Sanna Lundell tar med sig dottern Olga på en sista minuten till Kefalonia i Grekiska ö-världen.

Sommar, sommarlov, semester. I drömmen: Enkel, skön, okomplicerad svensk sommar vid soldränkt strand och varmt skärgårdshav. De två barnen leker sida vid sida skrattandes i vacker svensk idyllnatur. Mamma läser i solstolen och dricker en och annan iste.

I verkligheten: Konstant halvmulet skitväder och blåfrusna läppar efter påtvingade dopp. Den sjuåriga sävliga livsnjuterskan och vilden som nyss fyllt två spelar på olika planhalvor. Sjuåringen får stå tillbaka för den burduse, trotsande lillebrorsan som kräver konstant uppmärksamhet och passning. Mammans roman ligger fortfarande orörd och med en vecka kvar på sommarlovet kommer paniken krypande. Vi måste få lite lugn och ro. Jag måste få sol och jag måste få läsa min förbannade bok.

Lösningen stavas: Sista minuten. Och den här gången lämnar vi vilden och pappan hemma. Det är dags att kliva tillbaka till den bekväma tiden då det bara var vi, jag och den förstfödda! För 3 500 kronor per person hittar vi en ospecificerad restresa till ön Kefalonia i Grekland. Några klick på tangentbordet och resan är vår!

Två dagar senare sitter vi där förväntansfulla, jag och Olga på ett chartrat plan på väg mot Kefalonia. Givetvis lyfter planet 04.25 på morgonen (natten för oss) vilket verkar vara legio i chartersammanhang. Hade lillbrorsan varit med hade det inte varit lika glada miner konstaterar vi glatt, mumsar jordnötter och kollar på tecknat.

Vi landar, och kliver ut i den bedövande Medelhavshettan.
– Fett varmt mamma, säger Olga och drar ner kepsen när solen nästan slår emot oss.

Bara den kommentaren får mig att känna att vi är på helt rätt ställe. En turistspäckad buss tar oss till hotellet som ligger i Lourdas, en by söder om Kefalonias huvudort Argostoli. Vi blir avsläppta vid det lilla familjeägda hotellet Casa di Blue och blir visade till vårt rum som ligger i markplan alldeles bredvid poolen. Klockan har hunnit bli nio och Olga är lyrisk, hon slänger på sig bikinin och hoppar i poolen. Framför oss brer det gnistrande djupblå Medelhavet ut sig och bakom oss reser sig Kefalonias högsta berg, vyerna är makalösa.

Haken med hotellet, förstår vi på eftermiddagen när vi tröttnat på poolen, är att det ligger i en sluttning ett par kilometer från stranden. Att gå ner är en sak, men att gå upp en helt annan. Vi gjorde det misstaget en gång och vi höll på att svimma av vätskebrist och solsting. Även då konstaterade vi att det var tur att lillebror inte var med. Hädanefter tar vi bussen som går på morgonen och är gratis för hotellets gäster.

Den närmsta stranden Lourdata är löjligt vacker. Vit gnisslande sand, fina stenar och ett salt, ljummet hav. Solstolar, parasoll och sköna strandbarer – kort sagt allt en mamma och sjuåring kan önska sig. Redan första dagen hinner jag läsa fem kapitel, det känns som ett under. Olga hittar lyckligtvis en svensk flicka och tillsammans försvinner de in i en magisk Barbie-värld.

Middagen avnjuts på hotellets restaurang. Vi mumsar tzatziki, oliver, små ostpajer som snabbt blir Olgas favorit, och souvlaki, grillspett. Mätta på mat, sol och värme somnar vi nöjda. Fast just innan vi släcker säger Olga:
– Men nu skulle Igor ha varit här, det är mycket mysigare med honom i sängen.

Och det har hon rätt i. En liten ilning av saknad far längs med ryggraden, men vi somnar snart trots allt.
De första dagarna går i maklig takt, vi njuter av värmen. Badar, solar, äter och vilar. Men dag tre är min roman utläst och Olgas kompis har rest hem. Vi blir lite rastlösa och bestämmer oss för att hyra en bil.

Kefalonia är den största av de joniska öarna, sex mil lång och tre mil bred, och sägs vara en av Greklands vackraste. Fiscardo, en by med välbevarade venetianska 1700-talshus längst upp i norr, lär vara Hollywood-kändisarnas favvo-ställe och vi styr kosan dit för lite kändisspotting.

Ön är bergig och ­vägarna slingrar sig längs de branta bergssidorna så bilturen är inget att rekommendera för de räddhågsna och försiktiga. Klipporna stupar ned i havet och på vissa ställen ligger stora stenbumlingar från ras och blockerar vägbanan. Vi tar det lugnt, vilket givetvis irriterar grekerna som gör galna omkörningar. När vi kört hälften av sträckan blir Olga åksjuk, så vi stannar till vid paradisstranden Myrtos som är Greklands mest fotograferade. Det finns helt klart tristare ställen att bli åksjuk på! Vi tar ett snabbt förmiddagsdopp men drar snart vidare mot vårt mål.

