Sannas krönika. Existentiella grubblerier hos 4-åriga Igor får Sanna att fundera.

”Var var jag innan jag föddes? Innan jag kom in i magen alltså? Var var jag då?”

Den här typen av frågor hoppar ur min lilla fyraåring dagligen. Existentiella grubblerier på hög filosofisk nivå, omöjliga är värja sig från, omöjliga att hoppa över eller avleda. Han vill ha svar, punkt slut. Och det är en kamp, för vem kan svara på den frågan på ett rimligt sätt? Visst kan man gå in på blommor och bin och ägg och spermier litet smått, men då kan man ge sig fasen på att följdfrågan genast blir: ”Men innan ägget då? Var var jag då?”

En variant är ju förstås att säga att han helt enkelt inte fanns. Att han var ingenting ingenstans. Att det där med själ och bortomkroppsligt och Gud inte existerar.

Men det klarar jag inte riktigt, för när jag tittar på hans guldlockar, klarblå ögon, hjärtformade ansikte, knubbiga händer, knotiga knän och långa ögonfransar, när jag tänker på hans fascination för tallar (barrträden alltså), memory, afrikanska albinogrodor, bollar i alla dess tänkbara utföranden, leoparder, valar och snödroppar, hans rädsla för blod, att klippa tånaglar, plåster och shampo, hans ordningssinne, skofetischism, kavajlängtan, hans varma händer runt min hals, all den kärlek som strålar ut från honom – kort sagt, allt det där som är Igor bortom hans arvsmassa, Igor bortom miljöpåverkan och uppfostran.
När jag tänker på allt det där som bara måste vara Igors själ, då kan jag bara inte tro att han inte har funnits.

Det är ju klart att han har varit hos Gud. Det bara måste han ha varit. En liten ofödd ängel som längtade efter tallar och snödroppar och gotländska stenstränder. En liten svävande ande som ville komma ner på jorden och kicka boll, rita skelett och lära sig allt om Formel 1-bilar och cowboys.

Missförstå mig inte nu. Jag tror ju inte på Gud egentligen. Jag är en sådan där tvivlare, en person som har alldeles för stora issues med teodice-problemet, allt det onda som Gud utsätter en massa barn för och all skit som kyrkan i Guds namn har ställt till med genom tiderna. Men ändå, Gud framstår som den enda rimliga förklaringen när vi pratar om Igors, och förövrigt alla barns existenstillblivelse.

NUVARANDE Sanna Lundell: ”Det är klart Igor måste ha varit hos Gud innan han föddes”
NÄSTA Vinnare nr 4, 2011