Alldeles nyss var det du som smällde i dörrar och tjatade hål i huvudet på din mamma om att alla ANDRA får ju... Nu är det ditt barn. Här är tipsen på hur du tas med en 8–12-åring!

Bestämd klädsmak, glittrigt nagellack, musik på högsta volym och djupa suckar över att ”du fattar ju ingenting”. Nyss var barnet bara en bebis, hjälp, hur gick det till att ungen plötsligt blev så stor och har fått så – hm, vuxna intressen? Nja, han eller hon är ännu inte tonåring, men med rasande fart på väg in i tweenie-åldern…

De där små varelserna som gärna vill verka äldre än vad de är. Som håller på att förbereda sig. Som står i startgroparna för äkta förpubertet och stormiga tonår.
– Man fattar inte hur fort det går, beklagade sig en kompismamma.
– Min kille blev liksom tonåring redan vid åtta! Började prata om tjejer och att han vill vara ”ihop”. Och kläderna ska vi inte prata om, jeansen ska vara med häng och han står vid spegeln och ska ha vax i håret.
– Min 10-åriga dotter kom för några dagar sen och sa att jag absolut inte fick fråga något, men att hon tänkte berätta en sak. ”Jag kan inte lova att jag inte ska fråga”, sa jag. Nähä, då får du ingenting veta, sa hon. Sen antyddes att hon minsann skaffat en pojkvän. Jag kände mig helt häpen. Jag minns inte att vi var så avancerade i den åldern?

Nej, det var vi inte. För det går inte att sticka under stol med att våra kära små barn växer upp i ett allt snabbare tempo. Nu behärskar ”småbarnen” nätet och sitter som klistrade vid hemsidor som Stardoll, Panfu, Penningborg och Spelo. De blippar med sina Nintendo DS och kommunicerar via sms på sina små rosa och ljusblå mobiltelefoner. De har egna bloggar. De mejlar och twittrar. Har musik via Spotify i sina hörlurar. Om inte så roar de sig med att spela in sig själva och lägga upp favvolåtarna på Youtube. Att vara guldpanda i en pandavärld, visste du hur åtråvärt det kan vara bland 8-åringarna? Själv hade jag tills helt nyligen absolut ingen aning.

Klart de växer upp snabbt. Kollar på MTV och hyrfilmer. High school musical och Bratz. Våra oskyldiga små Barbies hade inget att komma med mot de monstruösa streetsmart-dockorna. ”Varför kallas de så, mamma, bratzen” frågade min dotter i går. ”För att de är – hm, bortskämda?” försökte jag. ”Nej, det är de inte!” Hennes indignation var påfallande.

Utvecklingen går inte att stoppa. Strax är tweenien ännu äldre och tonåren knackar på dörren. Med föräldrafria fester, öl, alkoläsk och cigaretter. Med knark och andra faror. Med protester mot vuxenvärlden och en attityd du kan komma att ha otroligt svårt för.

Men lugn. De här åren är inte bara mental sjösjuka, det är också en fantastisk resa. Här får du en liten guide till vad som väntar – och hur du kan förhålla dig till de olika situationer som uppstår.

Din unge och datorn

Oj oj oj. De skulle ju kunna sitta fast vid sina datorer för jämnan om man inte sa ifrån. Pokémon och World of Warcraft och så alla spelsajterna där man lätt blir lurad på pengar.

Varför är inte kidsen ute och klättrar i träden nuförtiden? Därför att de virtuella världarna lockar, är det enkla svaret.

Några råd:

  • Begränsa datortiden. Läxorna först.
  • Prata om netikett – alla är inte ”snälla” på nätet.
  • Förklara att det mesta kostar pengar och att de inte får teckna sig för tjänster utan att fråga om lov, annars kan det ramla in obehagliga räkningar sen.

Våga vara tråk-vuxen!

Alla undersökningar visar att barn och tonåringar VILL ha vuxna som står på sig, som säger ifrån, som sätter tydliga gränser och som ställer krav – som bryr sig.

Tro inte att du blir omtyckt bara för att du är en ”snäll” kompisförälder. Nej, våga vara präktig, ”tråkig” och vuxen. Ditt barn kommer att tacka dig i längden!
 

Världens bästa kompisar?

Vissa kompisar älskar man. Andra står man knappt ut med. Jag får så många brev från föräldrar som är missnöjda med sitt barns val av umgänge.