Fiscardo beskrivs i guideböckerna som en ”genuin fiskeby”. ”Trendig riviera” är en sannare beskrivning. Strandpromenaden och bukten utanför är packad av lyxjakter i miljonklassen och på tavernan med ett foto på ägarinnan och Tom Hanks på väggen, är maten dubbelt så dyr som på vår strand. Visst, de venetianska husen är vackra, men bratsen och passagerarna från de otaliga kryssningsfartygen förtar charmen och den genuina känslan.

Vi skiter i kändisarna och rattar vidare på Kefalonias östsida, det blir dagens visuella höjdpunkt. Högt över havet blickar vi ut mot Odysseus hemö Ithaka. Missa inte vägen mellan Fiscardo och Sami! Längs med öns östsida finns också härliga snorkelställen. Vi stannar hela eftermiddagen i en liten klippbukt, med vita platta stenblock, och köper ett cyklop. Här får Olga snorkla för första gången och hon övar tålmodigt på att lära sig simma. Vi ser fiskar i regnbågens alla färger, och jag ser mer av Olgas rygg den här dagen än hennes ansikte.

I solnedgången kör vi hemåt. Fast avstånden inte är stora så får man räkna med att det tar lång tid att ta sig från punkt A till B. Vi genar rakt över ön och får vara med om en bergs­bestigning med bil. Vägen är riktigt läskig, jag får ligga på 1:ans och 2:ans växel för att komma upp i branterna. Vägen ned ska vi inte tala om, det är bara att motorbromsa och be till Gud att bromsarna inte lägger av.

Vi fortsätter veckan med att utforska ön med bil. En dag åker vi söderut till Scala, en grymt vacker stenstrand. Vi leker att vi är strandtestare och konstaterar att Scala är femstjärnig. Även stranden där ”Kapten Corellis mandolin” spelades in får fem stjärnor av oss.
– Eller sex faktiskt, det var ju där jag lärde mig simma, säger Olga.

En morgon klättrar vi med bilens hjälp återigen upp på öns högsta berg och bevittnar Sankt Girasimus namnsdagsfestival. Ett helgons gamla mumifierade skelett bärs runt i en inglasad bärstol, beundras av öborna och firas med marknad, sång och dans. Tyvärr är det 40 grader i skuggan så Olga ruttnar snart på resans kulturella inslag. Vi kör raka spåret ner till Argostoli, öns huvudort, där vi kollar på havssköldpaddor i hamnen och känner på stadens puls.

Umgänget med en sjuåring är härligt okomplicerat, och det är skönt att få ägna mig helhjärtat åt bara ett barn. Ingen som avbryter i parti och minut, ingen som skriker efter glass, gör farliga klättringsmanövrar eller drar främlingar i håret. Inget bråk, inga orättvisor men heller ingen mysig bebis-nacke, ingen galen tvåårshumor och ingen oförfalskad tvåårsglädje över en funnen sten.
– Det här var bra det, att få längta lite faktiskt, säger Olga när vi solmätta och trötta på grekisk mat, grekiska sliskiga hotellägare och salta bad packar resväskan kvällen före vi återvänder hem.

Ja, det var bra att få längta lite, men samtidigt underbart att få ägna all energi åt den förstfödda som fått stå tillbaka sedan vilden kom. På flyget hem konstaterar jag i dagboken att jag är nyförälskad i min sjuåring och att en uppdelning av familjen får bli ett återkommande inslag i mitt liv. Grekland – vi kommer tillbaka!

Resa med en sjuåring

7-åringar är ju rätt okomplicerade och gillar läget för det mesta. Vi hade dock stor nytta av följande attiraljer:
– Kortlek.
– Uno.
– Nintendo DS.
– Bamses solkräm från Apoteket.
– Keps.
– I-pod och ett gäng ljudböcker.

4 FABULÖSA barn­vänliga grekiska öar:

Grekland och dess över 2 000 öar är ­generellt väldigt barnvänligt men du bör undvika vissa öar där det råder fest nästan dygnet runt. Till dessa hör Mykonos, Kos, Ios och Zakhyntos.
Här kan du dock softa med barn:

Kefalonia. Härliga varierade stränder: långgrunda, steniga, klippiga eller öde. Många utflyktsmöjligheter för de rastlösa och ett gäng barnvänliga restauranger. Inga bakfulla engelsmän här inte! Charter med bland andra Apollo och Fritidsresor.

Sifnos. Långgrunda stränder perfekta för småbarn. Ingen charterö, så turismen är begränsad. Genuin grekisk känsla och stort utbud av boende.

Antiparos. Ett eldorado för barn. Det mesta finns inom gångavstånd och stränderna är långgrunda och perfekta för oroliga småbarnsföräldrar. Charter med Apollo.

Donoussa. Under senare år har svenska barnfamiljer upptäckt Donoussa, mycket tack vare de barnvänliga stränderna, den obefintliga trafiken och att ön är så liten. Det finns bara en by på ön och priserna är lägre än i övriga Grekland. Ön är så liten att det bara ryms ett fåtal tavernor, ett café och en bar. Ingen charterö så hit tar du dig på egen hand med båt från Santorini.

NUVARANDE Restips: sista minuten till Grekland
NÄSTA Sluta stressa – lär dig tänka ”good enough”