nytt inspirerande jobb, pengar på kontot, en drömlik resa till Himalaya, en yogasession, skogspromenad eller romantik på hög nivå så har lyckan numer reducerats till åtta timmars ostörd djupsömn. Ett mycket enkelt basalt behov, kan tyckas, men satan så svårt att få tillfredsställt dessa småbarnsdagar.

Och det är något mycket märkligt med det. Något mycket märkligt med att det tycks svårare att få ordning på sin unges och därmed sin egen sömn än att vinna på lotto. Var fjärde svensk kvinna i barnalstrande ålder uppger att de har problem med sömn och trötthet. Det är något mystiskt med det.

Vad hände med biologin? Jag kan bara inte begripa hur det kan vara så svårt det här med att vila? Att vi måste läsa högvis med böcker, prata med bvc och pröva åtskilliga metoder både för vår egen och ungarnas skull för att nå det i alla familjer åtråvärda stadiet sömn.

Kan bara inte för mitt liv förstå att vi lever i ett så uppfuckat samhälle där vi å ena sidan tror att vi skall rationalisera bort sömnen för att kunna prestera så mycket och framgångsrikt som möjligt, men å den andra konstant går omkring med sömnbrist som i slutändan leder till en rad klart prestationssänkande åkommor. Det är något riktigt stört med det.

Nej, vi borde lära av våra små i stället. Eller av Leif G W Persson. Han verkar ha löst sömngåtan. Med en rejäl eftermiddagstupplur kan han sedan uggla på sent och ändå stiga upp i ottan. Jag tror att det är enda lösningen. Det får banne mig bli ett nyårslöfte.
 

NUVARANDE Sanna Lundell: ”Hur kan det här med sömn vara så svårt?”
NÄSTA Christian Olsson: ”Elliot kom med akut kejsarsnitt”