Det kan börja redan på dagis. Vad gör man med den där ungen som bara verkar vilja få med ens egen ängel på dåligheter? Och ju äldre de blir, desto mindre har man att säga till om i kompisfrågan. Och tänk ifall ens barn inga kompisar har? Eller till och med blir mobbat?

Några råd:

  • Prata, ta reda på hur ditt barn mår. Ibland kan barnet ha svårt att stå emot kompistryck – kanske är inte allt vad det ser ut att vara?
  • Det är inte säkert att ditt barns vänner verkligen är ett problem. Kanske är det bara ditt djupa ogillande som ställer till det för dig? Bjud hem kompisarna, försök att lära känna dem. Ditt eget barn är kanske inte så oskyldigt som du tror?
  • Inse att vännerna kan vara en tillgång för ditt barn även om inte DU gillar dem. Acceptera att personkemin kan vara olika. Kanske kommer du aldrig någonsin att begripa vad ditt barn ser hos den eller den vännen.
  • Inga vänner alls? Vissa barn föredrar mindre sällskap eller ensamhet.
  • Mobbning – håll tät kontakt med skolan, du är ditt barns advokat.

Kära så in i bängen…

Barn kan också bli kära. Dagisbarn, tweenies och förstås tonåringar. Underskatta inte kraften i känslorna! Respektera att din unge kan vara förälskad – alternativt, respektera att din unge INTE är det. En del barn är väldigt kärlekstokiga, andra saknar intresset långt upp i tonåren. De flesta variationer är normala.

Några råd:

  • Lyssna, prata. Var glad om ditt barn vill anförtro sig åt dig, förvalta förtroendet med största respekt.
  • Utgå inte automatiskt från att ditt barn är heterosexuellt/homosexuellt. Eller att du gillar föremålet för ditt barns kärlek.
  • Lär ut integritet – att man pussas, kramas, är ihop (och så småningom har sex) när man själv vill, inte för att någon annan tjatar.
  • Så småningom – från cirka 12–13 år –kan du informera om skydd och preventivmedel. Se till att det finns kondomer hemma.

Alla andra har!

Mobil. Dator. Eget rum. Hund. Fan och hans håriga kusinskara.
Ju äldre barnen blir desto mer tjatas det om prylar och det går undan, avancerad teknik kryper ner i åldrarna.

Det går inte att komma ifrån! Mina söner hade inte mobiler i första klass – men i dotterns klass har flera fått mobil redan i sexårs… Så vad gör man? Tömmer sitt sparkonto och ger älsklingen allt den pekar på (det man har råd med, alltså)? Nej, jag tycker inte det. Lagom är bättre än för mycket.

Några råd:

  • Även en tweenie kan behöva drömma och längta – uppfyll inte alla önskemål!
  • Uppmuntra till att barnet sparar till det han/hon vill ha.
  • Man måste inte ha allt som alla andra har – förklara lugnt och vettigt.
  • Konflikter är inte kul, men ibland nödvändiga.
  • Kom ihåg att du är vuxen – det är du som fattar köpbeslut!

Kläder, skor och smink

Tiderna då du kunde dra på din unge en färgglad overall från något stort varuhus är över. Vissa drabbas av modeintresse redan vid fyra (oftast tjejer), andra kan blomma ut i lågstadiet. Tonåringar är inte direkt kända för att klä sig praktiskt och diskret. Jaså, du gillar inte glitter? Din klädsmak räknas tyvärr inte nu.

Några råd:

  • Go with the flow.
  • Bråka inte om kläderna.
  • Som tröst kan sägas att de flesta extrema klädstilarna brukar ebba ut och försvinna med åldern. Vänta ut stormarna. Det mesta går över.

Klara sig själv

När ska man släppa taget? Sakteligen måste du ge ditt barn mer frihet. Meningen är att din unge ska lära sig självständighet – inga barn tjänar på att klemas bort.

Några råd:

  • Från 8–9 kan många hantera en hemma­nyckel och vara ensamma hemma en stund.
  • Från 10 kan man utöka friheten. Kortare ärenden, kanske passa småsyskon en stund, hushållssysslor.
  • Håll kontakten! Här är mobilen bra att ha.
NUVARANDE Så funkar en tweenie
NÄSTA 2008: ”Hur känns det”? Frågan går till årets mama-vinnarna